Att drömmma vackra och spännande äventyrsdrömmar gör att jag vaknar så sent som klockan elva på förmiddagen. Jag hade som vanligt storslagna planer för dagen;
♥ jättefrukost med ägg och amerikanska pannkakor och shit
♥ färga håret
♥ baka äppelmuffins
♥ återvinna
♥ rensa ur skåpen i köket och göra i ordning loppislådor
Hittills har jag bara lyckats äta frukost och snart är klockan ett.
Jag har tvivlat hemskt mycket på min egen förmåga de senaste dagarna. Mer än vanligt alltså. Tvivlat på de där sakerna som jag inte tvivlat på förut. Tänkt att jag nog i allmänhet är rätt värdelös ändå. Jag måste sluta ta åt mig, sluta låta andras åsikter om mig själv skaka om mig så.
När jag tänker efter så har nog ingen någonsin förut uttryckligen tvivlat på mig. Kanske har jag inte heller blivit överöst med uppmuntran och glada hejarop men jag har aldrig tänkt att någon därute tvivlar på mig lika mycket, eller mer, än jag själv gör. Det känns omskakande och jag kan inte sluta tänka på det.
En gång i halvtimmen fastnar jag i tankespiraler. Hur många är det egentligen som tycker att jag är rätt värdelös men inte säger något? Hur många tystnader har jag tolkat fel? Är jag galen som drömmer om något meningsfullt i framtiden? Borde jag nöja mig med mindre?
Det gör ont att tänka på allt det där, för jag hör alltid ett eko av gråt i huvudet, det är hela tiden en röst någonstans som vill skrika att det inte är sant, att jag fan är bra och åt helvete med folk som tvivlar, men rösten är hes, rösten har ont i halsen, rösten gör sig inte hörd, rösten överröstas av tvivlet.
Men gu vilka tankar du har.. Vart har du fått de ifrån? Är det nån som tycker du är världelös? Jag har alltid tyckt att du är en reko tjej. Smart, fin, kreativ, häftig, rolig.. Du är inte bra för dej själv. Många dumma tankar, de är så synd att du ska behöva ha det så.. det måste finnas bot. du är underbar och det måste du veta, FÖR DET FÖRTJÄNAR DU.. Värd det!