Söndag

När jag höll på att bädda sängen kom Alexander och tog tag i min hand och ledde mig till ytterdörren. Han ville ut. Jag förklarade att det regnade och var så dåligt väder att vi var tvungna att stanna inne och då började han vrålgrina. Under ett uppehåll tog vi en tur ut på gatan så han fick plaska i lite vattenpölar men det började regna igen så vi gick in.

Och vad ville jag säga med den tråkiga vardagliga historien? Jo, att det är väldigt trist med tråkigt väder när Alexander är svår att underhålla inomhus.

Några andra saker jag gärna vill tala om:

• Igår somnade jag med mobilen i hand, vilket är väldigt ovanligt, och vaknade först vid klockan sex i morse. Måste ha varit otroligt slut för jag brukar aldrig sova på det viset.

• Har flera gånger under förmiddagen börjat spontanblöda näsblod. Också ovanligt.

• Kombinationen av den mystiska natten, näsblodet, den senaste tidens krämpor och min nyvunna hypokondri gör mig övertygad om att jag lider var någon mystisk sjukdom.

• Måste googla symptom, eller starta en tråd på Familjeliv där hemmadoktorer kan diagnosticera mig. Återkommer med vilken dödlig sjukdom jag har.

Anledningar till att yngla av sig

Igår skrev jag något om att glädjen i den ovillkorliga kärleken var den bästa anledningen till att skaffa barn. Detta är såklart inte alls sant. Den absolut bästa anledningen till att skaffa barn är att man får klä dem i massa coola outfittor. Om jag skulle göra en lista över de bästa anledningarna till att skaffa barn skulle den se ut någonting såhär:

1. Det är en livs levande provdocka
2. Glädjen i den ovillkorliga kärleken
3. Kramar och pussar
4. En anledning att gå upp om morgnarna/ett syfte större än en själv
5. Nån som tar hand om mig när han blivit rik och jag blivit gammal

Utedag

Det har varit en riktigt utedag. På förmiddagen tog vi barnet och hunden och drog till en fotbollsplan där båda kunde springa fritt. Alexander höll på att skratta ihjäl sig när Frej kom springande mot honom. En annan är ju smått livrädd med tanke på att Frej springer i typ 50 km/h. På riktigt alltså. Det blev mellis ute i det fria också.

På eftermiddagen tog vi en tur till stans bästa lekpark där Alexander fastnade för en jättestor spade. Vi käkade lite glass i solen (men kalla vinden), inmundigade en banan, gungade lite, lekte i sandlådan, åkte karusell tills Alexander blev yr i skollan och sen gick vi hem. Men innan vi gick hem tog jag den här mycket artsy bilden på en övergiven blomma:

Jag är vanligtvis inte så klyschig men barn är verkligen en outtömlig källa till glädje. Vet inte vad jag hade tagit mig till utan Alexander i dessa dagar. Kombinationen mellan Alexanders ohämmade sätt att visa glädje och den villkorslösa gränslösa kärlek jag känner för honom är helt oslagbar när det gäller att få hjärtat att lätta lite. Det är den BÄSTA anledningen till att skaffa barn tror jag.

Puss.

Förslag på yrkesbanor

Jag har några förslag på framtida yrken åt min son. Förutom det uppenbara att han kan bli vad som helst (med de generna särskilt rockstjärna) så har jag märkt några speciella färdigheter som kommer lämpa sig i yrkeslivet.

♥ Hjärnkirurg. Här behövs en stadig hand med precision, vilket barnet uppvisar tydigt med sitt utomordentliga pincettgrepp.
♥ Dykare. Lungkapaciteten är det inga problem med. Märks tydligast mellan sju och nio på morgonen.
♥ Spion. Han ser minsta lilla skräp på 100 meters avstånd. Sen går han fram och plockar upp det med pincettgreppet och stoppar det i munnen, vilket för mig till nästa förslag.
♥ Gourmet. Behöver ingen närmare förklaring.
♥ Gourmand, vid närmare eftertanke, eftersom han inte är så särskilt petig med vad han inmundigar. Den lille matglade filuren. (Osäker på definitionerna – klicka här.)
♥ Världsrekordhållare i sprint. Alternativt uppfinnare till nyaste OS-grenen Hug-a-run – spring en sträcka, kramas, upprepa.

♥ Fotomodell. Kolla nunan. Kolla blicken. Inget snack om saken.

Utomhuslek

I princip allt är roligt utomhus. Förutom att inte få springa rakt ut i vägen som man vill. Det är inte heller så roligt att inte få slicka på allt men morsan tycker det är lika bra att jag lär mig innan det blir frost på lyktstolparna.

Nu ska jag byta till pyjamas så att jag och mamma kan gosa till Lulu Zipadoo innan jag ska sova.

Med vänlig hälsning, Alexander

Goda nyheter

Goda nyheter är det inte gott om nu för tiden men vi har fått några i alla fall. Vi blev erbjuden plats på vårt förstahandsval i den kommunala förskolekön, något vi inte hade förväntat oss skulle inträffa och vi såklart blev glada för. Men nu har Alexander också fått en plats på ett kooperativ som vi kommer välja istället. Känns så himla fint att kunna vara med under hans förskoletid, att kunna engagera sig i organisationen när det gäller allt från färgerna på väggarna till personalstyrkan till att hoppa in som hjälp om det behövs ibland. Inget ont om kommunal förskola men för oss kändes det viktigt att förskolan inte blev ett strikt lämna och hämta-ställe. Vi ville vara med och nu får vi det. I augusti skolas barnet in.

Kalla honom vad ni vill

Om det är något Alexander har så är det mycket hår. Redan inne i livmodern lyckades han få till en rätt imponerande kalufs (som visserligen blev lite tunn för en period) men nu kan hans frisyr närmast beskrivas som böljande. Vi är tvungna att klippa luggen men resten av manen får växa fritt. Håret i kombinationen med en relativt generös användning av färger som kan beskrivas som flickiga har gjort att folk börjat ta honom för tjej.

När någon kallar Alexander för ”hon” brukar jag rätta. Det går av bara farten och jag har  inget emot att någon tar honom för tjej men det känns konstigt att inte säga något. Då börjar folk be om ursäkt för förväxlingen och ungefär där blir jag hemskt förvirrad. Jag förstår inte vad det är att be om ursäkt för? Det känns verkligen som att det är riktiga ursäkter också, som att människor på allvar ber om ursäkt för att de gjort något fel och jag bara känner; Vad i hela friden spelar det för roll vad folk tror att Alexander är av för kön?

Så jag tänkte bara säga det, att ni får kalla honom vad ni vill (så länge det inte är elaka saker förstås, skällsord). Han är exakt vad som helst fortfarande, då han är ett barn först och främst. Han har inget behov av att definiera sig och jag har inget behov av att definiera honom heller, så det är ok. Jag tror faktiskt att jag ska sluta rätta folk också, så får Alexander rätta folk själv om han tycker att det är viktigt sen.

Mitt barn

Mitt barn…

♥ Har inte riktigt fattat att man lyfter på knäna när man springer, så istället blir det en vinglig stelbent variant av löpning som får hjärtat att smälta.
♥ Stannar då och då för att ge ifrån sig ett frustrerat vrål samtidigt som han spänner hela kroppen i en båge och hotar att ramla bakåt.
♥ Älskar att ligga i hundbädden och tar första bästa tillfälle att klättra upp i den – vare sig det redan ligger en hund där eller inte.
♥ Har börjat skrika omänskligt högt, sådär så att man är tvungen att lägga handen över munnen på honom för att inte skämmas ihjäl inne på ICA Maxi.
♥ Måste ställa sig på och stampa några gånger på ALLA gatubrunnar han ser. Verkar vara något av en tvångstanke.
♥ Kan inte (eller är så bekväm att han struntar i att lära sig att) dricka ur något annat än mam-flaskorna. Pipmugg, glas, sugrör, vanliga nappflaskor går inte.
♥ Dricker skitmycket vatten. Han är helt gaaaaalen i vatten. (Obs, han har inte diabetes eller något sådant.)
♥ Tycker det är superskoj att få vatten i ögonen när han duschar.
♥ Tycker även att det är superskoj att ha dragkamp med något som mamma har i munnen. Kan faktiskt vara det roligaste som finns, förutom när pappa killar honom i armhålorna.
♥ Är en liten miniatyrmänniska som håller på att utveckla en helt egen personlighet och identitet som jag kommer tokälska hur det än går med att bli en vettig, snäll, produktiv människa.

Sval morgon

God morgon. Idag har mitt molniga väder kommit. Hoppas det håller i sig så man får svalka av sig lite. Slängde täcket igår och låg och frös på morgonkvisten. Skööööönt. I detta nu springer Alexander omkring som en galning, stannar då och då och ger ifrån sig ett vrål ända från tårna. Det hela för tankarna till denna video:

Stim av kärlek

Alexander har varit otroligt gullig idag, i sin overall och röda solhatt. Vi har varit på urnsättning för Alexanders gammelfarmor. Passade på att tända ett ljus för Maria också. Det ska ha en brinntid på 50 timmar så förhoppningsvis kommer det lysa hela natten. Sen blev det födelsedagsfika eftersom ursättningen ägde rum på gammelfarmorns födelsedag. Alexander mumsade smörgåstårta som om det inte fanns någon morgondag.

Jag är verkligen inne i ett stim av kärlek till Alexander. Antingen så är det bara så att kärleken växer hela tiden (i så fall undrar jag dock hur i hela friden det ska sluta) eller så är det så med kärleken till sitt barn som med alla andra kärlekar här i livet (troligast). Det finns en grundkänsla av att jag älskar honom, att han är viktigast av alla och att jag skulle göra allt för honom. Men sen är det som i ett kärlekförhållande, att förälskelsen går i vågor, och just nu är han underbarast på jorden. Jag tittar på honom vill bara ta en tugga av hans rosiga kinder som jag föreställer mig smakar finska pinnar, eftersom han är så otroligt fantastiskt söt. Jag kan inte ens förklara mina känslor, de bara bubblar över och alla förklaringar slutar med att jag går upp i falsett och pratar nonsensbebisspråk.

Åh älskade lilla Alexander du är så himla himla gullig gulliplutt lilla fis kom till mamma så får du kram ååååh min humla du är så himla gosigosibullibuppilullidoo. Typ.