<- Jaha, nu slutar vi spela spel.

Det var trevligt att få blommor (det vill jag ha oftare, tack) men det bästa på hela födelsedagen var ändå Karins kort med posten. Jag blev så glad. Så sjukt glad. Det var så fint. Karin är så duktig. Nu har jag fått två underbara saker av henne och obalansen i vårat förhållande är ännu större.

Trots födelsedag igår åt jag inget onyttigt på hela dagen. Dessutom tränade jag på kvällen. Så istället klämde jag i mig en tårtbit idag. Det var mumsigt, i ungefär fem minuter. Varför måste tårtbitarna var så jävla stora? En halvtimme senare hade jag blodsockerfall de luxe och orkade knappt stå upp. Ville dö. Tänk att jag hade det så hela dagarna förut, när jag bara käkade skräp hela tiden. (Tråkigt stycke. Du hade kunnat hoppa över det.)

Alltså, jag hör verligen hur jävla tråkigt det här inlägget blir. Vill bara säga det. Att jag hör. Att jag inte är helt omedveten om hur tråkig jag kan vara. Men så blir det när jag inte har någon inspiration. Bajs, blir det.

Men jag kan berätta något positivt. Ni minns det där fyllemailet jag skickade för ett par veckor sedan? Det skedde en mycket långsam mailkonversation och först tänkte jag spela efter alla regler. Låta avslappnad, vänta några dagar innan man svarar och hela den där grejen. Sen insåg jag plötsligt att i den här takten skulle inget hända på typ ett år och jag vill ju gärna att saker ska hända PRONTO. Så det senaste mailet svarade jag på efter bara några timmar. Och så föreslog jag att vi skulle ses. Fick svar nästa dag och en träff kommer indeed att ske.

Sensmoralen är att SLUTA SPELA SPEL. Vafan, vill man träffas så är det faktiskt bara precis så enkelt som att FRÅGA OM MAN SKA TRÄFFAS. Hemligheten är att inte tro att det skulle vara hela världen om den andra människan inte är intresserad. För det är det inte. Det är faktiskt typ motsatsen till hela världen. Det gör ingenting alls. Vi är alla vuxna människor (typ) och om människan inte skulle vilja träffas för att jag inte väntar tre dagar med att svara på ett mail så är det förmodligen ändå en dryg jävel som jag inte orkar ödsla någon tid på.

Har gått och blivit paraniod också. Måste nog ta bort länken till min blogg från FB. Kom igen och TRÄD FRAM om du hittat hit genom Fejjan. Jag vill veta om det finns några. Ni får vara anonyma, men lämna en kommentar. Peace.

<- Grattis till MIG på födelsedagen

Idag fyller jag år. Klockan är halv ett och jag har redan hunnit bli mer uppvaktad än någon annan födelsedag jag kan minnas på mina numera tjugonio levnadsår. Innan jag klev upp i morse hann jag få fyra sms. Sen har fem personer ringt och grattat, två kort kommit med posten och mormor varit här med blommor.

Jag känner mig som center of attention.

I övrigt (en fras jag, i övrigt, ryser av varje gång jag använder) tvättar jag, målar mina naglar och försöker titta ikapp på lite teveserier. Rätt soft. Eftermiddagen bjuder på fikahäng och senare ska jag cykla iväg och träna. Känns väl lagom soft för denna meningslösa födelsedag.

<- Ski & Rock – nån typ av sammafattning

Men OJ, jag glömde att jag skulle berätta om Sälen. Har hängt lite hos farmor idag. Druckit kaffe, kollat på Australiensk såpa och käkat brownies. Och så har det glömts bort lite. Men ok, här kommer en liten recap.

Åkte upp vid ett-tiden på fredagen. Poppade lite musik och Jenny öppnade öl i baksätet. Väl i stugan (som såg ut som en fejkpanel/furu-spya) blev det två hetsiga öl innan vi åkte iväg till Lindvallen på After Ski. Jag var inte beredd alls på alla fyllon, alla människor, livebandet eller den kopiösa MÄNGD alkohol som intogs under loppet av, ja, typ en timme. Jag åker ju inte skidor så jag har aldrig hängt i fjällen förut förutom på sommaren. Visste ni att den officiella wööööwöwöwöwööööwöööö-låten i fjällen är Seven Nation Army med White Stripes? Jag hade ingen aning. Hela grejen gjorde mig hemskt övervädligad. Efter en HÖGLJUDD taxifärd tillbaka till stugan lagade vi mat som var så SJUKT god så jag bara dog. Vi fortsatte festen, hamnade på Högis på kvällen, jag fick fetångest ochville mest av allt gå tillbaka till stugan, gräva ner mig under täcket och åka hem igen på lördagen. Men det gjorde jag inte! Nej, ner ni. Jag red ut vågen, blev KARATEFULL, gick hem och toksomnade i sängen.

När jag vaknade på lördagen mådde jag mycket bättre. Eller ja, i alla fall en coca cola, en alvedon och lite potatisgratäng senare. Solen sken som aldrig förr och jag bestämde mig för att stanna. Spenderade halva dagen med ryggen mot en husvägg och ansiktet mot solen, och andra halvan av dagen liggandes på ett täcke på en solindränkt altan. MYS på hög nivå, alltså. Sen orkade vi inte laga mat så vi drog till Lindvallen och käkade pizza. På kvällen blev det lite mindre fest, men desto trevligare. Hamnade återigen på Högis, dansade röven av mig och gick hem helt nöjd klockan två.

Vaknade pigga och glada på söndagen, käkade frukost och städade stugan innan jag och Hanna for till McDonalds i Lindvallen för en kaffe i solen innan vi åkte tillbaka till Mora. Väl hemma drabbades både jag och Hanna av antiklimax de luxe och träffades igen ett par timmar senare, käkade en falafel på en uteservering och tog en liten promenad i eftermiddagssolen. Najs avslutning på najs helg.

Inget hångel. Inget ragg. Inte ens en flirt. Snygga blonda tjejen var där. Skymtade henne på dansgovlet på lördagen, blev SÅKLART nervös och vände ryggen till. Sen var hon borta. I övrigt såg jag typ EN enda människa som jag tyckte såg det minsta intressant ut. Det var något med desperationen som lyste i varenda ansikte. ALLA ville ligga. Sjukt avtändande. Sista timmen på dansgolvet på lördagen var som att simma med hajar. Vilken jävla köttgrop. Bara för att vi stod fyra tjejer och dansade för oss själva trodde alla killar inom en hundrameters radie att vi väntade på just DEM. Vi blev bara irriterade. Ville ju för fan bara dansa. Sjukt jävla störande.

Efter helgen fick jag TRE nya kompisar på Facebook. (Fler bilder finns på just Fejjan, men för att du ska kunna se dem lär du bli kompis med mig. Det kan du bli, om du orkar.)

<- En liten teaser…

Jag orkar inte skriva om helgen ännu. Som vanligt på söndagen har jag inga ord kvar. Men det har varit NAJS, med stora bokstäver. Jag känner mig nöjd men inte tillfredsställd. Skulle vilja fortsätta i några dagar till. Antiklimax de luxe att komma hem till ett helt folktomt Mora. Men som sagt, jag återkommer i morgon. Ville bara säga att jag lever. Och är full i magen på Ballerina och vatten. Bjuder på en liten teaser från helgen. Har MASSOR med kort att dela med mig av i morgon.

Helgens citat - ”Jag vill se lite ungdomlig ut” av Hanna Österby.

<- Trevlig HÄLG!

Det börjar närma sig avfärd. Ja, jag ska ju till Sälen på Ski & Rock i helgen. Det har ni väl inte missat? Sitter här nyduschad och smörjd, finsminkad och med nymålade blåa naglar. Ute skiner solen, väskan är packad och Morgonpasset i P3 handlar om Hanna Hellqvist herself idag. BRÅÅÅÅÅ, vill jag säga på bred göteborska.

Nu är det också blott fyra dagar tills jag fyller 29 bast. Det skall inte firas på något speciellt vis alls. Möjligtvis att jag kan locka med mig några vänner för en eftermiddagsfika på Kaffestugan eller något, men i övrigt känns den här födelsedagen rätt meningslös. Ligger tråkigt nog på en tisdag, vilket gör att det blir för tidigt för att fira mig den här helgen och för sent för att fira mig nästa. Och 29, vad är det för meningslös ålder? Bara ett år kvar i tjugoårsåldern. Varför ska jag fira det?

Vet ni, ja det kanske ni gör för jag har tjatat lite om det tidigare, men åldernojjan och trettioårskrisen börjar smyga sig på. Jag har ALDRIG NÅGONSIN tidigare brytt mig om att jag blir äldre. Nu plötsligt känns åldern som skenande hästar jag försöker hålla kvar efter bästa förmåga. (Åh, jag började läsa en bok igår där huvudpersonen är överförtjust i liknelser och det har visst smittat av sig. Smärtbäraren av Åsa Nilsonne.) Jag vill inte bli trettio. Nej, det vill jag faktiskt inte. Trettio år känns inte förenligt med hur jag känner mig, ser ut och klär mig. 25 på sin höjd.

Nu känner jag att herrparfymen jag har på mig idag luktar som en gammal tantparfym jag ägde back in the dayz. Måste tvätta av mig och ha på något annat.

Ja, jag ska till Sälen alltså. Ikväll blir det Sahara Hotnights. Lördagen är luddig. På söndag kommer jag hem igen. Då har jag förhoppningsvis MASSOR med smaskigt att bjuda på. Avslöjande bilder. Scoop. Ja, allt. Under tiden kan ni ju ägna er åt att besöka några av mina favoritbloggar. Trevlig HÄLG!

<- NEJ till prestationsångest

Alltså ursäkta. Jag har verkligen inte haft något att skriva. Varit helt tom i huvudet. Har försökt några gånger. Suttit här och stirrat på tomma bladet och fått prestationsångest. Prestationsångest hade jag nyss också, då jag skulle skicka iväg ett mail. Sen tänkte jag att prestationsångest är helt onödigt. INGEN är perfekt hela tiden.

Nej, inte ens jag. Fattar att ni blev förvånade.

Så det här inlägget skriver jag för att bevisa att jag inte är perfekt. Att jag emellanåt är jävligt tråkig och bara vill ligga i soffan och torrstirra på teven. Torrstirra. Jag kom på det nu. När man ligger och tittar så apatiskt på teven att linserna torkar i ögonen och det börjar svida som fan.

Jag lånade några böcker på bibblan här om dagen. Sen läste jag Ung & Kåt av Melvin Burgess (han som skrivit Vild & Vacker) och håller nu på med hans bok Påtänd. Ungdomsböcker hela högen såklart. Men bra författare, även om jag inte läst något på originalspråk. Och jag är ju sån där som gärna plöjer en författare, om jag hittar någon jag gillar.

Idag har jag varit i metropolen Vansbro också. På teater. Med Petra. Käkade lite middag också innan teatern. Och tatuerade oss, icke att förglömma. Selmas kärlekar, var pjäsen. Tyckte om den. Blev FRUKTANSVÄRT pinsamt när min telefon plötsligt ringde under första akten. Hade stängt av ljudet och sedan förmodligen satt på det igen när jag kontrollerade att jag stängt av det. När jag gick ut i pausen var jag beredd på att bli stenad till döds, men jag ÖVERLEVDE. Sen lyssnade jag på Roxette på vägen hem. Sjöng UT för mig själv i bilen.

Listen to your heaaaart…. wheeen heee’s caaaaling fooor youuu. Och så vidare.

Nu sitter jag och tuggar på några Salta Björnar medan min fot har somnat och jag själv är på god väg.

<- Dryg

Jaha, nu fick jag plötsligt för mig att FINNEN kanske är orsaken till mitt mystiska halsont. Jag föreställer mig FINNEN som en levande varelse, som växer inåt, sträcker ut sig, bygger bo. Vad är det för fel på mig?

I övrigt har jag faktiskt ont i hela kroppen idag. Nu känner jag hur axlarna ömmar, och revbenen. Har jag blivit hypokondrisk, eller är det något på gång?

Tänk när man är gammal och allting ömmar, jämt. Shit vad jag bara kommer sitta i min rullstol och beklaga mig. Blir ju så sjukt ynklig så fort något är det minsta fysiskt fel på mig. Ni ska bara höra hur jag låter och håller på när jag har träningsvärk. Fattar om folk tycker jag är dryg. JAG tycker att jag är dryg.

Känner mig dryg nu. Gud vilken konstig dag.

<- Kommer jag att dö?

Ok, fråga. Jag har ont PÅ halsen. Mitt på halsen. Typ där adamsäpplet skulle sitta, om jag hade något. Det är svullet och ömt. Möjligtvis är det massa svullna körtlar. Ja, det lutar åt att det är mer på höger sida än på vänster.

Vad betyder detta? Att jag inte har ont I halsen förvillar mig. I övrigt är jag bara trött, ingen feber eller så. Kan man träna? Är det normalt? Kommer jag att dö?

Ni förstår ju att frågorna är många. Kom med er expertis nu.

<- Nytt husdjur

Jag har fått en finne på hakan. Den lever sitt eget liv. Det är den värsta finne jag fått på ÅR. Det gör ju att jag ställs inför ett visst dilemma. När man träffar folk, som UPPENBARLIGEN ser att jag har min värsta finne på ÅR, ska man då prata om elefanten i rummet?

Blickarna dras ju dit, liksom. En lampa mitt i ansiktet tittar man ju på helt automatiskt. Om jag inte säger någonting känns det ju som att jag försöker låtsas om att jag inte har någon finne. Ska man då skämta till det lite, peka på finnen och bah ”kolla på den här, jag har skaffat nytt husdjur, hö hö” och avdramatisera hela grejen?

Vilken är den rätta sociala kutymen i sånna här sammanhang?

<- Lördagen då.

Ett enda kort tog jag igår. Det blev suddigt.

Då jag var bakis redan när jag gick för att sova på fredagen vaknade jag och mådde utmärkt på lördagen. Den soliga dagen spenderades nere på stan med Anna. Lite fika. Lite systembolag. Lite klädletning. Såg ankelsockan (det där hånglet som jag aldrig verkar komma över) för första gången sedan jag blev dissad. Och när jag säger dissad så menar jag att människan inte ens hade vett nog att säga tack, men nej tack, utan istället bara aldrig mer hörde av sig.

Måste inflika att snälla snälla människor där ute – om någon är intresserad och ni inte är intresserade tillbaka så SÄG DET. Det är skitenkelt att svara på ett mess och bara skriva att man inte känner på samma vis och då slipper den andra människan sitta och undra. Don’t be a pussy – just say it.

Hur som haver (som Juliette brukar uttrycka det). Jag såg ankelsockan. Ankelsockan såg mig. Jag mumlade ”mother fucker” för mig själv. Haha. Va? Fråga mig inte varför just den frasen, den låg väl bra i munnen eller nåt. Anna svarade ”va?”, jag väste ”inget” och höll på att gå in i en glasdörr för att den där jävla rörelsesensorn inte hade vett att reagera fort nog. Men jag var civiliserad, såklart. Och sen mådde jag helt skumt resten av dagen.

På kvällen drog jag till Anna där vi drack ett par glas vin, någon öl och käkade lite salt- och vinägerchips. Och tittade på hennes bröllopsvideo från tjugo år sedan. DET var roligt. Konstaterade att Anna såg näst intill likadan ut idag. Frisyren var identisk. Identisk. Sen kom Hanna och hängde på oss ut på lokal. VARM lokal. Varm som fan. Drack nån öl, bälgade i mig vatten och dansade.

Skickade iväg ett ragg-sms vid stängningsdags, ångrade mig ögonblickligen och gick hem. Haha!

Väl hemma fick jag besök och en cheeseburgare av en slags semi-granne som agerade chaufför. Sen åkte han iväg för att skjutsa fler folk, jag fick ett samtal på mobilen och bäddade ner mig med ett timslångt trevligt samtal innan jag tillslut sade puss och godnatt och somnade.

Jaha, det var den lördagen det. Och inte har jag fått något svar på det där fyllemailet från fredagsnatten heller. Snart är det ny vecka. Sen är det Sälen. Åh min arma kropp, den kommer att gå sönder. SÖNDER I tells ya.