<- Boktips: Två Killar Och Ett Hjärta

Nu kommer ett boktips. Jag läser böcker hela tiden som jag vill tipsa om men gör det aldrig. Det kanske är något jag skulle börja med. Är ni intresserad av boktips-boktips-boktips? (Jag föreställde mig hur jag ropade den där sista frasen ut i oändligheten, därav ekot alltså. Du kan dock svara i en gammal hederlig kommentar.)

Idag bara måste jag få alla att läsa Två Killar Och Ett Hjärta av Emma Hamberg. Det är fortsättningen på Linas kvällsbok, i folkmun också kallad Linas Kvällsbok Två. Alltså en ungdomsbok men om du inte har fattat det by now så säger jag det igen: Ungdomsböcker Is The Shit.

Om du varken läst Linas Kvällsbok eller sett filmen så rekommenderar jag att du gör det, men det är ingen nödvändighet för att läsa Två Killar Och Ett Hjärta. Jag har just läst den för andra gången (men inte sista, det är något med den här boken som får tårna att krulla sig) och jag skrattade vid exakt samma ställen och bölade vid exakt samma ställen denna gång också. Ibland gör det så ont i hjärtat av olycklig kärlek när jag läser den här boken att jag måste lägga ner den, tänka på någon gammal flamma och grina en liten stund. Enormt befriande. Åh, hon skriver så bra.

Baksidetexten:
Mina största problem:
1. Ivar är världens snällaste och jag älskar honom.
2. Kevin är världens sexigaste och jag vill ha honom.
3. Jag är världens jobbigaste.
4. Är det okej att vara bigamist? (Snälla någon, svara JA!)
5. Finns det någon skön religion som tilåter lite skön bigami? Vilken?
6. Om inte, hur gör jag då?
7. Hur mycket kärlek kan ett hjärta innehålla innan det sprängs?
Lina 16 år.

Alltså, ni hör ju. Love. Spring till närmsta bibliotek och låna nu! Bums! Basta!

<- E-hysteri.

Idag lider vi av E-hysteri. Vi scannar innehållsförteckningen efter E-nummer och känner oss nyttiga när våran kundvagn inte har ett enda E. Så istället börjar företagen skriva ut namnen på tillsatserna; natriumbensonat istället för E211, natriumalginat istället för E401, glutamat istället för E620-E625. Och där står vi i kön på ICA och känner oss nyttiga när vi istället är (lätt)lurade. Skriv ut din egen E-nyckel.

<- Gratis menstruationsskydd nu - Or Else!

Jag har funderat lite på det här med gratis mensskydd. Så fort det kommer på tal är det alltid massa icke mensförädlade människor som börjar hojta om allt de minsann ska ha gratis om kvinnor ska få bindor. Det yras om rakhyvlar och raklödder och mat och kondomer. Jag tänker inte påpeka hur sned den logiken är, jag litar på att min besökarskara är tillräckligt smarta ändå.

Men alltså, jag förstår inte varför det inte är gratis, varför jag som råkar ha en mutta ska betala 50,000 kronor extra under min livstid för något jag inte rår över. Något som dessutom gagnar alla, mensförädlade eller inte, då det är en förutsättning för att kunna föra släktet vidare. (Här utgår jag vilt från att alla tycker att vidare reproduktion är något positivt.) Men jag har kommit på det, kära vänner.

Anledningen till att vi inte får gratis mensskydd är för att vi går ut och köper dem ändå, när vi inte får några. Därför tycker jag att vi härmed skall låta bli – inga fler bindor eller tamponger. Dags att låta blodet flöda fritt. Slut är den eran då vi ber om ursäkt för våran menstruation, vi bär inga bindor för eran bekvämlighet längre. Vi ska gå med mörka fläckar på byxorna, vi ska bloda ner era säten och stolar och vi ska färga bassängvattnet rött.

Gratis menstruationsskydd nu – Or Else!

<- Filmorama

Just nu är det avslutning i skolan, med körsång och tårta. Jag tänkte gå, men Therese jobbar och jag insåg att jag inte känner (eller känner mig bekväm) med någon annan på hela skolan så jag struntade i det. Istället gick jag upp tio i åtta och började kolla på film. Jag har kollat på helt sjukt mycket film de senaste dagarna. En dag såg jag fyra stycken.

Obs! Texten nedan kan innehålla spoilers. Dessutom är det dåliga och hafsiga semirecensioner som man inte behöver läsa.

<- Ett slag för musiken.

Idag ska jag slå ett slag för Alison Krauss. Hon har släppt 14 album och fått fler Grammys än någon annan kvinnlig artist i historien. Jag tror jag vågar mig på att säga att hon är världens bästa bluegrass-sångerska. Dessutom spelar hon fiol.

Den skiva som jag är helt insnöad på för tillfället är A Hundred Miles Or More: A Collection. Det är väl typ, en samlingsskiva, av namnet att döma. Innehåller bland annat musik från Oh Brother, Where Art Thou (klicka här för att kolla på ett YouTube-klipp) och Cold Mountain (klicka här och här).

Jag väljer de tillfällen jag lyssnar på den här skivan. Jag kan nästan aldrig lyssna på den i förbifarten, jag måste vara beredd. Det är ingen feelgood-musik för jag börjar nästan alltid tjura när jag hör Whiskey Lullaby eller Molly Bán. Det är något med hennes röst som aldrig lämnar mig oberörd.

Texterna, åh texterna. Det är så bra. Jag får nästan lite ont i magen när jag tänker på hur bra det är. Här är lite ur Jacob’s Dream:

In the spring of 1856 with the snow still on the ground
Two little boys were lost in the mountains above the town
The father went out hunting the boys had stayed behind
While mother tended to her chores they wandered from her side

The two had gone to follow him and lost their way instead
By dusk the boys had not been found and fear had turned to dread
200 men had gathered there to comb the mountain side
The fires were built on the highest peak in hopes they’d see the light

Oh mommy and daddy why can’t you hear our cries
The day is almost over, soon it will be night
We’re so cold and hungry and our feet are tired and sore
We promise not to stray again from our cabin door

Nu ska jag bryta mot mina egna regler och posta ett YouTube-klipp men jag bara måste. Jag inser att de flesta inte kommer att klicka på en enda av länkarna ovan och den här livekonserten med The Real Soggy Bottom Boys, Union Station & Alison Krauss är så himla bra. Den sändes på SVT för länge sedan i samband med en dokumentär om filmen bakom Oh Brother, Where Art Thou (om jag minns rätt) och har du möjlighet att se konserten någon gång så Gör Det, för bövelen.

<- Gedigen fredagsunderhållning och (återigen) Timo Räisänen.

Idag är det fredag och då tänkte jag tipsa om den mest gemytliga fredagskvällen mannaminne. Sedan upptäckte jag att Emelie skrivit om just samma sak. Det kan tyckas arrangerat men det är det inte och jag vill, så här i inledningen, påpeka att detta faktiskt är ett sammanträffande.

Fredagarna har utvecklats till ett slags tradition hemma hos oss. Några Newcastle, en och annan Organic Ale och Staropramen, och en påse Cheese Balls. (En och annan gång har påsen med Cheese Balls fått ersättas av en påse Jordnötsringar men det har aldrig blivit samma sak.) Sedan följer 2,5 timmar av gedigen svensk fredagsunderhållning. När teveapparaten får vila runt 22:00 följer ett halvtaskigt blogginlägg och sedan 10-12 timmars sömn.

Först och främst. Lantz i P4. Nu skall erkännas att detta bara är andra fredagen i rad som jag slagit på SVT till förmån för Annica Lantz, och då har det inte ens varit till förmån för Annica utan snarare Timo Räisänen (som trogna bloggläsare vet är min senaste besatthet). Idag lyssnade jag faktiskt på Lantz i P4. Lantz gör sig bäst i radio men teveprogrammet är bara en halvtimme och fantastiskt underhållande, trots att Timo inte gör radiopremiär med någon låt varje vecka.

20:00 är det dags för Så Ska Det Låta. Jag säger bara Peter Settman. Visst var det olidligt spännande med Peter Harryson men det finns få saker som slår Peter Settman stå och vicka på höfterna. Jag och Peter Settman har en sak gemensamt och det är den sneda sångmimiken, alltså roterandet av underkäken vid instämning av sång. Det är därför jag gillar honom, sångmimiken och höfterna.

Magnus Uggla har ju fullkomligt gjort succé i Vart Fan Är Mitt Band. Enligt mig alltså, jag vet ju inte vad kvällspressen eller tv-tablån anser. SVT 1, 21:00 är höjdpunkten på fredagen. Magnus Uggla byter hotellrum som jag byter underkläder och hävdar dessutom varje gång att ”Jag brukar ju inte byta hotellrum, men…” Det händer dock att jag sitter hemma i soffan och svär åt teveapparaten när han säger att han inte vill ha tjejer i bandet därför att det alltid krånglar till allting, men ibland lutar jag mig ändå bara tillbaka och försöker vara väldigt Zen och tillåter mig själv att njuta av stereotyp fredagsunderhållning från Sveriges Television.

En utmärkt avrundning på denna kaskad av gemytlig underhållning är Berg Flyttar In på TV 4. Lättsamt, trivsamt och ganska kvalitativ teveunderhållning med kisspaus (vilket kan behövas efter ungefär 5 öl).

Som sagt, gedigen svensk teveunderhållning när den är som bäst. 2,5 kvalitativa timmar med rutinerade programledare och nonchalanta musiker. Jag fortsätter lyssna på Timo och småler i skenet från monitorn med endast Emelie som kan se mig. ”I’m not what I used to be, a duracell kanin. That’s energy in swedish.” Detta är det halvtaskiga blogginlägget. Nu är det dags att sova.