<- En gemytlig dag!

Nu ska jag berätta om min dag. En dag jag sett fram emot rätt länge. För idag fick jag umgås med Karin igen. Jag tänkte illustrera den med bilder. Häng med, vettja!

I den fina mörkblåa bilen kommer hon glidande mot mitt hyreshus. Där står jag nonchalant och lutar mig mot stålbommen medan jag väntar på henne. Hon är vacker som sommardag och glad som en lärka.

Till återbruket styr vi oss, efter att ha tankat bilen full för endast sju kronor litern. Det var något slags erbjudande som Karin utnyttjade. Vi fick ställa oss bakom Camaron. ”Den blåa bilen” tillade mannen utanför rutan sedan, ifall vi inte visste vilken av alla volvo- och saab-bilar som var en camaro. På Återbruket tittar Karin på ”saker som man kan ställa på olika ställen”.

Vi plockar en hel liten kundvagn full med kläder som vi (Karin) ska prova. På Återbruket är det fullt av kläder som, nu för tiden, är helt unika. Finns många dessar också, om man gillar sånt. Det gillar vi. Men något sådant köper vi inte.

Jag hittar en hemskt snygg svart trenchcoat för 40 pix. Jag gillar den mer och mer. Känns väldigt storstadschic. Ser fram emot sena sommarkvällar och soliga höstdagar i den. Bestämmer jag mig för att bli detektiv någon gång kommer det här bli min smygarrock. Måste hitta en hatt också. Karin hittar inte mindre än TVÅ klänningar. Här nedan visar hon upp en svart kreation. Posen är, så kallat, KOKETT. Hon kallas ju inte Karin ”Koketta Kakan” Johansson för intet.

Efter att ha fyndat oss nöjda (kom också hem med två plancher, ett vykort och en väska) åker vi hem till mig och gör en morotssoppa. Det är något jag experimenterar med för tillfället – olika soppor. Den blir himla snygg. Och GOD. Titta här nedan hur hon njuter av min morotssoppa, Koketta Kakan. Ja, vi njuter faktiskt båda två. Jag är utomordentligt nöjd. Det kanske kommer ett recept på soppan snart. Håll tummarna för det.

Sen hamnar vi tillslut nere på stan. Karin vill spana på eventuella framtida ragg och jag följer med som smakråd. Vi äter en glass vid fontänen på gågatan. Kakan hinner ta ungefär två munsbitar glass innan hon tröttnar på den. Istället hamnar vi på Kaffestugans uteservering med Hanna för en gemytlig eftermiddagsfika.

Tillslut lämnar mina vänner mig och åker hem till sitt. Själv går jag till Anna för att sedan fara vidare på fotboll. Vi står i nästan två halvlekar och fryser vid ett blött träräcke. Men matchen är spännande och Våmhus vinner. Varför går vi på fotboll, undrar du? Jo, för att två av Annas tre söner spelar i laget och jag har förstått att det är viktigt att ha supportrar. Vi betalar dessutom 40 spänn var för att titta på spektaklet och bidrar säkert med pengar till idrotten och således håller vi våra unga från att börja knarka. En god gärning, helt enkelt.

Snipp snapp snut, så var dagen slut.

<- Loppisfynd!

Jag glömde ju visa lördagens loppisfynd. Med betoning på FYND alltså. Ni minns väl? Två blåa skosnören för 2 kronor. Åh, minns ni när man sa ”Du är skyldig mig fem spänn, jag vill ha dem nu!” och man bah svarade med att spänna armen fem gånger? SHIT, vilken humor. Hur som helst, mina nya skosnören passade mina skor perfekt. Jag är nöjd. Det var det jag ville säga.

<- Lampfynd.

Nu har jag mumsat i mig min efterlängtade sandwich. Idag har jag varit på loppis. Hittade en fantastiskt snygg röd burk till mitt röda kök för en tjuga. Fyndet var dock snygga lampskärmsskelettet för en ynka femma. Det ska bli hallampan. Skelettet spraymålas i önskad färg (svart eller orange) och så hängs det bara upp som det är. Helst ska man ha en sån där snygg glödlampa från Orrefors, men en vanlig glödlampa är inget jag tänker lägga ut flera hundra kronor på innan jag vunnit månadsklöver på Triss. Mötte mördartomten i mataffären också. Oj, vad rädd jag blev. Nu ska jag lägga mig med den braiga boken och vila upp mig inför kvällens bravader. (Alltså det är inga stora bravader på gång men jag är ju så otränad när det kommer till bravader att det känns stort för mig.)

<- Jag är trött på att komma på rubriker.

Äntligen har jag tagit mig ur lägenheten. Halleljua och prisa gud. Anna var barnvakt åt syterdotterdottern. Vi fikade och åkte på loppis. Anna var lite hönsig. Jag ursäktar henne med att det var länge sedan hennes egna barn var små. Själv har jag ingen aning om hur man umgås med barn. Anna bad mig hålla lite reda på Elin medan hon tittade på grejer och jag fann mig helt bortkommen. Hur håller man reda på en unge? Måste man prata med den? Jag är livrädd för små barn. Små barn och överdrivet coola människor gör mig skakis.

På loppisen stod jag en stund och funderade på mina prioriteringar. Har ju det inte sådär jättegott ställt. Skulle jag spendera nästan alla mina pengar (det var iofs väldigt lite till att börja med) på två saker som jag tyckte mig behöva/vilja ha eller skulle jag spara i händelse av att jag behövde, säg, köpa mat? Det blev naturligtvis det tidigare. En vattenkokare och en platt/krus-tång för 70 kr sammanlagt. När jag kom hem upptäckte jag att jag behöver ägg.

<- Nya möbler.

Nu har jag mitt soffbord och min skänk. Till nya lägenheten fattas nu ett skrivbord och en stinghylla. Möblemanget med skänkhyllan blir bara väldigt tillfälligt medan jag bor i den här lägenheten men jag hoppas ni förstår att det kommer blir superbra.

Och soffbordet sen. Jag har verkligen önskat mig ett sånt där soffbord hur länge som helst. Eller nu överdrev jag. Har önskat mig ett sådant sedan jag började inreda nya lägenheten och det är ju faktiskt inte särskilt länge alls. Detta var i sånt himla fint skick. Oljade in det med teakolja och gick över det med lite möbelpolish och det blev superbra.

Ja, möbelpolish. Jag köpte det idag. Jag är officiellt vuxen. Nu vaknade Poppo också och håller på att utforska de nya möblerna. Gulligt värre.

<- Bästa loppisrundan i mannaminne.

Jag och Anna har varit flitiga loppisbesökare i flera år nu. På sommaren är den stående lördagsaktiviteten att åka på loppisar, resten av året är loppisarna lite mer sporadiska. Idag hade vi den bästa rundan sedan vi började. Trots min ytterst klena budget kom jag hem med en plåtburk, ett soffbord i teak från 50-talet och en skänk/bokhylla i klarlackad furu från 40- eller 50-tal. Burken kostade ynka tio kronor, soffbordet var absolut dagens fynd för endast femtiolappen och skänkbokhyllan fick jag som en tidig julklapp av Anna.