Nu ska jag rekommendera jättebra öronproppar. Inatt fick jag sova som en STOCK hur länge som helst. Först en liten disclaimer: om du använder de här öronpropparna när du sover så ställ klockan, annars kommer du göra som jag och sova till klockan ETT på dagen en helt vanlig onsdag.
Howard Leight Hearing Protection gör Max Lite öronproppar. De säljs på Apoteket, är orangea och ser ut som små rymdraketer. De är jättesköna (lågt expansionstryck – högre komfort) och har HÖG ljuddämpning. Jag har inte hört något under natten, inte när tidningen kom, inte när posten kom, inte när psycho hade ner alla böcker som låg på mitt nattygsbord och inte när Poppo välte ut resväskan från garderoben i hallen för att använda den som säng. Om inte katterna hade flyttat bråket till sängen (alltså uppepå mig) hade jag inte heller lagt märke till det.
Vanligtvis brukar jag känna mig snål/ekonomisk och köpa de där vanliga gula öronpropparna i storpack på Apoteket. Dessa orangea rymdraketer kostar några kronor mer, men det är fortfarande mycket billigt för ostörd sömn (30 kr för 5 par). Och nu har jag gjort gratis reklam för en produkt och hade jag haft en större blogg skulle min nattsömn säkert bli sponsrad hädanefter. Men jag är INTE bitter. Nej, jag ÄR faktiskt inte det. Och jag fortsätter påpeka det för jag tycker det ofta låter som att jag vore jättebitter över massa saker.
En sak är jag dock lite bitter över och det är att CSN höjt mitt månadsbelopp. Vilket säkert inte är något att bli bitter över för beloppet höjs väl för ALLA varje år. Men åh, nu måste jag ringa och be dem skicka hem sånna där papper om nedsatt årsbelopp och fylla i och skicka tillbaka och jag HATAR sånt. Jag kan inte. Formulär är BAJS. Ska verkligen verkligen försöka fixa det här nu, men för tillfället kan jag inte ringa något samtal och sen kommer jag säkert förtränga det men jag har skrivit upp det på min TO DO-lista (tillsammans med att kolla elpriser och ringa vårdcentralen som har stått där hur länge som helst och jag fortfarande inte gjort något åt).
Ibland känner jag mig bara så värdelös när det kommer till rent praktiska saker. Nu tänker jag att det bara bör vara att ringa men jag kan inte. Låter säkert skiltlöjligt men för tillfället kan jag inte ringa något samtal, måste vänta tills jag känner mig redo (telefonfobi) och det kan verkligen dröja hur länge som helst. Varför kan inte allt fixas via mail? Måste ju vara skitmånga som sitter hemma med telefonfobi och ser hur korthuset rasar för att det är så mycket i livet som hänger på de där telefonsamtalen. Hur gör de?
Jag vet. Jag ska skriva en bok som heter Handbok För Telefonfobiker. GUD vilken bra idé. Lite peppande, lite tröstande, lite självhjälp, lite praktiska råd, lite fina bilder. Undra hur mycket tid i telefon det krävs för att få ge ut en bok om telefonfobi. Kanske finns nån man kan ringa och fråga. Åh.