Det lär finnas något som kallas för balans här i universum. När jag var 13 bast gjorde jag mig skyldig till tillgrepp i butik och sedan dess har jag haft en enorm rädsla för att åka fast igen. Inte för att jag någonsin snattat något efter det (borträknat från ett femtioörestuggummi jag en gång inte kunde hitta när jag väl kom till kassan, trots att jag var bombsäker att jag hade plockat på mig ett och således nästan kissade i min högstadiebyxa av rädsla och senare hittade tuggummit i jackfickan) men jag är alltid livrädd för att det skall pipa när jag går ut ur en affär. En gång hände det, fast då var jag påväg in och en tidigare affär hade glömt att larma av en vara, puh.
Idag får man väl tyvärr konstatera att jag återigen snattat. En gång snattare, alltid snattare. Vi var och storhandlade och istället för att slänga upp en 5-kilos säck med kattsand på bandet så säger säger man bara till att en sån där också. Väl ute vid bilen upptäckte jag att ett litet ömkligt paket med dinkelspaghetti kilat sig in bakom påsen med kattsand och därför undvikit att bli betalat. I sann snatterirädsla började jag svettas och svamla om att klippa ut streckkoden för att kunna betala nästa gång. Jag var alldeles för skärrad för att kunna gå in och betala den där och då. Nå, vi får se hur det utvecklar sig, om jag låser ytterdörren och äter upp all pasta i försök att bli av med stöldgodset, faktiskt klipper ur den där koden och kräver att få betala nästa gång eller lutar mig tillbaka och accepterar att jag återigen hamnat i brottets bana.
<br>
Varför jag pratar om balans är för att jag nyss var in på Ensamhetshushålloch upptäckte att jag vunnit ett förhandsexemplar av boken The Primes [swe]. Jag är utom mig av ära och nyfikenhet. Först snatterikris, sedan vinnare.
1 Svar till “<- Balans is the shit”