<- Stackars stackars mig.

Hank von Helvete ska sjunga duett med Carola, men jag kan ändå inte säga det bättre än såhär.

Däremot vill jag tala om Peter Jöback. Jag har inget emot killen egentligen. Han är ju rätt snygg, typ, och han sjunger väl rätt bra, typ. Men alltså. Jag pallar inte, klarar inte, reklamen för den nya skivan. När Peter Jöback ger sig i kast med den helt underbart vackra och fantastiska Depeche Mode-låten Somebody så känns det ungefär som när någon drar med naglarna längs med en griffeltavla.

Jag vill dö.

Den där låten har jag älskat sedan jag var ung sparvel. Jag FATTAR inte hur Jöback kan sjunga den så totalt själlöst. Total slakt. Mår så dåligt. Stackars stackars mig.

Det fantastiska orginalet: spotify:track:62uDohtaQGUuRPnd9yaiou
Jöbacks slakt: spotify:track:7GJT6nDiri714lmnzY0Ihc

<- Så otroligt het!

Lisa ska få bli min personliga fotograf. Hon tog några kort på mig igår och typ ALLA blev bra. Det har aldrig hänt förut i min snart tjugonioåriga historia. Typ som det här kortet nedan. Jag är ju verkligen skitsnygg. Och på bra dagar är det precis såhär som jag tror jag ser ut. Precis såhär, förutom att jag gör mig lite till. Varje gång jag vänder kameran mot mig själv och försöker porträttera det som är jag så är det såhär jag tror det ska se ut. Snygg, alltså. Hur fan kan jag vara singel?

<- Värt ett fniss, kan tyckas.

Ibland roar (plågar) jag mig med att kolla på vimmelbilder från trevliga och queera fester på QX. Idag tyckte jag att den här bilden, med tillhörande bildtext, var värt ett fniss. Humor och självdistans flippar jag.

<- Sjuuukt coolt

Att spela trummor i Guitar Hero World Tour är tusen gånger coolare än att låtsas (min bror påpekade att jag alltid stavat det ordet fel) spela gitarr genom att trycka på knappar. Det hörs ju hur himla ologiskt och slöseri med tid det är (fast roligt, oj så roligt) att trycka på knappar på en gitarr. Jag är närmligen övertygad om att det faktiskt går att lära sig spela trummor på riktigt genom att sitta och nöta på World Tour. Det finns ju inga knappar att trycka på. Du måste klara av koordinationen i både armar och ben (med undantag för den vänstra foten som vanligtvis används till hi-haten) och du måste lära dig bli uthållig och snabb och låta bli att slå ihop pinnarna och tappa dem och sjabbla i allmänhet.

Det födde en liten tanke. Det borde tillverkas övningstrumset för en rätt billig peng, med tillhörande mjukvara till exempelvis PC med massa övningar på. Det tycker jag är en mycket bra idé och lätt att jag hade köpt det på en gång. För det är, som sagt, helt sjuukt coolt att spela trummor. Om jag fick önska att jag kunde några saker skulle jag vilja kunna spela trummor, åka skateboard och rita serier.

<- Luciamorgon

Eftersom jag vägrar gå upp tidigare än nödvändigt kollar jag på Luciamorgon via SVT Play. Mycket vackra särkar, bra sånginsatser, Miriam Aidas tolkning av När Det Lider Mot Jul var helt fantastisk bra, andra tärnan från vänster var snygg. Tyvärr tycker jag att det var för lite Luciastämning; för mycket julkonsert över det hela och inte tillräckligt med traditionella luciasånger för att vara ett luciatåg. Förra året var mycket bättre. Kan hända att jag är aningens partisk.

Idag bjuder jag på ett klipp från förra årets Luciamorgon där jag syns i bild. Det fanns inte så mycket att välja på av de klippen som låg uppe på YouTube men i början av den här låten ser man i alla fall mitt huvud. Eller ja, halva.

<- Jag är inte rasist, men…

Haha! Jag läser några sidor till i Hem&Hyra och hittar den här insändarfrågan:

”Det stinker matos från våra utländska grannar. Hela trappuppgången luktar friterad olja och starka kryddor. Jag står inte ut, men vill inte ringa på och klaga. Jag kan ju inte gärna begära att de ska sluta laga ”sin” mat. Kan jag göra något? /Inte rasist”

Vi har gått igenom det här förut, men om man nu måste försvara sin illa formulerade fråga med att man inte är rasist så fattar man väl också att frågan är/uppfattas som rastistisk och då kan man väl, typ, omformulera sig.

<- Hyggligt hörru.

Ordet hyggligt har en ganska medioker klang. Det kan man använda när nån hämtar ett glas vatten åt en, eller plockar upp något man tappat. Hyggligt, kompis, hyggligt av dig att låna mig en tia. Men ordet ohyggligt blir plötsligt himla starkt. Det är ohyggligt hur folk våldtas och rånmördas, verkligen ohyggligt.

<- John Black’s minspel.

Det är inte jättelätt att hitta meningslösa saker att blogga om ska ni veta. Men Days Of Our Lives måste vi ju prata om ett slag. Jag har kollat på serien i massor med år. För er som inte vet vad det är så går den på tv3 och är en evighetsserie från USA som går varje dag. (Åh, ibland är jag så bra på att formulera meningar.)

Det näst bästa med den serien är att det går att låta bli att kolla på den hur länge som helst och ändå fattar man direkt vad som har hänt. Dels på grund av att alla pratar för sig själva och i dialoger hela tiden är övertydliga med vad de pratar om. Men också för att ingenting händer, egentligen. Det mesta i serien är bara utfyllnad i form av konstpauser och ansiktsuttryck. Vilket för mig till det bästa med serien.

John Black’s minspel. I Love It So. Kan inte få nog. Jag älskar när han höjer på ena ögonbrynet, rynkar pannan, kniper ihop läpparna och frustar ur närborrarna. Då vet man att han verkligen är misstänksam, arg, allvarlig eller vilken känsla det nu är som porträtteras. Please enjoy det här YouTube-klippet.

<- En för alla, alla för en?

Kvinnliga filmstjärnor över förtio börjar morfa ihop till en och samma människa. De var alla så otroligt vackra innan de började nippa och tucka. Nu har de fått det där fixade-fejset-looken och det går knappt att se skillnad. Är det inte lite respektlöst mot oss alla som bara önskar vi fick se ut sådär, och så går de och förstör det? Fy skäms.

Nu vet jag ju att det är Nicole Kidman på kortet och det kanske man fattar när man tittar fort också. Men luta dig in mot skärmen lite, titta närmare, var noggrann. Jag känner inte igen henne längre.

<- Once a hotty, no not so muchy.

Kollade just på film med Meg Ryan. Hon var så himla snygg förut men sedan opererade hon sönder läpparna och nu ser det ut som hon går omkring med en hel dosa portionssnus under överläppen. Seriöst ser läpparna helt stenhårda ut.

Jaha, vart är nu bloggen påväg när jag börjar blogga om sådana här helt meningslösa saker? Trafiken på den här sidan är inte särskilt imponerande hur som helst så från och med nu ska jag blogga om allt jag kommer på. Det kommer bli ett par intensiva dagar mina vänner. Snart ska jag börja posta önskelistor och ha bloggtävlingar också. Sanna mina ord.