För hundra år sedan berättade jag att jag skulle på en revival-kväll hos Stina. Sen sket jag i att rapportera, trots att jag hade massor att säga. Inspirationen var ju, så att säga, borta. Har inte ens orkat tömma kameran sen jag kom hem från P&L. Men NU så, mina vänner, ska ni få ta del av den kvällen.
Först satt vi på en filt ute på gräsmattan och läste Vecko Revyn från nittiotalet. Vissa saker kunde jag konstatera, som att man inte retuscherade folk särskilt mycket på den tiden, att Vecko Revyn visade minst en bröstvårta per nummer, att det kunde betraktas som teknologiskt revolutionerande att kunna onanera med en MINICALL, att smileyns utveckling gått framåt markant sedan nittiotalet och, faktiskt, att Vecko Revyn var mer queert då.
Andra saker väckte bara frågor. Som HUR TÄNKTE MAN NÄR MAN GJORDE ETT PAR BYXOR AV REP OCH FISKAR TILL ERIK HAAG????
Sen gjorde vi den eminenta efterrätten marängsuisse och kollade på tre timmar Dårfinkar och dönickar. Vad hände med Simone? undrade vi sen. Och här är svaret. (Scrolla ända ner)
0 Svar till “<- Hur tänkte man då?”