<- Humor

På tal om humor måste jag säga några ord om det här roliga fotot som vi arrangerade när Mando Diao hade skivsignering. Jag stod på andra sidan stängslet och skulle se ut som ett sånt därnt hysteriskt fan. Tänk, att jag tycker det blev jätte roligt.

<- Peace & Love

Ett axplock av vad jag gjort på festivalen. Någon som kan skönja en gemensam nämnare?

Nej, men faktum är faktiskt att det inte funnits särskilt mycket tid till att dricka öl som följd av för få öltält, mycket bra musik och för långt mellan scenerna. Fredagen blev totalt ölbefriad för min del, då jag hade fullt upp med att kryssa mellan konserterna. På lördagen prioriterade jag dock ölen och stannade kvar i öltältet när jag väl kommit in.

Trots det har jag haft det helt KUNG. Sett massor med musik, upplevt mycket humor, skrattat, softat, stressat, ätit, umgåtts, sovit, promenerat, rökt en cigarett eller två, solat, svettats, köpt armband till förbannelse. Och så vidare.

Har gjort ett album på Facebook, så vill man veta mer om vad som hände får man bli kompis med mig där. (Och skriva i vänförfrågan att man läser min blogg.)

Nu orkar jag faktiskt inte dryfta den här festivalen på bloggen mer. Det är nästan tisdag nu, jag måste gå vidare med mitt liv. I morgon planerar jag och Stina en liten revivalkväll i hennes gillestuga. Vi ska se på Dårfinkar och Dönickar, äta varma mackor, bläddra i gamla Vecko Revyn och göra marängsuisse. Fridens!

<- Jättelångt inlägg om musiken på festivalen.

Stiko Per Larsso. Vi började festivalveckan genom att se leksandsgossen på Athena. Blev lite överraskad över att se ytterligare två personer jag gått i skolan med stå på scenen och lira med honom. Kul. Athena var den mysigaste och mest intima scenen dessutom. Musiken funkade bra, jag var nöjd.

Elias And The Wizkids. Soft häng vid en soft scen. Satt i gräset och kände mig nöjd. Musiken var rolig men dock inte minnesvärd i vimlet av alla band.

Detektivbyrån. Musiken är kul och stämningen var mycket bra. Det bästa var frisyren.

Monster Magnet. Jag har aldrig sett dem förut och uppskattade det hela, men jag har förstått att andra inbitna fans har blivit väldigt besvikna. Basisten var bäst. Kul att få höra Space Lord live. Stina tyckte att frontmannen såg lite svullen ut. ”Som att han ätit beasås.”

Keane. Överraskande bra. Rös flera gånger, till och med i efterhand när jag läste recensionerna. Keanes musik kan låta lite mjäkigt när man lyssnar på det hemma i stugorna och inte har möjlighet att skruva upp volymen, men live gör det sig verkligen. Verkligen.

Milow. Ayo Technology är ju min och Karins låt så den här konserten fick vi ju lov att se. Lite tråkig dock. Låg ner i gräset och slappande av och blev ändå en bra början på fredagen.

Fatboy. Riktigt rolig och dansant konsert. Ståbas uppskattas. Sångaren hade ”det” kunde vi konstatera.

Timbuktu. Han är ju en himla charmig och rolig kille alltså. Bra är han också. Och dansant, skulle det visa sig när han och bandmedlemmarna hade en lite dansundervisning.

Turbonegro. Roligaste konserten på veckan. Kanske för att jag sett fram emot den längst. Jag och Stina tog plats 40 minuter innan det började så vi fick stå längst fram. Röj minsann. Och bra bra bra. BRA.

Mando Diao. Äh, det här är sån där musik som jag inte känner något för över huvud taget. Rör inte an vid någon sträng i mig. Men mina vänner ville dit och jag hade inget bättre för mig.

Moneybrother. Helt ok konsert som jag är glad att jag såg men kanske inte blev sådär översvallande lycklig av. Bra musik och snygg kille.

Mary. Fler folk jag gick i skolan med. En i bandet var jag dessutom hemskt kär i så det här fick jag ju lov att se. (Inte han på bilden, han känner jag över huvud taget inte.)

Håkan Hellström. Definitivt festivalens överraskning. Jag har aldrig gillat Håkan och planen var egentligen att gå och se Faith No More, men sen blev jag lite full på öl och mina kompisar ville se Håkan och jag kände mig kärleksfull gentemot dem och ville inte skiljas så jag följde med. Det var ju jättebra! Grym stämning. Typ det perfekta avslutet på festivalen.

Nu har jag bara tagit med de konserter som jag faktiskt gick på. Hoffmaestro tänkte vi gå på men det var så fruktansvärt mycket folk att vi stannade i en halv låt ungefär innan vi drog. Lykke Li lyssnade jag till från ett öltält. Likaså Melody Club. A Camp gick vi förbi och Sugarplum Fairy såg jag max två låtar av. Lars Winnerbäck tvingades jag lyssna till i ett annat öltält.

Otroligt bra festival när det gäller musiken. På lördagen fanns det fler band jag hade velat se men då prioriterade jag att dricka lite öl i den stekheta solen istället. Ja, oj, det här blev ett långt inlägg. Nu måste jag kamma håret och åka och jobba igen.

<- Hur jag nästan blev gift på Peace & Love

Bestämde mig för att inte sova någon middag igår trots allt. Så att jag skulle kunna somna på kvällen och gå upp på morgonen utan att känna mig som en zombie. Somnade innan elva, sov solida 7,5 h, vaknade FÖRE SJU och gick upp. Pigg och alert. Fuktig och varm.

Av någon anledning är det hemskt varmt i lägenheten. Har förstått att det hänger direkt ihop med temperaturen utanför men jag hade ju fått för mig att de här lägenheterna inte blev varma på sommaren. Min förra blev inte det, som låg i ett exakt likadant hus och vette åt exakt samma håll.

Oj oj oj, vet ni vad jag drömde inatt? Håll i hatten. ATT NÅGON SKAR AV MIG BÅDA HÄLSENORNA. Det var inte alls särskilt trevligt vill jag lova er.

Nu tänkte jag också passa på att berätta hur det gick till när jag blev gift men inte gravid. Nej, jag har inte träffat någon. Möjligheten till ragg var minimal, om man faktiskt var intresserad av att se musik istället för att bara sitta i ett öltält. Jag satt i öltält också, såklart, men föredrog att umgås med mina vänner istället för att ragga på någon människa jag ändå skulle tappa bort i vimlet av 37 000 människor.

Jag och Karin stod och tittade på smycken vid ett sånt där stånd. Det stod en kille bredvid mig och tittade på en ring. Han visade den för mig.

”Den här var väl fin?”

”Jo, det var den väl” svarade jag.

”Prova” tyckte han varpå han satte den på mitt ringfinger.

”Nu är ju vi nästan gifta” sa jag då.

”Ja” svarade han. ”Undra om det är bra eller dåligt?”

Ja, så gick det till. Stämningen var såklart mer skojfrisk än det framgår i den här korta texten men så var historien om hur jag nästan blev gift på Peace & Love.

<- Hej, jag heter Jenny Karlsson och jag gillar att sär skriva.

Men HEJ! Jag förstår att ni saknat mig och undrat vad som blivit av mig. Sa ju att jag skulle uppdatera under festivalen men tyvärr funkade det inte med internetet i lägenheten. Och från mobilen kom jag inte in på wordpress. Det enda jag kunnat gjort på hela tiden är att uppdatera min status på Facebook. För er som inte är vän med mig på FB kommer här mina uppdateringar.

Jenny Karlsson tar med sig sitt laminerade festivalschema och åker på Peace & Love.

Jenny Karlsson sitter och avnjuter en öl och lyssnar på något latino-aktigt. Jag är alltså MITT I SMETEN.

Jenny Karlsson hann vara inne på festivalområdet i fem minuter innan hon såg en tutte. EN NAKEN TUTTE! Det här är ju livet, alltså.

Jenny Karlsson har avnjutit Monster Magnet och Keane. Två sidor av samma mynt. Så nära men ändå så långt ifrån. Endast kärleken kan skilja oss.

Jenny Karlsson har besökt Ben & Jerry’s-vagnen. Det var det värt!

Jenny Karlsson behöver ingen jävla jeansjacka!

Jenny Karlsson sitter i skuggan av en björk och äter pizza och dricker öl. Helt ok, om jag får säga så.

Jenny Karlsson sitter och lyssnar till Melody Club och avnjuter en kall fatöl. Vill inte att festivalen ska ta slut.

Jenny Karlsson dricker en öl och väntar på Sugar Plum Fairy. Vi ska, så att säga, göra barn tillsammans.

Jenny Karlsson dricker ännu en öl och hör Money Brother i bakgrunden. Nu dricker vi ur och går dit, vettja!

Jenny Karlsson Jag gillar att sär skriva.

Jenny Karlsson dricker öl. Igen. Men herregud. Är det aldrig nog, eller?

Jenny Karlsson lyssnar på den där jävla Lars Winnerbäck och dricker öl.

Jenny Karlsson Det finns en kille som kallas för Apan.

Jenny Karlsson är hemskt glad att hon hamnade på Håkan Hellström mot sin vilja. Oj, vad bra det var.

Jenny Karlsson är hemma igen. Nu ska ni slippa mina dryga statusuppdateringar varannan timme.

Två saker kan vi konstatera av det här. Ett. Jag heter Jenny Karlsson. Två. När jag är full har jag en förmåga att särskriva. Det har faktiskt hänt förut.

Jag har så mycket jag vill berätta för er men just nu vill jag mest bara dö i soffan tillsammans med mitt rör gröna Pringles och en film. Kan i alla fall avslöja att jag INTE blivit gravid men nästan gått och gift mig. Mer om det sen. Här får ni en liten teaser från den makalöst fantastiska festivalen.

Var god ignorera att jag ser ut som ett mongo.

<- Nu åker vi!

Madrass, täcke och kuddar. Check!
Alkohol. Check!
Påse med skor och diverse toalettartiklar. Check!
Dator. Check!
Kamera, laddare, mobilladdare, USB-sladd och allt annat elektroniskt som behövs. Check!
Resväska med kläder. Check!
Laminerat festivalschema. Check!

Nu åker vi på festival!

<- Fred och kärlek!

Nu smäller det! Med mat i magen och mitt egengjorda laminerade (inget utrymme för ändringar här inte) festivalschema på fickan är jag nu strax på väg till Borlänge och Peace & Love. Jag tar med mig datorn men förhoppningsvis kommer jag vara mycket upptagen. Ska försöka med ett inlägg om dagen, så ni kan känna er uppdaterade om vad som pågår.

FRED OCH KÄRLEK till er, mina läsare.

<- En har ju gått och blivit lite blödig på gamla dar.

Jag har blivit väldigt blödig på sista tiden måste jag säga. På förmiddagsrasten på jobbet (åh, det känns fortfarande som ljug at skriva sådär) läser jag alltid Falu Kuriren och när jag kommer till dödsannonserna blir jag alltid lite tåriz. Speciellt om någon som föddes på sjuttiotalet eller senare gått bort.

Eller när jag läser sånna där, vahetereee, dödsrunor. Eller nej, det är nånting annat. Men när anhöriga skriver egna ord om den avlidne. Då måste jag hulka lite, för att i nästa sekund ta mig samman och bläddra vidare. Vill ju inte gärna bli känd som hon som sitter och grinar till dödsannonserna i Falu Kuriren varje morgon.

Förresten fegade jag ur och gjorde Augustpristagare till det första temat i hyllan. Nästa tema får bli HBT istället. Men fint blev det i alla fall. Bor du i Mora, eller har vägarna förbi inom de närmsta veckorna, är du välkommen att titta in på Mora Folkbibliotek och titta.

Idag har jag också upptäckt att jag är överdrivet förtjust i att laminera. Ska köpa mig en laminator nån gång och plasta in allt platt jag äger. Det perfekta jobbet för mig just nu skulle vara att få sortera saker och sedan laminera dem.

<- Det är såhär jag gör't!

Jag har just ätit den godaste glassen på ÅR. Hanna var förbi och lämnade madrassen jag ska slagga på i några nätter framöver, och slängde fram ett ”ja, men skant vi ta en snabb glass då” varpå vi drog ner på kajen, träffade på Lisa och blev naturligtvis kvar i över en timme.

Men glassen var det ja. Någon slags nougatglass med champagne och tryffelbitar. Länge sedan jag åt något så gott nu. Jag dog.

Tidigare idag snackade jag och Karin raggningsstrategier över msn. Närmare bestämt vad jag ska säga till den där killen om jag ser honom på Peace & Love. Jag ska INTE blir full och säga att jag var jättekär i honom på gymnasiet och sedan ”bekänna” att han är anledningen till att jag vunnit biljetter till festivalen.

Nä, jag ska gå fram till honom, GARVA honom rakt upp i ansiktet och säga

- Du är så söööööd!

på danskt bäbisspråk.

SEN kommer jag komma hem gift och gravid ska ni få se.

<- Ja, det blev väl lite som det blev med det där.

Läste den här artikeln i Falu Kuriren idag och om det där är ett exakt citat av inspektör Leif Andersson på Ludvikakriminalen är det nästan så att jag blir mörkrädd.

”Det var meningen att hon skulle få sova över där och sedan blev det väl som det blev. Men det var väl inte meningen att det skulle vara sådana aktiviteter. Misstanken är att hon har haft samlag mot sin vilja.”

Blev det väl som det blev? Var väl inte meningen? Är det bara jag som tycker att det känns väldigt konstigt formulerat? Och är inte meningen ”misstanken är att hon har haft samlag mot sin vilja” en motsägelse? Kan man verkligen HA samlag om man inte går med på det själv?

Sånt här upprör mig, därför att jag inbillar mig (eller möjligtvis har helt rätt) att inspektör Leif Anderssons nonchalans inför det misstänkta brottet lyser igenom. Det känns som att han tvivlar, som att tjejen återigen får skylla sig själv. För det var väl inte meningen att det skulle vara sådana aktiviteter och nu misstänker man att hon har haft samlag, mot sin vilja.

Eller så bör Leif Andersson gå en kurs i hur man uttrycker sig och få lära sig att det faktiskt spelar mycket stor roll vilket ordval man använder sig av.