<- Vänner, rent naturligt.

Måste bara säga att jag gillar hur avslappnade och naturliga jag och Emelie ser ut på den här bilden. Tänk att nu har vi varit polare i sisådär 23-24 år. Det är skitlänge det.

<- Månadens andra grattis!

Idag fyller Emelie år. Hurra hurra hurra! Ska gå bort till henne alldeles strax, med något smarrigt i påsen, men någon teckning har jag inte hunnit rita. FÖRLÅT!

Jag önskar henne, förutom lycka och framgång och allt sånt där:
♥ En räkkostym att ha på Halloween
♥ En fé som broderar alla initialer på linneservetterna till dopet (om hon inte hemskt gärna vill göra det själv förståss)
♥ En övernattsförvandling av hela hyreshuset – alltså nytt badrum och hiss installerad när hon vaknar i morgon bitti

Jag bjuder på en bild från en Mycket Speciell Dag i våra liv – dagen då vi åt världens godaste parmaskinka- och mozarellasallad.

<- Ett grattis!

Till och med ett STORT jävla grattis. Många kära vänner som fyller år denna månad. Jag är fattig. Kanske ritar jag en bild till var och en, men det är också möjligt att de får nöja sig med en grattishälsning här och NÖJET ATT VARA MIN VÄN. (Obs! Inte självgod.)

Idag gratulerar vi Karin. Henne önskar jag, förutom lycka och framgång och allt sånt där:
♥ En jättestor tårta
♥ En frottéoverallt i vuxensize att smyga i efter dusch
♥ Sån där typ plansch i kartong på henne och mig i skala 1:1 att ställa i vardagsrummet

Puss!

<- Helgen i ord och bild.

I fredags var Johanna och Henrik hem till min nya lägenhet för första gången. Vi tittade på På Spåret (där jag visste vad en budapeststubbe var, och kunde gissa mig till årtalet då Bill Clinton did not have sexual relations with that woman), drack folköl och åt jättegoda chips. Dill och gräslök.

Jag måste ta en avstickare här och disskutera chipssmaker. När jag var liten bara älskade jag sourcream & onion. Sen hände något, möjligtvis hade det med magsjuka att göra och på flera år kunde jag inte äta dem. Numera går det an om någon bjuder men jag skulle inte köpa dem själv. ”Lättsaltade ska det vara, då smakar det chips” skrockar jag för mig själv och känner mig som typ hundra år gammal.  Vad gäller just dill och gräslök så har jag aldrig gillat dem. Never ever. Tyckte de var äckliga när jag var liten till och med. Och nu plötsligt är de så goda så jag dör och kommer till himlen lite grann varje gång jag äter dem, för att dra till med en klyscha. Knasigt det där, hur det kan ändras eftersom. Hur som helst.

Fredagen var trevlig även om vi alla var lite avslagna. Vi spelade musik på Spotify, lekte introleken (aldrig har det varit lättare) och kollade på John Lajoie på YouTube.

Igår, lördag, hängde jag med Anna på dagen. Fikade på Kaffestugan (där de tagit bort rabatten man fick om man var med i Hyresgästföreningen, grrr) och blev bjuden på finmat; fläskfilé och klyftpotatis med grönpepparsås. Sen fick jag mensvärk, cyklade hem och kved i någon timme.

Sen stod spelkväll på schemat. Jag, Lisa, Tobbe och Matteusz drack vin/öl/whiskey och spelade Pictionary, våran egen version av lappleken (typ Alias fast utan själva Alias-spelet, som jag för övrigt önskar mig i födelsedagspresent om tre månader) och TP. Trots att jag typ är världens mest oallmänbildade människa så vann jag nästan. Inte för att jag fick briljera med någon speciell kunskap utan mer för att jag fick frågor som ”mellan vilka orter går Vasaloppet” och ”vad orsakade den stora datakraschen i USA 1998″. Svaret på den senare frågan var kort och gott ett datavirus. Haha.

Strax efter två kom jag innanför dörren, gjorde mig en varm macka och kollade på Queer As Folk innan jag somnade och sov till klockan tolv idag. Denna söndag har bjudit på misslyckade pannkakor (fick slut på vanligt vetemjöl så jag fick lov att använda specialvetemjöl med fullkorn, fy fan) och inget annat. Sammanfattningsvis en väldigt trevlig helg må jag säga. Fler sådana tack; trevligt häng, najs sällskap, sällskappspel, några folköl och ett relativt lätt sinne.

<- Lördagens bilder.

Just det, här är några bilder från lördagen – den roliga delen av kvällen.

<- Fint från igår.

Jag tänkte berätta något roligt. I ett gäng år har jag haft en nära vän som jag träffar flera gånger i veckan. Faktiskt den enda människa jag träffar flera gånger i veckan och rätt ofta den enda jag orkar med att träffa flera gånger i veckan. Fram tills för ganska nyligen hade jag inte sagt ett knyst om att jag gillade tjejer. Också.

Det hade blivit värsta stora grejen i mitt huvud och varje gång jag tänkte att jag bara skulle slänga in det i ett samtal så bangade jag och så blev det värre. Till slut kändes det som att jag gick omkring och ljög hela tiden, för att jag dansade, ehm, smidigt runt ämnet och för att jag fick det att låta som att jag åkte på Pride bara för att det var rooooligt att vara med mina kompisar och göra något annorlunda. Alla andra visste ju, förutom min pappa (som också bör veta om han läser min blogg men det tror jag inte).

När jag och exet just gjort slut åkte jag hem till henne och satte mig i hennes kök. Beskedet om att jag och sambon skulle återgå till att vara två helt separata individer med separata liv gjorde henne så förvånad att jag såg min chans att säga det där också. Och gjorde det bara. Det var såklart helt odramatiskt och hon sa det där klassiska om att hon ”ju nästan hade fattat det”.

Ja, sen sa vi inte så mycket mer om det. En gång i mataffären skojade hon om att jag borde köpa flatbröd när jag stod och inte kunde bestämma mig för vilket knäckebröd jag skulle köpa. Vi fnissade lite och sa inget mer. Förräns igår då det liksom kom upp i ett samtal som värsta naturliga grejen. Ja, det gjorde mig lite varm om hjärtat.

Det var det jag ville säga. Det kändes bra och fint. Kom att tänka på det nu när jag satt här i soffan och solen håller på att gå ner lite fint utanför fönstret.

<- 24 timmar med Lina

Lina har åkt hem efter ett trevligt dygn. Lina måste ha någon slags energi (eller så förknippar jag henne med en väldigt fnissig period i mitt liv) men när jag träffar henne är jag alltid nära en skrattattack. Har fått några ohejdbara anfall under dygnet. Inser hur kontrollerat jag skrattar i vanliga fall. Lite artigt, lite lagomt sådär. Det är befriande att inte kunna hejda bubblet. Vid ett tillfälle, när jag såg den här videon, så skrattade jag så hårt att jag fick blodtrycksfall trots att jag satt ner i soffan.

Vi har fikat två gånger, pysslat, kommit på ett bandnamn (the Crazy Babuschkas), ätit glass, gästat en fest och ätit pizza, fnissat, haft roligt med ett förstoringsglas, ätit kycklingsallad, återvunnit, låtit mig köra Linas braiga bil, kollat på Juno, sovit och skrattat. Bland annat. Jag är helt färdig och kunde lägga mig ner i soffan, somna och sova tills i morgon bitti. Men det ska jag inte. Istället ska jag redigera fotona från våran roliga fotosession så ni får ses. Ja just det, jag glömde att jag ätit en tutte också.

<- The Muffinsbak

Idag har jag haft en väldigt trevlig dag. En sådan där dag som får mig att undra varför jag sitter hemma vid datorn dag efter dag istället för att ge mig ut i världen när det visar sig att det kan vara såhär trevligt. Först fick jag hjärtsnörp av att storhandla för närmare Tusen Kronor, men nu räknar jag med att ha mat så det räcker till döddagar. Sedan blev det lunch på klassikern Burgers Bar. And then, the muffinsbak.

Emelie ska ha kalas i morgon och vi bestämde oss för att göra världen lyxigaste muffins. Ett sådant där bakverk man som barn bara drömmer om. Något man ser i tidningar tillsammans med rykande varma äppelpajer på fönsterbläck eller helgrillade vildsvin. Leila Lindholms Hi-Hat Cupcakes. Shit pommes frites! Receptet finns tyvärr inte att finna på internätet så ni får nöja er med lite bilder och sedan köpa bakboken A Piece Of Cake så ni kan baka dem med.

<- Vi gratulerar!

Innan jag går och får mig lite sömn vill jag snabbgratta Emelie på födelsedagen. Hon är en toppentjej på 28 jordsnurr. Gå in på hennes sköna blogg (som jag för övrigt gjort ny header till idag) och gratta henne ni med.

<- Armbandsorgie och annat.

Igår installerade jag PS och sedan ägnade jag åtskilliga timmar åt att leta penslar och fonter. Nu kan bloggen återigen börja fyllas med foton. Här är några. Dels på mig och Karin den där kvällen när jag hade så mycket smink i ansiktet att jag aldrig trodde det skulle gå att tvätta av. Idag är jag förvånad över att det trots allt ser så sobert ut. Också från inredningsmässan där de rullat ut röda mattan, vilket är enda gången på året jag får äran att gå på en sådan. Och sist en slags dokumentation av min armbandsorgie jag hade för några dagar sedan. Ewa startade det hela med att ge mig ett armband hon köpte i Turkiet (det som är minst svart) och sedan tyckte jag det såg så ensamt och menlöst ut på min arm att jag gick hem och gjorde tusen till.