<- Ingen kommer köpa mina muffins.

Idag stog jag på loppis igen. Återigen började jag dagen med att skicka iväg ett sms till Anna med något i stil med: ”Alla mina saker är tråkiga och ingen kommer köpa mina muffins. Jag vill hem.” För just det, jag hade bakat muffins också. Det visade sig stämma det där med att ingen ville köpa. Nästan. Så nu har jag hela frysen full. I övrigt gick det jävligt dåligt med hela loppisen idag. Fick ihop ännu mindre pengar än förra gången, men till mitt försvar vill jag säga två saker.

Ett. Kvinnorna som stod bredvid mig sålde massa kläder och väskor och smycken och var så flådiga att folk liksom blev insugna och ignorerade mig således totalt. Fast jag är rätt glad ändå för jag fick en väska gratis som jag setat och sneglat på i några timmar. Turkos. Fin. Måste minimodeblogga i morgon och lägga ut en bild på underverket.

Två. Jag var helt oengagerad. Orkade knappt släpa med mig några grejer och vad gäller muffinsen så kunde jag gjort ett bättre jobb med presentationen. Om inte våran skrivare ballat ur kunde jag skriva ut en fin lapp istället för att göra en amatörmässig handskriven dito. Och om jag hade haft en kakfat med en fin glaskupa kunde jag lägga upp mina muffins på ett aptitligt sätt. Idag blev det inte aptitligt.

Nej, tre somrar nu har jag släpat mig iväg och haft loppis. Det får vara slut med sådant nu. Jag gillar inte att konka på saker, hafsigt slänga upp det på något campingbord med ett lakan och sedan sitta still på en stol i åtta timmar i streck. I framtiden ska jag satsa på drömloppisen* eller ingen loppis alls.

*drömloppisen är den där jag har ett fast ställe att hålla till på, har tid att fixa i ordning utan tidspress och alla saker är hela, rena och fina. Ultraüberdrömloppisen skulle även omfatta ett litet café.