Nu ligger jag till soffs hemma hos brorsan med en katt som lurar omkring och ser väldigt sugen ut på mina hörlurar. Vi har spenderat kvällen med att jamma lite musik (video kommer i morgon) och sitta i soffan med varsitt glas Trocadero och samtala om livet. Nu ska jag sova tills jag vaknar.
Det blir svårare och svårare att vinka adjö till barnet och gå ombord på tåget. Just nu är jag bara fylld av så mycket kärlek till honom, jag tycker han är så enkel att ha att göra med och rolig att vara med, att jag aldrig vill vara ifrån honom. Fast nu har tåget rullat ett tag så det känns rätt lugnt. Ett par dagar i Uppsala och sen får jag kramas med Alexander igen. Under tiden ska jag sova ostört, äta mycket onödigt, hänga med brorsan och se på en ansenlig mängd film. Inte fy skam.
Dr Fadder har varit här och förgyllt vår söndag. Snart har hon bott i stan sina två år och det är först NU som hon avslöjar att hon älskar att hålla på i trädgården. Det har röjts undan lite oönskade träd, grenar och buskar idag och Dr Fadder var inte sen att hugga en spade och gräva i trädgården. Ja tack, liksom. Jag vill inte gärna erkänna det men även jag kan känna en viss tillfredsställelse i trädgårdsarbete, men det betyder inte att jag inte gärna slipper. Vi bestämde att vi skulle ha ”trädgårdsdagar”, vilket innebär att Dr Fadder och Jon jobbar medan jag pekar med hela handen och tar hand om barnet.
När jag höll på att bädda sängen kom Alexander och tog tag i min hand och ledde mig till ytterdörren. Han ville ut. Jag förklarade att det regnade och var så dåligt väder att vi var tvungna att stanna inne och då började han vrålgrina. Under ett uppehåll tog vi en tur ut på gatan så han fick plaska i lite vattenpölar men det började regna igen så vi gick in.
Och vad ville jag säga med den tråkiga vardagliga historien? Jo, att det är väldigt trist med tråkigt väder när Alexander är svår att underhålla inomhus.
Några andra saker jag gärna vill tala om:
• Igår somnade jag med mobilen i hand, vilket är väldigt ovanligt, och vaknade först vid klockan sex i morse. Måste ha varit otroligt slut för jag brukar aldrig sova på det viset.
• Har flera gånger under förmiddagen börjat spontanblöda näsblod. Också ovanligt.
• Kombinationen av den mystiska natten, näsblodet, den senaste tidens krämpor och min nyvunna hypokondri gör mig övertygad om att jag lider var någon mystisk sjukdom.
• Måste googla symptom, eller starta en tråd på Familjeliv där hemmadoktorer kan diagnosticera mig. Återkommer med vilken dödlig sjukdom jag har.
Igår skrev jag något om att glädjen i den ovillkorliga kärleken var den bästa anledningen till att skaffa barn. Detta är såklart inte alls sant. Den absolut bästa anledningen till att skaffa barn är att man får klä dem i massa coola outfittor. Om jag skulle göra en lista över de bästa anledningarna till att skaffa barn skulle den se ut någonting såhär:
1. Det är en livs levande provdocka
2. Glädjen i den ovillkorliga kärleken
3. Kramar och pussar
4. En anledning att gå upp om morgnarna/ett syfte större än en själv
5. Nån som tar hand om mig när han blivit rik och jag blivit gammal
Dagens lunch ser kanske inte mycket ut för världen men det är så jäääääävla gott med mozarella och balsamico. Dessutom är det helt lagom efter förmiddagsfikat uppe hos Hanna, som bestod av kaffe och rostat bröd med ost, gurka och aromat. Ååååh, aromat. Ååååh, rostat bröd. Det var så himmelens gott.
Nu sover hela huset utom jag. Barnet har just slocknat för sin middagslur, alla katter är helt utslagna på diverse ställen, Jon har intagit gästrummet efter att ha jobbat natt och Frej ligger förmodligen tryggt bredvid honom under täcket och agerar kamin. Kanske man själv ska ta tillfället i akt och ta en tuppis på soffan.
Det har varit en riktigt utedag. På förmiddagen tog vi barnet och hunden och drog till en fotbollsplan där båda kunde springa fritt. Alexander höll på att skratta ihjäl sig när Frej kom springande mot honom. En annan är ju smått livrädd med tanke på att Frej springer i typ 50 km/h. På riktigt alltså. Det blev mellis ute i det fria också.
På eftermiddagen tog vi en tur till stans bästa lekpark där Alexander fastnade för en jättestor spade. Vi käkade lite glass i solen (men kalla vinden), inmundigade en banan, gungade lite, lekte i sandlådan, åkte karusell tills Alexander blev yr i skollan och sen gick vi hem. Men innan vi gick hem tog jag den här mycket artsy bilden på en övergiven blomma:
Jag är vanligtvis inte så klyschig men barn är verkligen en outtömlig källa till glädje. Vet inte vad jag hade tagit mig till utan Alexander i dessa dagar. Kombinationen mellan Alexanders ohämmade sätt att visa glädje och den villkorslösa gränslösa kärlek jag känner för honom är helt oslagbar när det gäller att få hjärtat att lätta lite. Det är den BÄSTA anledningen till att skaffa barn tror jag.
Puss.
Det är visst en katt till som fyller år idag, nämligen Psycho. Och nej, vi är ingen galen kattfamilj som håller reda på kattfödelsedagar som om de skulle vara våra barn – Agria påminner oss. Dock är det här förmodligen en högst påhittad födelsedag, men vad gör det? Man kan se Psycho som den där föräldralösa ungen som lämnades på barnhemmets trappa några månader efter födseln. Hon är min första katt i eget boende och har varit min bundsförvant och klippa i många år. Idag kanske den där mjukmaten åker fram.
Jag har några förslag på framtida yrken åt min son. Förutom det uppenbara att han kan bli vad som helst (med de generna särskilt rockstjärna) så har jag märkt några speciella färdigheter som kommer lämpa sig i yrkeslivet.
♥ Hjärnkirurg. Här behövs en stadig hand med precision, vilket barnet uppvisar tydigt med sitt utomordentliga pincettgrepp.
♥ Dykare. Lungkapaciteten är det inga problem med. Märks tydligast mellan sju och nio på morgonen.
♥ Spion. Han ser minsta lilla skräp på 100 meters avstånd. Sen går han fram och plockar upp det med pincettgreppet och stoppar det i munnen, vilket för mig till nästa förslag.
♥ Gourmet. Behöver ingen närmare förklaring.
♥ Gourmand, vid närmare eftertanke, eftersom han inte är så särskilt petig med vad han inmundigar. Den lille matglade filuren. (Osäker på definitionerna – klicka här.)
♥ Världsrekordhållare i sprint. Alternativt uppfinnare till nyaste OS-grenen Hug-a-run – spring en sträcka, kramas, upprepa.
♥ Fotomodell. Kolla nunan. Kolla blicken. Inget snack om saken.
Kom just på att det är Pelles födelsedag idag. Jag fick instruktioner från Jon att bjuda honom på något smarrigt, men det glömde jag bort. Nu har jag fått och lagt mig och det är bara att glömma att jag tänker gå upp och fixa något nu. På sin höjd får han lite extra klappar om han behagar masa sig till sägen.
Om jag hade blivit behandlad såhär på min födelsedag hade jag förmodligen startat världskrig. Men inte Pelle han. Nej, han är snäll och glad i vilket fall som helst. Vilket föredöme.
