Igår kväll satt jag och läste gamla ORD-texter så jag nästan inte kunde slita mig. Jag blev så imponerad av det jag producerat tidigare att jag blev alldeles deprimerad. Jag kunde förut jag. Då vågade jag uttrycka åsikter och jag vågade bli förbannad på sånt jag inte kunde ändra på, och främst så vågade jag bara bli arg utan att argumentera. Nu för tiden har jag fått för mig att jag måste ha minst en spaltmeter argument om jag ska tycka något, annars är det bäst att hålla det för mig själv. Jag måste sluta med det nu. Jag måste överkomma min prestationsångest och tron på att allt jag producerar måste vara klanderfritt. Jag måste våga ordbajsa.
21 april 2005: inatt drömde jag att jag var på en fest där det spelades massa håkan hellström och jag gjorde ett uttalande i stil med:
“mannen är ju en poet. men hans musik är så jävla dålig.”
varpå självaste håkan hellström dyker upp och hävdar att det är ungefär samma sak som att han hellre leker med en fullt utrustad systemkamera än en trasig glödlampa.
jag nickade i medhåll och tänkte “han har ju rätt. vilken djup människa”.
denna tanke, och känslan av att han sagt nåt oerhörd djupt, förföljde mig hela natten genom alla drömmar och in i vaket tillstånd. det var inte förräns i duschen som jag insåg att det faktiskt inte betydde nånting överhuvud taget.
jag som trodde nån slags “sanning” hade kommit till mig i drömmen.
0 Svar till “<- Våga Ordbajsa”