<- Vilket årtionde har jag hamnat i?

I vilket årtionde har jag hamnat? Här i Kalmar är man tydligen lite efter. Hur länge sen var det inte man såg sånna här liksom?

a
I morgon åker jag hem. JÄTTELÄNGE ska jag sitta på bussen. Men det är ju inte direkt så att jag inte har att läsa. Plugga plugga plugga. Och sen ska jag äta mozarellasticks och träffa Karin när jag mellanlandar i Stockholm.

Veckan här i Kalmar var sådär. Instängd i en liten lägenhet som inte är min hela dagarna. Bara plugga. Och sen hände inget spännande på kvällarna heller. Människan kom hem från jobbet, orkade ju inte vara särskilt påhittig eller, ja, kul. Så mycket film blev det. Och en mycket uttråkad Jenny började prata om sig själv i tredje person. Och tänka väldigt mycket.

Har också sett The Countess, 2012 och Zombieland. Zombieland var helt underbar. Älska älska älska. Måste se den igen snarast. The Countess var rätt bra, och delvis sann (om den där grevinnan som trodde hon blev ung av att smörja in sig i jungfrublod och började döda massa unga tjejer i sitt slott). 2012 var ju ingen bra film, men jävligt spännande. Satt och bet ihop käkarna så mycket i två och en halv timme att jag fortfarande idag, ett dygn senare, har ont.

Nåja. Helgen har varit jättebra och nu vill jag såklart inte hem. Fast jag vill det. Träffa katterna. FIKA PÅ KAFFESTUGAN. Sova i egen säng. Duscha i egen dusch. Börja uppdatera bloggen skapligt igen. Sånt. Ses.

<- Från insidan av en småländsk lägenhet.

Mina fattiga (uteblivna) uppdateringar beror för tillfället på att min värld är ungefär lika stor som den lilla lägenheten i Kalmar där jag befinner mig. Det händer inte så mycket. Jag pluggar på dagarna, tar mig ibland till en affär, lagar mat, kramas och kollar på film. Typ.

Sedda filmer denna vecka:

Knowing
Gillar ju saker som handlar om jordens undergång men det här filmen var bara så fruktansvärt ologisk att jag inte fattar hur det här manuset ens kunde bli upptaget. Bläk. Om jag i förväg vetat att Nicolas Cage var med hade jag dessutom inte ens gett mig på att se den. NÄR gjorde han en bra film sist, jag bara undrar?

Infestation
Sci-fi-komedi-skräck med en sån där skådis som jag gillar – Chris Marquette. Dock har jag aldrig förstått mig på genren så nä, inte så kul den filmen heller.

9
Animerat äventyr om sista världskriget som utrotat mänskligheten. En film som bara var helt ok. Underhållande att se, kommer inte komma ihåg den om en månad.

Seminarium om en halvtimme, hemmagjord pizza till middag, förmodligen en film till och en kram eller två. Hur har ni det?

<- Andreas Trapp – En powerpointpresentation

Men guuud alltså, det händer så mycket hela tiden. Har knappt tid att sitta vid datorn, annat än för att göra roliga saker i Windows Movie maker. Exempelvis har jag gjort en PowerPoint-presentation om Andreas Trapp. Började som ett skämt över sms och sen tänkte jag att det vore roligt om jag faktiskt gjorde en PowerPoint-presentation. Så då åkte jag hem och gjorde det.

Ja, det här är alltså HUMOR. Adde själv skrattade så han fick ont bakom öronen och tittade sedan på den femton gånger i sträck.

Idag har jag och Lisa lagt kör på en låt till farsan. With a little help from my friends, heter låten. Typ Joe Cockers version. Jätteroligt var det. Blir nog fint också. Det ska ni nog få höra när det är färdigt och klart. En knäckebrödsmacka på det här bara och så sängen. Puss marsvin.

<- Du kan rida på mig – The Movie

Var på kräftfest i lördags. Helt urballat och totalt surrealistiskt. Gjorde i alla fall en film, av de mer städade delarna av festen. Varsågoda. (Bör alltså gå att se när det bearbetats klart.)

<- Once

Åh, nu har jag sett en sån där bra film igen. Vacker. Åhhhh. En musikfilm, eller vad man nu ska kalla den. Inte en musikal men mycket musik. BRA musik. Fina skådisar. Fin historia. Den slutade visserligen inte riktigt som jag önskade mig, utbrast ”Neeeeej” här för mig själv när eftertexterna rullade. Men åh, den är ett MÅSTE.

Min kärlek till Östeuropa har dessutom växt på senare tid har jag fått erfara. Mateusz försökte lära mig lite polska på festen i lördags men jag fattade verkligen ingenting. Otroligt svårt språk. Alltså, filmen är på engelska. Gud vad osammanhängande det här blir. Det är för att jag är alldeles tagen av den vackra filmen med den vackra musiken (som jag måste googla fram eller ta ut själv).

Filmen heter ONCE.

<- The Education Of Charlie Banks

Filmen jag såg innan jag lade mig igår var BAJSBRA. The Education Of Charlie Banks. Se den, om du har möjlighet. Satt som på nålar hela filmen. Min dröm var också inspirerad av filmen. Den var full av RAGE. Det var faktiskt överraskande befriande att drömma att jag var rasande arg. Jag var ju lite småarg i helgen men förutom det var det hemskt länge sedan jag höll på att spricka av raseri.

(I drömmen kom det också fram att Salem Al Fakir hade gått på Mora Folkhögskola. Bara en liten parantes sådär.)

Hur som helst, i drömmen hade jag varit ihop med en kille i många år och vi hade kanske varit slut i ett halvår när en av mina bästa vänner berättade att de gått och blivit ihop istället. Frågade mig om det var ok. Jag hamnade i chock och svarade att ja, jo, det var det väl och lunkade därifrån.

Sen drabbades jag av raseri. Jag blev så sjukt förbannad att jag bara skakade och knappt fick fram några ord, bara gutturala morranden och emellanåt något jordbävningsvrål. Var jag Hulken skulle jag förvandlats och ynglat av mig inom loppet av fem sekunder så det blev jag och fem små gröna mini-hulkar mot världen.

Befriande, som sagt. Och ganska okaraktäristiskt för en sån som sällan blir sådär arg utan går direkt till gråt istället. Jag är så hämmad ibland. När jag var yngre kunde jag inte ens säga att något var skönt därför att jag fått för mig att ordet hade en sexuell innebörd. Hämmad som sagt.

Men ja, se The Education Of Charlie Banks.

<- LePoop sjunger en sång!

Jaha. Nu har jag haft den där jävla Hurtful med Erik Hassle på hjärnan i flera dagar. Konstant. Så jag bestämde mig för att spela in och DELA MED MIG av min ljuva stämma. Jag är självklart inte nöjd men orkade inte mer än tre tagningar. Och på slutet vet jag inte ens hur den går så jag improviserade vilt. VILT.

Jag ska alltså sjunga för er. Herregud!

<- Ankelsockor!

Ankelsockor, ankelsockor, ankelsockor. Ankelsockor! Åh, ankelsockor. Aj Am Smittened.

Efter en relativt sömnlös helg har jag haft en mycket fin söndag. Solen har värmt mitt vinterbleka ansikte. Jag och Anna har varit på promenad, hoppat över vattenpölar och haft oss. Sen blev jag bjuden på makalös söndagsmiddag hos Anna. Och insåg att jag börjar bli gammal då jag tittade när Mattias och Johan spelade Nintendo och blev helt nervös och fick hjärtklappning för att det var så… ehm… spännande.

Blev en söndagsfilmkväll hos Mateusz också. Vi såg The Descent. Har sett den förut och vet att jag tyckte den var skitbra. Men den var ännu bättre. Vid ett tillfälle blev jag så rädd att jag hoppade bakåt i fåtöljen så att den flyttade sig flera decimeter. Haha. Bättre se den nu när man är ung. Inget för folk med hjärtfel.

Nu är jag hemma igen. Lugn, trött, glad, pirrig (ankelsockor!), hungrig och NÖJD med helgen. Det firar vi med några suddiga bilder på mig från fredagen. Första bilden har jag tagit själv på mig och Hanna. Jag hävdade bestämt att jag skulle vara skitduktig på att ta kort på oss tillsammans och sedan drog jag av tre sånna här på raken. Oups! Ja, och så börjar man verkligen kunna se viktnedgången i ansiktet nu. Ställde mig på vågen idag för första gången på länge och fick en chock. Typ minus 6-7 kg. Maj gad.

<- Övertrött dagsrapport.

Klockan är mitt i natten. Jag sitter här och suger på en karamell. Det har varit filmkväll hos Matteusz. Det är nog det vi ska ägna torsdagarna åt i fortsättningen. Idag kollade vi på Mirrors. En film jag velat se men inte gärna något jag tittar på själv. Ja, den var ju läskig såklart, enligt konstens alla regler. Mycket ljudeffekter och så där. Och sen ballar det ju ur, som det alltid gör i amerikanska skräckisar, vilket tar udden av hela uppelvelsen. Hade nästan sett fram emot att få komma hem och vara lite rädd. Filmen var rätt dålig. Kiefer Sutherland är bra och jag gillade slutet, men i övrigt… näe.

BAS är något de gillar i amerikanska skräckiar. Alla ljud förstärks med värsta BASEN. Typ en dörr som stängs och bara BBBBBHHHHHHOOOOOOOW i hela hyreshuset. När det närmade sig upplösningen och alla speglar sprängdes (ja, jag avslöjade slutet men det var inte särskilt överraskande) ringde grannen på dörren och tyckte att det kanske var lite för sent för disco halv ett på en torsdag. Alltså, när speglar sprängs, blir det inte lite mer som ett krispigt ljud då, med mycket diskant som skär i öronen? Den där BASEN känns ju helt ologiskt typ hela tiden. För att inte tala om när det skriker om bildäck fast de typ bara svänger. Så B alltså.

Roligt ur filmen. Efter att Kiefer förgäves försökt övertyga sin fru om att speglarna är onda eller nåt så ser hon ju äntligen något i spegeln och säger då till honom: Jag borde ha trott på dig. EEEhhh, varför det? Det känns ju mest sunt att inte tro på någon som säger att han ser saker i speglar. Tänk om man skulle gå omkring och tro på allt som folk sade till en hela tiden, trots att det går tvärt emot rim och reson. Ja, då vore man ju helt enkelt ganska dum i huvudet.

Var på kurs idag men ena kursledaren var sjuk (liksom en hel hög ur kursgruppen) och den andra ledaren hade en läkartid så det blev bara en timmes snack idag. Men jag gillar dynamiken i gruppen, den känns så vänlig. Det finns en kvinna där som har så himla rolig humor. Idag skämtade hon om att hon inte hade några vänner och jag tror jag var den enda som fattade skämtet. Det var så subtilt, sådär som bra humor ska vara.

Köpte en mineralögonskugga på Åhléns också. Fin skimrande beige färg, som jag letat efter. Trettio procent på reapriset. Det var fyndigt. Sen fick jag lite prover på antirödflammigtansikte-produkter. Eftersom att min briljanta ansiktsmask snart är slut tänkte jag försöka hitta något annat effektivt. Nu ska jag prova och sedan tänkte jag inte recensera några produkter men kanske tipsa, om det funkar och någon är intresserad av att veta.

Temperaturen utomhus har ju sjunkit igen så när jag kom hem från kursen frös jag genom märg och ben, så jag tog ett täcke och lade mig i soffan för att kolla på teve. Och somnade. Ja herregud vad jag somnade. Sov länge gjorde jag också. Och så skönt. Oj oj oj. Det finns inget mysigare än att somna lite frusen under ett täcke på soffan mitt på eftermiddagen. Andra bieffekter av kyligare luft är mer astma och ömma läppar. Dryyyyygt.

Ja just det, det är ju mitt i natten ja. Måste gå och lägga mig. Gosa med en katt och kolla på CSI tills jag somnar. Peace my brothas and sistahs. I morgon ska jag försöka blogga lite bättre. Har ju haft massa blogginspiration på senare tid (förutom just idag) och vill gärna fortsätta på det spåret. Jag lovar också att inte skriva såhär långa inlägg mer. Förresten, är dagsrapportet intressant att läsa?

<- Milk

Wow. Jag har just sett filmen Milk. Och bölat. Mycket bra och verklighetsbaserad film med Sean Penn i huvudrollen. Milk handlar om politikern och gayrättsaktivisten Harvey Milk, den första öppet homosexuella mannen som blev vald till public office (hittar inte ord för svensk översättning, men typ offentligt ämbete kanske) i Kalifornien och senare också mördad.

Åh vilken fantastisk man. Och vilken fantastisk film. Av Gus Van Sant dessutom. Det är spelfilm blandat med autentiska tv-inslag från den tiden och man sitter ju och halvsvimmar i soffan. Kan nästan inte fatta att det har funnits så mycket homohat, eller snarare så mycket rädsla. Huvudet bara snurrar, och så fylls hjärtat av kärlek för alla dessa människor som gjort så mycket, som orkat göra så mycket trots hatet. Ja, det är så vackert.

Queerspaning: Bara queer hela filmen. Handlar om gayrättsaktivister rätt igenom typ. Massor av bögar. Bara en flata dock.