<- Ett rent teoretiskt skoldisco.

Det är lätt att bli lite nostalgisk och blödig när jag nu sitter och lyssnar på Richard Marx’s Now And Forever. Har inget konkret minne till låten, men det känns inte helt orealistiskt att jag dansat någon svettig tryckare till den i min tidiga ungdom.

Jag föreställer mig att jag går i sexan. Jag är bland de äldsta och (inbillat) coola på discot. Jag har gått flera kilometer fram och tillbaka: skolgården – garderoben – dansgolvet – kiosken. Det är någon jag är kär i som i sin tur är kär i antingen Kicki eller Emma, som brukligt. Jag har rotat i mammas garderob och hittat något sassigt och totalt omodernt, säkert en blus och ett brett elastiskt bälte. Mamma har våfflat mitt hår och målat mina naglar. Kanske pryds mina ögonlock av en ljusblå skugga.

Det har varit luftgitarrstävling under vilken jag stått utmed någon vägg och knaprat på en chipspåse i miniatyr. Kanske hejat på och klappat en hand eller två. Kvällen närmar sig sitt slut och det är dags för tryckartävling. Jag ställer upp och dansar så fantastiskt bra med min kavaljér Joakim eller Patrik eller Magnus till Bryan Adams (Everything I Do) I Do It For You att jag går till final. Finallåten är Now And Forever och tyvärr vinner jag bara ett tröstpris i form av ännu en chipspåse. Den delar jag och min vapendragare Emelie på under de sista tryckarna då vi inte vågar bjuda upp någon. Lamporna tänds och vi går hem.