<- A day in the life! (Världens tråkigaste dag)

Vad snälla ni är som kommenterar. Jag får en liten tår i ögat. Snyft snyft snörvel.

Det här är vad jag gjort idag:

Ställde ingen klocka, vaknade av mig själv strax efter tio.
Satte på ett ägg på spisen.
Rollade soffan, satte på datorn, loggade in på msn, kollade mailen och FB.
Loggade in på FB-chatten och pratade med Lisa.
Tog ägget av plattan, spolade i kallt vatten, fortsatte prata med Lisa.
Gjorde frukost; en smörgås med kaviar och ägg, en skål med fil och cheerios.
Åt framför ett avsnitt L Word.
Tittade mig i spegeln, konstaterade att jag inte orkade men ångrade mig lite, blötte luggen och fönade den.
Kollade på mer L Word.
Tog ur sängkläderna och sorterade tvätten.
Spelade Bejeweled 2 på king.com.
Gick till tvättstugan och använde vittvättmedel till min färgade tvätt av misstag.
Spelade med Bejeweled och tittade på lite L Word.
Gick till tvättstugan.
Hängde tvätt.
Gjorde mig en potatis- och purjolökssoppa.
Åt en skål framför L Word.
Åt en till skål framför L Word.
Tittade på mer L Word.
Gick till tvättstugan.
Hängde tvätt.
Tittade på lite till L Word.
Somnade i soffan.
Sov i två timmar och drömde om hångel.
Vaknade, satte mig vid datorn, kollade på L Word.
Ringde Hanna som inte svarade.
Kollade på mer L Word.
Spelade mer Bejeweled 2.
Åt lite till soppa.
Ringde Hanna igen, som fortfarande inte svarade.
Ringde Lisa.
Tog bort nagellack, satte i linser, målade på ögonbryn och bytte om till träningskläder.
Cyklade och mötte upp Lisa och cyklade till träningen.
Tränade.
Cyklade hem.
Gjorde mig en grillad smörgås med salami och soltorkad tomat samt två knäckebrödsmackor med ost och tomat.
Åt framför datorn samtidigt som jag snackade med Lina på msn.
Kollade på mer L Word.
Snackade med brorsan på msn.
Duschade länge och väl.
Torkade mig, borstade håret, satte på mig kläder, satte mig vid datorn.
Nutid.

Vad har DU gjort idag?

<- Om det här med att vilja ha kommentarer.

Jag skulle vilja ta nån minut av er tid och svara på frågan om bloggandet bygger på kommentarer, som Constantin undrade. Jag vill svara JA på den frågan. Självklart skriver jag för att få respons. Oftast. Ibland duger det bra att se på bloggstatistiken att folk faktiskt kommer tillbaka, men om jag inte var intresserad av någon slags respons skulle jag skriva dagbok istället. Sån där som man har i byrålådan.

Det är klart, jag kunde sitta här och säga att jag skriver för min egen skull, men det är ju verkligen bara halva sanningen. Återigen, om det bara var för min egen skull så hade jag skrivit dagbok. Ingen som skriver offentligt skriver bara för egen skull. Jag försöker faktiskt, emellanåt, till och med att anstränga mig för att skriva för ER skull.

Det var bara det jag ville säga för tillfället. Nu måste jag gå till tvättstugan.

<- Våran relation. Alltså Din och Min. Ja, DU.

Här om dagen mindes jag plötsligt en gammal kompis. Vi umgicks rätt flitigt en period när jag bodde i Göteborg. Hon hade ofta rött läppstift på sig, sådär som jag bara önskade att jag kunde. och jag lånade en Sara Isaksson-skiva av henne jag aldrig lämnade tillbaka. Och sen glömde jag bort henne totalt. I flera ÅR. Tills för några dagar sedan. Men då mindes jag inte hennes namn. Det kom jag på först idag.

Tänk vad man kan glömma va. Eller snarare: tänk vad lite avtryck i ens liv en människa kan lämna. En människa jag ändå visste rätt mycket om då det begav sig. En människa jag kallade min vän.

Är det så våran relation ser ut? Ni är inne här och läser, gillar det jag skriver (för ni kommer ju tillbaka) men det lämnar inget avtryck i eran själ. Nån gång slutar jag säkert blogga, eller så hinner ni tröttna på mig själv, och snart är jag bortglömd.

För vafan, ni kommenterar ju inte. Inte ens på direkta frågor kan ni svara. HanaPee sa nån gång att det var töntigt att klaga på att folk inte kommenterar, att man helt enkelt får acceptera att man inte skriver saker som är värda att kommentera. Jag önskar jag kunde vara så cool som den katten, men det går ju inte. Jag VILL ju att ni ska kommentera det jag skriver. Jag VILL ju att ni ska komma ihåg mig fast jag slutar blogga.

Eller ja, det där sista kanske var lite överdrivet.

Om ni tycker det är skittråkigt att kommentera för att jag inte svarar på kommentarerna ordentligt, ja men SÄG det då. Förklara för mig VARFÖR i hela friden ni inte orkar så kanske jag kan göra något åt det.

Idag sade en vän till mig att det hon uppskattar med mig är att jag inte håller på att försöka tolka folks beteende eller det de säger. Att jag istället frågar om det är något jag inte förstår eller tycker är knas. Hon kallade det för en slags ärlighet. Så nu är jag ärlig och frågar ER varför ni inte kommenterar, istället för att sitta här och tolka eran tystnad som att jag är världens tråkigaste som inte förtjänar några kommentarer.

(De som, som vanligt, inte ska ta åt sig är de få som faktiskt kommenterar.)
(Och nu blev jag plötsligt osäker på om det var HanaPee som sade det där.)

<- En helt vanlig kväll.

Jaha, nu har jag börjat skolka från träningen också. Men det var nödvändigt, jag lovar. Gick hem efter kursen (som jag inte skolkade från fast jag ville nu igen) och fortsatte ta itu med min ekonomi. Ringde CSN, som visserligen inte kunde hjälpa mig nämnvärt men jag fick i alla fall ett tips och tack vare min nya prisplan på mobilen kostade det hela mig inte ens tio spänn, trots telefonkö. Ringde ett samtal i förmiddags också. Och så har jag skickat ett mail. Det är vad som räcker för idag, känner jag.

Ja, och då hann jag ju inte både laga middag och åka och träna. Så jag lagade middag. Måste väl räknas som en helt legitim anledning till att skolka från träningen. Det, och att det har varit en sjukt pissig dag och jag faktiskt bara vill sitta i min soffa resten av kvällen. Ibland är det så.

Nu fick jag lov att känna på min muskel igen och ja, den finns där. Allt är inte förstört för att jag skolkat.

Det känns inte som jag suttit hemma utan något att göra en helt vanlig vardagskväll på HUNDRA år ungefär. Vad ska jag ta mig för? Orkar inte göra något kreativt och städade gjorde jag igår. Är lite trött på att titta på L Word för tusende gången också. Kanske ska BADA. Fast det där är sånt där som jag alltid tror ska vara mycket roligare än det är.

Spola upp lite varmt vatten.
Tillsätta några bubblor.
Sätta på en bra skiva.
Tända några ljus.
Sänka ned sig i värmen och bara…

DÖ AV TRISTESS.

Förut trodde jag jämt att det skulle bli så himla NJUTNINGSFYLLT och AVSLAPPNANDE att ligga där i badet och bara lyssna på musiken och stirra på prickarna i skenet av några värmeljus. Men det var aldrig så fantastiskt som jag inbillade mig. Jag tröttnade på en gång, vattnet blev kallt på några minuter och jag själv förvandlades till ett stort russin.

Nä, något bad blir det nog inte. Och ögonbrynen noppade jag i morse. Annars är ju det något jag gärna ägnar mig åt på kvällarna. Jag har en stekpanna jag kan diska (utan diskmedel). Och så kan jag smörja in mig lite med mitt jordgubbsdoftande body butter. Kanske bläddra lite i söndagsbilagan av DN som jag ännu inte tittat i. Gå ut och gå? Det är ju fortfarande ljust ute. Eller så ska jag sätta mig vid köksbordet och stirra in genom fönstren på äldreboendet mitt emot. Kan ju passa på att sortera tvätten till i morgon också. Och rolla soffan. Kanske klappa på en katt. Ja, jag ska nog kunna sysselsätta mig.

Men det får ju mig att undra. Vad gör ni om kvällarna om ni inte har något för er?

<- Halsont

Äntligen är dagen slut. Nu tänker jag gå och lägga mig. Så att ni vet. Har kollat på Bedtime Stories och käkat popcorn. Det river i halsen. Ungefär som att jag håller på att bli sjuk. Och det konstiga med det hela är drömmen jag hade inatt. Måste berätta för er innan jag går och sover.

Jag drömde om den blonda tjejen. Nu kan jag inte säga vad hon heter i verkligheten men i drömmen hette hon i alla fall Alexandra. Det var efter krogen och jag var påväg hem. Hade tagit mig ungefär till gamla Videocenter innan hon hann ifatt mig. Hon ville ha med mig hem till sig. Jag var inte svår. Vi började gå mot ishallen, där hon tydligen bodde, och alldeles innan vi skulle gå in genom hennes port så ringde min telefon. Det var mamma. Hon sade att hon har bokat en hemlig resa till mig och att jag ombedelbums måste hem och packa väskan för att åka iväg. Alexandra hade redan gått in i sin lägenhet och jag gick efter för att meddela de tråkiga nyheterna. Lägenheten var ascool. Det var en etta så sängen var nära. Vi satte oss på den och just innan vi skulle till att hångla sade hon…

”JAG HAR SKITONT I HALSEN”

Jag hann tänka att oj, nu blir jag smittad, men det är det fan VÄRT det.

Två saker som är roliga med denna dröm.

1) Jag har ont i halsen nu. Ja, nu kanske inte det är direkt jätteroligt men det är i alla fall ett ganska skojigt sammanträffande eftersom jag typ aldrig har halsont och aldrig drömmer om halsont. Och dessutom kunde jag inte ha känt det i natt eftersom halsontet först slagit in nu på kvällskvisten. Vid åttatiden, för att vara exakt.

2) Trots att den blonda tjejen berättade för mig (ehrm, Marisol snarare, medan jag stod bredvid och såg ut som en PINNE) vart/hur hon bodde, och jag mycket väl vet hennes riktiga namn, så blev allt fel i drömmen. Den blonda tjejen heter alltså inte Alexandra och hon bor inte i en etta vid ishallen.

Kanske är jag väl trött. Kanske börjar jag faktiskt bli sjuk och jag yrar lite. Men för mig kändes det här som ett väldigt stort och roligt sammanträffande när jag började skriva detta inlägg. Nu, not so much. Lite halsont, jaha. Lite fel i drömmen, jaha. Nä, jag måste nog verkligen gå och lägga mig nu. Samla kraft inför i morgon då jag måste ringa samtal som jag hatar att ringa för att ordna upp så mycket som möjligt kring min ekonomiska katastrof. Jag kommer fortfarande vara fucked i slutet av i morgon, men förhoppningsvis inte lika mycket.

Förresten, en sista sak innan vi skiljs åt för kvällen: Alla som inte kommenterar är håriga slembollar!

<- Min första muskel!

Åh, jag måste få berätta om min MUSKEL. Jag har en. Eller TVÅ, till och med. Biceps. Det är helt galet. Jag har aldrig haft en muskel förut. Inte en som synts och känts i alla fall. När jag spänner armen blir den helt tydlig, ligger där under huden och sväller. Det är så jävla coolt. Tänk vad lite träning kan göra va.

<- Bakfylleångesten är kemisk – ekonomiska bekymren högst verkliga.

Oj, nu är det fest hos grannen. Halv åtta på en söndag. Lena PH spelas för fullt och glada tillrop letar sig ner hit till mig. Själv sitter jag här och kan inte bli av med känslan att jag betett mig igår igen. Det är bara kemiskt, den här bakfylleångesten, skulle Marisol säga till mig. Det blev ju onekligen bättre av att jag käkade middag, diskade, städade och duschade. Nu sitter jag här och luktar jordgubb.

Har tänkt på min ekonomi hela dagen idag. Att den är helt körd. Helt körd. Vet inte hur jag ska göra. Skulle behöva ta ett litet lån men det finns ju ingen bank som skulle vara dum nog att låna ut pengar till mig i alla fall. Ångesten släppte lite när jag loggade in på min bank för att verkligen se sanningen i vitögat, trots att jag fick kväljningar och det var värre än jag trott. Men ja, det känns ju bättre att veta i alla fall. Alltid en liten tröst.

En liten tröst, med betoning på liten.

Nu lyssnar grannen på Iris med Goo Goo Dolls. Då tänker jag alltid på Johanna. Och idag tänker jag på hennes kusin Karin som jag fick äran att hänga med igår. Äntligen. Alldeles för sällan. Jag gillar henne så jävla mycket. Hon får lätt följa med när jag och Anna köper loss Åland och startar vårat eget land.

Igår pratade jag lite med en gammal klasskompis från Folkhögskolan. Han hade hört att jag och sambon gjort slut och hade, av någon sjukt skum anledning, fått för sig att HAN kanske hade något med saken att göra. Nu minns jag inte riktigt varför han menade att han hade skuld i det hela, men jag minns att jag tyckte det var helt absurt. OMG, tänkte jag. Get over youself. Fast på ett högst kärleksfullt sätt. Och sen mindes vi hur roligt vi haft det tillsammans, våran lilla grupp på skolan.

Förresten börjar min gjutjärnspanna dryga sig. Allting fastnar när man ska steka. Till och med en enkel omelett. Är det någon som besitter kunskap om skötselråd när det gäller gjutjärnspannor vore jag tacksam om du/ni kunde dela med dig/er? Jag vore tacksam.

Tacksamt
Eder Jenny

<- Jenny Karlsson och Marisol klämmer på varandra.

Oj oj oj, vilken helg. Nu har Marisol lämnat mig till mitt öde. Jag sitter smutsig i en ostädad lägenhet i resterna av hennes sovplats och halvsvettas. Vi tar det från början.

I fredags hängde jag med Hanna och gjorde av med pengar. På nödvändigheter visserligen, men det gjorde ändå ont i själen. På kvällen kom kära Marisol hit och gav mig ett påskägg med rosa godis som vi mumsade på medan vi lekte terapeuter till varandra. Vi pillade självklart på varandra också, i vanlig ordning. Killade på armar och ben och masserade fötter och bara berörde. Jag uppdaterade min status på FB till Jenny Karlsson och Marisol klämmer på varandra, vilket gav upphov till en mycket intressant diskussion om bland annat popcornens användningsområden. Sen gick vi till sängs, stoppade i öronproppar i alla våra öron och sov gott.

Lördagsmorgonen bjöd på finfrukost. Jag hade slagit på stort och köpt OST. Sen klippte jag luggen framför badrumsspegeln och blev sisådär nöjd alltså. Marisol ville hjälpa till men jag hävdade att det var bättre att jag gjorde det själv för om det blev fel så hade jag i alla fall bara mig själv att skylla. Sen tog vi en repa på stan, blev blöta som fan om fötterna och kom hem med lite vin.

På kvällen var det fest hemma hos Maria och Ewa. Både jag och Marisol blev pangfulla helt plötsligt. Men vuxna som vi ju faktiskt är slutade vi helt enkelt att dricka i samma ögonblick. Vi gick på lokal och dansade. Jag hade tunnelseendet på. Alltså såg jag inte vilka som var där, förutom de jag kände. Och den blonda tjejen såklart! (Som Marisol presenterat mig för tidigare under dagen då vi gick in på hennes arbetsplats.)

Varenda gång hon var 10 meter eller närmare mig förvandlades jag till en stel PINNE. Det var helt galet, och totalt okaraktäristiskt. Hon dansade emot mig några gånger, råkade stöta till mig alltså, och jag vågade inte ens titta på henne. Vi försökte analysera varför detta kom sig. Kom fram till att det förmodligen är för att jag inte har en endaste liten aning om vilket håll hon är lagd åt, fortfarande, och att det gör mig väldigt osäker. Jag måste komma över detta, annars kommer jag ju aldrig få kontakt. Ja, herrejistanes.

Idag har vi ätit brunch, druckit coca cola och kollat på film. Eller Marisol kollade på film, jag somnade helt intrasslad i henne och låg där och snarkade. Nu har hon, som sagt, lämnat mig och jag är sunkig. Bör ta itu med städning och hoppa in i duschen. Men jag orkar inte. Jag tänker lägga mig ner och kolla på L Word istället. Åtminstone någon timme till.

Lite av temat för gårdagskvällen var mustasch så jag bjuder på några bilder.

<- Kickar

Åh, idag drabbades jag av en insikt. Har ju varit inne i ett så sjukt najs och roligt stim de senaste veckorna. Och nu börjar det avta. Tröttheten börjar komma tillbaka, jag oroar mig för saker och idag skolkade jag faktiskt från kursen för första gången. Och så kom jag på det. Att det är som med knark.

Första gångerna var det helt fantastiskt, det jag företog mig. Att jag kom ut bland folk, att jag umgicks med mina vänner, att jag var på en kul fest, att jag fick hångla, att jag orkade träna. Sen planades det ut och jag behövde umgås mer, festa mer, hångla mer och träna mer för att få samma kick. Nu får jag hångla och det tar två timmar innan jag är uttråkad igen. Jag tränar klockan sex och klockan nio på kvällen har också den kicken gått ur. Jag festar med mina kompisar och redan på söndagen, innan ens helgen är slut, blir jag rastlös i väntan på nästa.

Måste jag skaffa mig nya kickar nu eller hur är det sånt här fungerar?

<- Kärlek i en 90-säng.

Det här fick jag sova med i morse. På senare tid har jag fått erfara att det rymmer mycket mer i en 90-säng än man kan tro. Typ en fullvuxen människa, två katter och Olle. Mysigt värre.