Hela mitt liv är som ett stort pulserande organ. Allting går i vågor. Som väääldigt långsamma hjärtslag. Duuuuuuu – duuuuuunk! Byggs upp, laddas ur, återhämtas, byggs upp, laddas ur, återhämtas. Jag är inne i uppbyggnadsfasen. Jag känner det tydligt på min andning, på mina hjärtslag, på det faktum att det river i bröstet och min hud är öm.
En haiku:
knivar under hud
elektricitet är jag
snart är det över
0 Svar till “<- Haiku under uppbyggnadsfasen.”