Gud, jag är så otroligt ego. När jag har postat ett inlägg läser jag igenom det ungefär tio gånger. Ännu värre när jag postat massa bilder, som det senaste. Jag kan inte få nog. Det är som att så fort jag spottat ur mig någonting och tittar på det ur ett annat perspektiv (exempelvis i min blogg istället för att kolla på bilder på datorn eller läsa gamla word-dokument) så blir jag helt avskärmad från det och det känns inte längre som mitt. Ibland kan jag fastna för en formulering som jag tycker låter jättebra och tänka ”hur kunde jag komma på det där” alldeles förvånad.
Jag har tappat massor med besökare sedan jag bytte från bloggagratis till wordpress, och då hade jag inte särskilt många från början. I starten ökade antalet besökare men sedan har det stadigt sjunkit. Inte bra för mitt ego. I samband med flytten bestämde jag mig för att ändra lite inriktning, få lite mer struktur på bloggen och ja, inte snacka så jävla mycket skit helt enkelt. Jag trodde det skulle bli uppskattat att jag inte postade ett YouTube-klipp i vartannat inlägg. Jag trodde mycket jag. Det visar sig att jag har fel ibland. Ändå vill jag inte återgå till det gamla ”idag såg jag en jättebra film”-bloggandet så jag får väl visa fingret åt de som övergett mig med den trygga vetskapen att de inte vet att jag flippar dem eftersom de inte kommer hit längre.
Ja just det, anledningen till att jag inte visar pyssel nu för tiden är för att jag inte har pysslat på år och dar. Jag försöker bättra mig men det är bara balkongen som gäller för tillfället. Jag drömmer om träd i stora krukor och djungeltema med en vilfåtölj i rotting och små guldkantade arabiska teglas.
0 Svar till “<- Mina jag och Jenny”