För en vecka sedan hände det något. Det var som att det klickade till i mitt huvud och plötsligt ville jag inte isolera mig längre. Lägenheten började klia och jag kände att jag måste härifrån, jag kan inte sitta hemma mer. Sen i tisdags har jag knappt varit hemma. Det har varit glass på kajen och ESC och Guitar Hero och salladskväll och medeltidsmarknad och, hör och häpna, krogen.
Ni minns väl hur jag för två veckor sedan skrev hur jag hatade att gå på krogen? Jag har kommit fram att det snarare beror på inställning och sällskap. Igår var det helt oplanerat, jag såg lite sunkig ut i baggyjeans och den gröna tröjan, men sällskapet var gott. Jag och Johanna åkte ner på Lilla Krogen, mätta som få, orkade knappt få i oss varsin öl, satt och sög på dem vid ett bord och just som det var som trevligast, runt ett, reste vi oss och sa att vi skulle åka hem.
Tidigare under kvällen gick jag upp för källartrappen i Johannas föräldrahem i Kråkberg och så slog det mig: ”tänk om jag och Johanna aldrig hade blivit kompisar.” Fick lite ont i magen och kände mig väldigt tacksam i tio minuter eller så innan jag glömde bort det igen.
Igår var det medeltidsmarknad i Leksand också. Vi åt katastrofgod mat och köpte en Patrask-CD (Medeltida Glamrock med Stenhårda Balkanbeats). Idag ska jag vila hela dagen, färga håret och så, för att senare ikväll ta med mig en pava rödvin och gå på schlagerparty.
Gäsp
0 Svar till “<- Krogen – en revansch.”