Detta är den enda bilden från hela julhelgen där alla tre människomedlemmarna av klanen är med på samma bild. Det här är nackdelen med att vara den som jämt är bakom kameran. (Fördelen är att det blir så jävulskt bra bilder, hehe.) Men det är en fin bild för vi är svettiga, rufsiga i håret och med den rädda stressade blicken som ett övertrött gnälligt kid framkallar.
Mot eftermiddagen på juldagen började det droppa in folk i hemmet igen. Denna gång min mamma, hennes sambo och så mormor. Vi började med att fira mammas födelsedag med lite kaffe och kaka i salongen, och då var också min moster och kusin med på festligheterna.
Sen blev det julafton nummer två och jag upprepade dukningen från gårdagen.
Kolla vad kostig Frej ser ut nu efter julhelgen när han ätit upp sig lite på julskinka och Janssons frestelse. Hehe.
Mamma fick lite lotter i födelsedagspresent. Spänningen är ooooooolidlig. (Hon vann en ny lott och den fick vi ta. Vet ännu inte om det blev någon vinst. Återkommer.)
Vi spisade på exakt samma grejer som dagen innan. Lite så det fungerar den här tiden på året. Kom förresten just att tänka på den där låten om fader Abraham som jag trodde gick ”Fader Abraham, fader Abraham, fyra söner hade Abraham. Å dom åt och drack, å dom SPRACK OCH DOG, åsså gjorde dom såhär…” Hehe.
”How you doin’?”
Sen så blev det till att öppna lite fler julklappar. Mest till Alexander. Faktiskt nästan BARA till Alexander. Måste passa mig så jag inte blir bitter över att kidet snor alla mina julklappar.
Till sist, efter att kidet lagt sig, smaskade vi i oss resten av pepparkakskladdkakan och sade tack och adjö. Alexander fick både vanliga och badleksaker, kläder och pyjamasar och sockor, vantar, mössa och halsduk, gosedjur, ordentliga vinterhandskar, en gåvagn, böcker, film och DARTH VADERS LIGHTSABER. Han tackar artigt för alltihop.
På juldagen packade vi med oss barnet och åkte för att hälsa på släkten på Jons fars sida. Där charmade kidet i vanlig ordning alla och sen bjöds det på lunch. Då var plötsligt kidet inte lika charmig längre och jag fick lämna min tomma tallrik åt sitt öde. När så alla ätit klart snodde jag åt mig lite Janssons frestelse som jag sedan knaprade på gömd bakom ett hörn.
Ok, så gick det kanske inte till men det var inte långt ifrån. Det här med att sitta ner och kunna koncentrera sig på maten känns, nu när man har ett kid, som något från en svunnen tid.
Heeeeeeej, har ni saknat mig? Det har varit oförskämt skönt att inte blogga. Förlåt. Men trots att bloggen är någonting som jag bestämmer över helt själv, och den mestadels såklart är rolig, så är det ändå en tanke, ett måste, nånstans bak i huvudet hela tiden. Det känns på sätt och vis som jag haft semester.
Och som alltid efter semestern så ska det bli roligt att börja jobba igen. Eller?!? Jag vet inte eftersom jag aldrig haft ett jobb med semester.
Eftersom det hänt mycket denna första jul med Alexander så delar jag upp det på lite olika inlägg. Dessa postar jag när som helst där jag hittar lite tid. Med hänsyn till människorna vi träffat så blir det inte sådär fasligt många bilder från umgänge, men mer bilder på MAT. Skoj!
Hur som helst så var det här vår julafton.
Till frukost fick Alexander öppna sin första julklapp någonsin. Jag och Jon festade till det med misslyckat pyntade pepparkakor.
Kolla juliga naglarna!
Sen efter ett tag så blev det lunch. Man äter ju mest på julen.
Vi orkade inte med något mer avancerat än smörgåsar. Vörtbröd och julskinka kommer man långt med.
Efter lunch fick Alexander öppna sin andra julklapp.
Hunden blev julpyntad.
Katten dög ändå.
När Alexander vaknade från sin eftermiddagslur var det plötsligt massor med folk i vardagsrummet. Gästerna hade anlänt lagom till Kalle och fick avnjuta lite glögg och pepparkakor i salongen.
Här är årets juldukning. Enkelt, lite rustikt och mysigt. Säger vi.
Julmaaaaaat.
Alexander fick nöja sig med någon slags potatismos och lax. Men lika glad för det var han…
Knähunden och husse. Är lite ledsen över att det inte blev fler bilder på oss i familjen, men så är det kanske när man är värd.
Linslusen, hehe. Efter middagen öppnade vi klappar och Alexander orkade hålla igång ända till klockan sju. Helt galen klättrade han upp på kartonger och hade sig. Sen somnade han som en stock.
Sen blev det gofika – pepparkakskladdkaka med lingongrädde. Till det serverades en kopp ljus kryddchoklad. Och HÄR infann sig paltkoman.
Allra sist för kvällen skickade vi upp en papplykta i skyn och sade adjö till varandra. Tack tack för denna julafton.
På självaste julafton tyckte jag det kändes ok att gå lite bananas vad gällde sminket. Alltså körde jag på röd ögonskugga. Tre olika färger på lilla ögat – röd, guld och en en roströdskimrigguldigvariant i mitten som binder ihop färgerna. Ho ho ho. (Synd bara att jag inte mindes att fota förrän efter mörkrets inbrott och det blev kassa färger.)
Idag på juldagen kändes det läge att vara lite mer nertonad. Här ses exakt samma sminkning (med den glamorösa naturliga läppen) men med en rostguldig skugga istället för den röda, och en en mörkare guldtonad variant i mitten för att binda färgerna samman. Sen skippade jag också kajalen under ögat såhär dagen efter.
På mig har jag också en kimono som jag fått av Jon. Känner mig lite anti det här att flasha med alla fantastiska julklappar man fått, men så hör det väl kanske lite till. Har dock inte fått några fantastiska julklappar. I alla fall inga som kan mäta sig med vad folk visar upp på Facebook. En kimono, en berlock till mitt Pandoraarmband av Alexander, en bok om Turbonegro (yey), en glassmaskin, stekpanna, salami, julkorg med massa ostar och grejs, lite parfymliknande grejs och duschprylar.
SÅ, nu har vi klarat av det. Nu kan vi gå vidare med våra liv. Tack.
Vid frukostbordet fick Alexander öppna sin första julklapp. Någonsin! Constructive eating set, från Dr Fadder.
Köksbordet före och efter juldukningen. För att jag förstår att ni suttit hela dagen och uppdaterat bloggen för att se hur jag skulle tackla dukningen. Bättre bilder kommer sen.
Lagom till Kalle (x2) kom gästerna. Glögg med personliga pepparkakor serverades på silverbricka. Kungligt!
Hunden som är så glad i både människor och mat skötte sig fint. Och av katterna fick jag en helt underbar bok jag inte ens visste existerade. Det här betyder att jag kanske måste lägga ner min iPhone om kvällarna och ägna mig åt stenålderssysslan (hehe) LÄSNING istället.
Detta var några förhandsglimtar ur telefonen. I morgon är det julafton nummer två kombinerat med Alexanders mormors födelsedag. Då blir det också mycket häng och mindre bloggande.
Suktar ni för mycket efter mig föreslår jag att ni tar en resa i bloggarkivet. Dock ansvarar jag inte för NÅGOT jag skrivit för mer än en vecka sedan.
God Jul hälsar Alexander med årets julkort.
När som helst nu ska jag ta det lugnt. Håller på att fixa med det sista inför julafton och juldagen. Pepparkakskladdkakan är klar, pepparkakorna är dekorerade, alla klappar inslagna och klara, kläderna till både mig och kid utvalda och framlagda, golven torkade och maten handlad och klar. Kvar idag är att griljera skinkan, göra en kryddchokladdryck och måla naglarna (obs, viktigt!). Sen är det bara julen kvar. Tänkte kanske försöka att inte blogga så himla mycket utan istället ta det lugnt dessa dagar. Vi får allt se hur det går med det. Det här med att blogga har ju liksom blivit som ett sug.
Alexander och änglaspelet från i morse. Om det lyser, snurrar och låter går det alltid hem.
Förra året hade vi granen inhomhus i ett hörn och kunde således komma undan med att bara klä halva granen. Därför hade jag glömt hur tunt det var på julgranspynt. Här har jag i alla fall slängt upp allt vi äger och har, minus stjärnan i toppen som inte fick plats. Nu är det jul.
Jon har lite julpynt efter sin mormor som det idag var dags att plocka fram. Fram tills jag fyllde trettio var jag rätt noga med att julpyntet var snyggt och modernt – coola julstjärnor, moderna elljusstakar, tidsenliga julkulor. Ja, ni förstår. Men på senare tid så har jag börjat sukta efter det gamla igen, efter virkade dekorationer, efter julstjärnor i näver, efter gamla klassiska allmogeprylar. Därför är det här för mig äkta julskatter.
Ett änglaspel, fast med cirkustema. Förut avskydde jag sådana här och till viss del gör jag det fortfarande – jag avskyr nya sådana här, särskilt ”uppdaterade” varianter. Det är såhär det ska vara. Från förr. Lite fläckigt och färgat av åren.
Gammalt julgranspynt. Åh, jag önskar att jag hade stora lådor med sånt här från förr. Tänk vilken fin gran det skulle bli, UTAN massa ömtåliga kulor som man inte får pilla på.
Mamma, det här kan jag säga redan nu att jag vill ha i julklapp till nästa år – virkade snöstjärnor till granen.
Julgranspynt från Föreningen för värnlösa barns uppfostran. Alldeles fantastiskt. Nu ska det bli mig ett nöje att klä granen.
