<- Ny åldergräns för hångel.

Ha ha! Jag är så jävla självupptagen ibland. För en liten stund sedan fick jag ett sms från en kompis som sa att hon hade läst massa i min blogg, varpå jag själv naturligtvis måste ägna ungefär en halvtimme åt att läsa gamla inlägg. Och så sitter jag och tänker ”åh, det där var bra formulerat”, ”roligt inlägg” eller ”snygg jag var på den bilden då” och är skitnöjd över mig själv. Ha ha.

Hemma i Mora är jag igen i alla fall. Fick lov att städa ordning lite när jag kom hem, byta sängkläder, rensa soffan från katthår och sådana saker. Sen blev katterna så uppspelta av min hemkomst att jag knappt fick en blund i ögonen innan det blev morgon. Idag har Nettan varit här på ÄGG. Vi roade oss lite med Spotify (fan vad det är BRA). Sen åkte jag med Anna och handlade mat, käkade middag på Kaffestugan, gick på Systemet och såg Australia på bio.

Det sista gjorde jag mest för att vara snäll. Tråkig film. Lång och dan. Kände inte The Love mellan huvudpersonerna heller. Och slutet var ju bara för jävla amerikanskt. Nä, tummen ner. Nu har jag druckit en folköl i insomningssyfte (ingen vana jag har) och ska snart sova, förhoppningsvis.

Egentligen vill jag berätta att jag fått hångla lite och så men jag vågar inte skriva det i bloggen. Men nu säger jag det i alla fall; jag har fått hångla. Massor faktiskt. Vid olika tillfällen. Med olika personer. Och dessutom kommit på att min nya åldersgräns för hångel går vid 25. Det är mitt ena nyårslöfte. Det andra är att göra någon glad varje dag. Enkelt (nåja) skulle jag kunna hångla med någon över 25 varje dag men hur ska man orka vara så aktiv?

<- On The Road Again

I natt kom magkatarren igen. Värren än någonsin. Det är som att det blir värre för varje gång. Det var så läskigt, jag hade så ont. Tillslut kräktes jag, vilket jag aldrig har gjort av min magkatarr förut (och nej, det var inte någon vinterkräksjuka, den som haft ett riktigt anfall av magkatarr vet att man inte tar miste). Sen blev det bra igen och jag fick äntligen sova några timmar.

Om en halvtimme ska jag åka hem. Måste byta till glasögon så jag ser något när jag ska köra, och ta en powernap så jag orkar. Peace!

<- Friidrottare på crack från nittiotalet för trehundra, tack.

Det är jävligt tråkigt att komma på något man måste vänta i typ ett år på att genomföra. Som att det egentligen faktiskt är skitcoolt att göra roliga julkort med foton på sig själv och skicka till alla man känner. Julen är över men om jag ägnar ungefär en halvtimme åt dagen i elva månder åt det ändamålet så kanske det skulle bli något alldeles extraordinärt.

Om du just i detta nu sitter och slösurfar, tycker att det i själva verket är väldigt tråkigt och mycket hellre skulle vilja ägna dig åt att glänsa med dina kunskaper i friidrottare på crack från nittiotalet eller något annat skumt ämne så bli medlem på vetgirig.nu och skicka en utmaning till mig (jennysnabelalepooppunktse).

<- Tillbaka till livet.

Jag blev sjuk. Men innan det hann jag ha väldigt trevligt. Queerklubben bestod mest av bögar och deras heterosexuella snygga tjejpolare. En och annan flata kunde också skymtas men de stod inte tätt direkt. Roligt var det dock. Musiken på stora dansgolvet gjorde det näst intill omöjligt att stå still. Varför kan de inte fatta vad clubmusik är uppe i Mora? Jag gillar visserligen Poker Face med Lady Gaga men det är inte så att lemmarna börjar rycka sådär som de gör till skumma clubversioner av Firestarter med The Prodigy.

Idag börjar jag återkomma till livet. Det är fantastiskt vad lite sömn kan göra för en stackars infekterad kropp. Ska möjligtvis kanske orka släpa mig iväg till Kungsmässan och köpa något plagg. Det är ju REA. I morgon åker jag hem igen. Till katter och snö och säng och Anna och good olde pålitliga tråkiga Mora.

<- Ja, det tänkte jag.

Idag ska jag träffa Marisol. Det ska bli sådär varmt-i-hjärtat-trevligt och roligt på alla sätt och vis. Vi ska hänga i affärer, trängas med andra folk, fika, prata, dricka lite alkohol, gå på Queerfest och ha det bra tänkte jag. Ja, det tänkte jag. Och så tänkte jag samtidigt passa på att trotsa sjukdomen som kommer krypande. Lite feber och hostning och sånt. Ska alltså helt förneka dess existens. Förutom just det här inlägget. Nu måste jag sätta på mig fejset. Peace.

<- The Pepparkaksbak

Gud Jul på er alla. Det firar vi med lite bilder från pepparkakshusbaket.

Jocke freestylar en pepparkaksgubbe.

Maria är modell. ”Se ut som en pepparkaksgubbe.”

Bakat och dekorerat.

Huvudentrén. Observera julljusstakarna i fönstren på kontorsavdelningen.

Vakttorn och innergård. Egentligen ville vi ha något slags stängsel också men vi lyckades inte få till det. Dessutom hade vi tröttnat lite också.

Murder in the courtyard.

Maria gjorde en katt som jag dekrerade och nu hänger den i julgranen.

<- En gammeldags jul.

Det påminner mig om en jul vi firade någon gång på mitten av sextiotalet. Vi poserade fint framför den nypyntade granen hela familjen – jag, brorsan och Maria. Tänk att det var så gemytligt då. Vid minnet av den julen känner jag en varm luddig känsla i bröstkorgen som gör mig alldeles gråtfärdig, än idag. Och som ni också kan se bildbevis på så var jag först med att spela Guitar Hero, motha fuckas.

Det är så himla roligt att kolla på såhär gamla bilder. Jag menar, kolla kläderna. Ha ha! Och frisyrerna. Ha ha, igen! Jag dör, det är så roligt. ROFLMAO.

<- Flera hundra procent jul.

Julstämningen här i Götlaborg höjdes precis med flera hundra procent. Detta efter att ha köpt och klätt granen. Ett väldigt förnöjsamt sätt att spendera sin eftermiddag. Det ska jag nu fira med en köpepizza och Whistable Bay Organic Ale. God Jul!

<- Le Animale Familia

Det finns en liten djurfamilj där jag befinner mig. Jag är inte allergisk, vilket självklart gör mig mycket glad. På nätterna har jag oftast en hund vid mina fötter. En morgon vaknade jag av en katt på mitt bröst. En katt har flera tår för mycket på vardera baktass vilket gör att baktassarna ser helt mostruöst stora ut. Det är roligt. Här är några bilder.

<- Rättelse

När jag googlade världens starkaste material fick jag upp två möjliga svar, gick på magkänsla och sade diamat. Detta var fel. Världens starkaste material är grafen. (Tror det uttalas grafén då grafen låter alldeles för töntigt för att vara Världens Starkaste Material.) Ja, det var bara det jag ville säga. Vill du läsa mer om grafen kan du googla, men så himla intressant var det kanske inte.