Glöm gåträning, här flygtränar vi. Wazzup med det, egentligen? Kidet sitter ofta och flaxar med armarna, gärna vid frukostbordet men också spontant när han sitter på golvet. Men vi är positiva och uppmuntrar Alexander – ju mer han övar desto närmare är han att kunna flyga. En vacker dag…
Förresten, kolla på honom. Ser ni hur stor han har blivit? Och sånt långt hår han har? Det är nästan svårt att förstå att det bara gått ett år sedan han kommit till oss. Gjorde det inte ont när du växte såhär fort, älskade du. Och din mamma måste verkligen ha varit tjuv som stulit alla himlens stjärnor och lagt dem i dina ögon.
Hahahaha! Åh Alexander, jag och Simon har alltid vart ense om att han är ett av det vackraste barn vi någonsin sett. Fast hur hade han kunnat bli något annat? :) ha en fantastisk fredag! Kram på er
gullet med röda näsan :)