<- Vitt Brus

Det rusar i bröstkorgen. I huvudet är det ett vitt brus. Ja, vitt brus. Det är det bästa sättet jag kan förklara det på. När hjärnan skenar iväg och det blir så mycket att ingenting går att urskilja och det känns nästan tomt, fast det är tvärt om. Vitt brus.

Hur länge får jag vara vaken innan hjärnan börjar varva upp? Det kanske handlar om en kvart, inbillar jag mig. En kvart på morgonen, då jag sträcker på mig, kanske klappar en katt och kissar. Sedan börjas det.

Jag har alltid undrat varför jag är så trött jämt. Varför jag alltid tycks vilja men aldrig orkar. Kan det bero på att hjärnan aldrig får vila, att det alltid snurrar i huvudet? De flesta vet väl hur utmattad en kan bli av ett gräl, en konfrontation eller ett allvarligt samtal. Så känner jag mig för det mesta. Vad jag önskar mest av allt är att jag fick slappna av.

Värst är mattankespiralen. När den sätter igång och snurrar i huvudet får jag ingen lugn och ro. Inte förrän jag äter. Och då varar lugnet ändå aldrig särskilt länge. Det känns inte som att jag kan besegra tankarna ändå, jag vet inte hur, så jag äter för då får jag vara ifred, trots att jag inte vill. Efteråt blir det oftast värre, men det gör inget för den stunden då jag fick vara ifred gör det värt det.

Alldeles innan jag somnar, när hjärnan börjar varva ner, har jag storslagna planer för morgondagen. Jag ska städa och rensa och träna och laga långkok och baka. Men jag orkar aldrig. Jag känner mig ständigt misslyckad. Det finns saker jag borde göra, saker jag vill göra och saker jag måste göra. Men jag orkar inte något av det. Jag bryter tiotals löften till mig själv varje dag. Jag tror inte på något jag säger längre.

Jag längtar efter att prata med någon men jag vet inte hur man gör. Eller jag orkar inte. Inte ens det orkar jag. Och även om jag då och då försöker prata om det som är jobbigt, och ibland faktiskt lyckas, gör jag det alltid med den där distansen. Som om jag står utanför och hör mig själv berätta saker som jag vet rent logiskt, men inte kan känna. Så måste jag iofs göra, annars skulle jag bryta ihop i varje kontakt med en annan levande människa.

Önskelista
* Få lugn och ro
* Orka mer
* Kunna sortera tankar
* Lyckas genomföra vardagliga sysslor
* Kunna hantera pengar
* Inte tycka det är skitläskigt att prata i telefon
* Bli normal