Det här med barnet på förskola och en veckas semester för mamman blev visst inte alls som jag hade tänkt mig. Jag har börjat tänka allt för mycket på förskolan, hur bra det egentligen kan vara, vad som pågår i små barns utveckling och hur Alexander mår. Idag är det första gången på hela min karriär som förälder som jag började gråta av att lämna iväg mitt barn. Visserligen skedde det i bilen på väg hem igen, så jag kunde snyfta i lugn och ro, men jag trodde väl aldrig att jag skulle tycka det här var så jobbigt.
Semester?! Pffffft. Jag sitter här och har klump i magen. Inte kommer jag få något vettigt gjort, varesig praktiskt eller genom aktiv vila, förrän jag hämtar honom. Känner väldigt mycket för att bädda ner mig i soffan med glass och film, men det var ju det där med att komma i bröllopsklänningen. Och på tal om bröllop. För att muntra upp mig har jag gjort ett till inspirationskollage.
Sådärja, nu känns det lite bättre. Barnet har strax fruktstund, jag ska sätta mig och pyssla inbjudningar. Bröllopspyssel och kaffe is da shit.
