Namnfesten – kläderna

Allas våra utstyrslar började med dessa byxor från Emy Little. Självklart skulle Alexander vara en liten mas. Men jag tyckte att kvalitén på hjärtana som satt fast i dalabandet var lite för dåligt, så jag gjorde’t själv, what else? Svart/vitt dalaband med svarta filthjärtan till Alexander, som sedan vidgades till svart/vitt dalaband i midjan och runt handleden på Jon samt röd/grönt dalaband med röda filthjärtan till mig.

Sen var det ju det här med skjortan, som vi hittade på Lindex. En enkel linneskjorta, men såklart så matchade inte knapparna vilka byttes ut till svarta. Skorna var också ett kapitel i sig. Vi har letat skor, må ni tro. Gärna några svarta lackskor i bebisstorlek, men det var visst lättare sagt än gjort. Efter att ha tänkt kompromissa ner till låtsasskor i strumpvariant kom Jon på den briljanta idén att testa om plastskorna från Jons gamla masdocka passade på kidet. Och må ni tro, de satt som ett smäck och outfiten var komplett.

Namnfesten – ceremonin

Eftersom en namnfest egentligen inte fyller någon särskild funktion (som till exempel dopet, där barnet blir kristen) annat än att man vill fira det nya livet så kan det se ut precis som man själv vill. Vi valde att ha en ceremoni på grund av att dagen skulle blir mer än ett tårtkalas, det skulle bli något särskilt, något högtidligt. Ceremonin kan också se ut hur som helst. Jag tänkte berätta hur vi gjorde.

Det finns möjlighet att anlita någon slags officiant att hålla i ceremonin, men vi ville göra det själva.  Som tidigare nämnt tänkte jag att jag borde kunna fixa det där, jag som ska bli lärare och allt. Det kändes som en väldigt dålig idé natten till lördagen, men det gick över förväntan. Faktum är att jag känner mig otroligt stolt över att det blev så himla bra, att jag vågade.

Ceremonin inleddes med att min far spelade elgitarr. Vi önskade oss Jimi Hendrix och jag tror jag hörde Wind Cries Mary. Folket stod överallt i trädgården när vi kom ut till dessa ljuva gitarrtoner, men jag vinkade dem rätt. Efter det läste Hanna dikten Till någon som är mycket ung av Karin Boye.

Späda nymåne,
vita nymåne,
blekskimrande låga, tänd
i nattens vita rum,

skira blåvinge,
sköra blåvinge,
yrvaken och väntansspänd
då skymning faller ljum

spröda blomklocka,
klara blomklocka,
glasbräckliga flarn,

alf och vårväsen,
sylf och vårväsen –
lycka må ske dig, barn!

Efter dessa vackra ord höll jag ett välkomsttal där jag förklarade varför vi valt namnceremoni, vilka namn vi valt, vad de betyder och varför vi valt dem. Sedan sjöng Marisol Vargsången, ni vet den från Ronja Rövardotter. Efter det höll jag ett kort tal till Marisol om varför vi valt henne som fadder och överlämnade sedan ett fadderbrev och en ram med ett foto på Alexander. Det var sen dags för Marisol att hålla ett tal om att vara fadder och medmänniska och sen höll jag vårat tal till Alexander.

Det låter som många tal på rad, men det var inte särskilt långt och det var ändå mycket som hände så det kändes inte tungt.

När jag talat till vår son och sagt att jag älskar honom visade jag det genom att spela och sjunga Looking in the eyes of love av Alison Krauss. Ceremonin avslutades sedan genom att alla skålade för Alexander och sen käkade vi tårta.

Farsan lirade lite Hendrix.

Jag lovar att jag inte tittade ner hela tiden. Jag var faktiskt rätt duktig på att titta på folk. (Hoppas jag.)

Vi ställde ceremonibordet i ett skuggit hörn av trädgården och lät folk stå lite var de ville.

Självklart gjorde jag vimplar till ceremonibordet också, i vitt och guld, vilket var temat. Lite officiellt och högtidligt måste det ju vara.

Jag hade varit ambitiös nog att göra ett programblad med mina tal i, att hålla i och läsa ur, med skimrande guldpapper. Eftersom jag planerar att spara sånt här till Alexander så tycker jag det är värt att lägga ner lite extra tid på detaljerna.

På bordet stod också brickor med champagneglas, ett ljus i en slags lykta, en kristallvas med röda rosor (de hade inte vita) och ett inramat fotografi av Alexander. I efterhand blev det kanske lite väl begravningsaktigt men fotot stod ju där eftersom det var en gåva till Marisol. Och ljuset glömde jag ändå tända.

Jag rekommenderar folk som tänker ha namnfest att våga dra på lite när det gäller ceremonin. Gör det till något särskilt och även om det känns läskigt att prata inför massa folk så bara kör på, våga vara seriös, våga göra det till något speciellt. Det ÄR speciellt att fira att erat barn har kommit till er.

Tal till Alexander

Alexander, att försöka förklara hur det känns att vara dina föräldrar i annat än klyschor känns som en omöjlighet. Du kom och nu är du allt.
     Det finns så mycket vi vill att du ska veta, så mycket vi vill lära dig. Har vi tur lyssnar du på hälften av det vi säger och gör sedan tvärt om. Vi vet att livet är något du måste lära dig, men önskar ändå att du kunde dra lite nytta av det vi lärt oss. Det är främst tre saker vi vill säga dig.
     Du kommer träffa på människor som du inte förstår, människor som känns främmande och annorlunda. Minns då detta: till den allra största delen är vi alla likadana. Den främmande människan framför dig är precis som du. Det som skiljer er åt, det som känns läskigt och annorlunda, är bara en enda pytteliten beståndsdel av hela den personen. Resten är precis som du.
     Det är farligt att jaga lyckan. Livet går inte ut på att gå omkring och känna sig lycklig hela tiden. Den känslan är underbar, men det är bara en av alla de känslor som kommer med att vara människa. Att vara mäniska innebär att vara lycklig och olycklig, att vara glad och ledsen, att skratta och gråta, att vara tillfreds och känna ångest. Våga känna alla känslor.
     Till sist vill vi också säga dig att inte ångra det du gjort. Att kläanta sig och misslyckas hör livet till. Gräm dig inte över det du gjort, koncentrera dig istället på att göra bättre nästa gång.
     Alexander, du kom och nu är du allt. Vi lovar att vi skall göra vårt allra bästa för att hjälpa dig bli en trygg och självständig individ. En som ser styrkan i att söka stöd hos andra, som vet sina egna gränser och kan sätta dem, och som vet att han är bra precis som han är.
     Vi älskar dig.

Namnfesten – dekorationerna

God morgon alltså. Idag tänkte jag att vi skulle tala om den viktigaste delen av namnfesten, nämligen dekorationerna. Det var där jag lade ner mitt hjärta och min själ. Temat var Dalarna och ursprungsfärgerna svart och röd, som sedan fylldes på med grönt.

Det hela började med detta – en trähäst och ett presentpapper. Presentpapperet var egentligen från början ett helt annat men med samma tema, sedan ramlade jag över det här från Panduro och allt bara föll på plats.

Hästarna köpte vi omålade på dalahästtillverkningens i Nusnäs. De fick sedan några lager vit färg och ett dalaband med ett A (som i Alexander, för den som är extra trögtänkt) runt halsen. A’na köpte jag på Panduro, målade röda och borrade ett hål i. Under hästarna ligger björkris och syrénkvistar. Björkriset torkade fort i det fina vädret och i efterhand skulle jag skippat det, men jag är sjukt nöjd med bordsdekorationerna.

Att vi fick tag i det här perfekta, och dessutom gröna, partytältet var en ren slump. In i det sista hade vi tältproblem men allt löste sig till det bästa.

Tältet pryddes med vimplar. Blev inspirerad av det här och ägnade en hel dag åt att klippa till dem. Köpte vanligt presentsnöre och en stoppnål och trädde upp dem på. Blev mycket bra, men i efterhand hade jag velat göra vimplarna tätare på snöret. Ballongerna var jag tvungen att beställa på internet eftersom det är helt omöjligt att hitta enfärgade svarta och röda ballonger i affären. Sådana är problemen när man vet vad man vill ha.

Tårtbordet fick också vimplar runt sig och samma presentpapper användes till dukningen. Jag gjorde svarta och röda tårtlappar som med hjälp av placerkorthållare (igen från Panduro) fästes i varje tårta.

Perfektionisten i mig längtade efter matchande porslin och jag övervägde att köpa plast/papp-grejer för att få den där helheten men insåg sedan att det är något väldigt charmigt med udda riktiga grejer och samlade ihop allt vi hade i skåpen. Det räckte inte så vi åkte på Mora Återbruk och kompletterade med massa kaffeskedar och udda fat. Jag tror det uppskattades väldigt att få äta på riktigt porslin och eftersom jag knappt såg ett smutsigt fat så var även jag nöjd med denna lösning.

Ja, det var ungefär så förberedelserna och dekorationerna gick till. Vi började i tid, har gjort lite då och då och inte stressat särskilt mycket alls. Det hela var i slutändan väldigt mycket värt det.

Namnfesten – The bildkavalkad

 

Nu till det ni alla väntat på – bildkavalkaden från namnfesten. Det kommer fler inlägg i ämnet men här är lite allmänna bilder från dagen som var så nära perfekt som det bara gick att komma.

Efter några ruggiga och kalla dagar blev lördagens väder mycket vackert. Vid ett-tiden på dagen började folket samlas i våran trädgård. Alla minglade lydigt med varandra och stämningen var mycket god.

Sedan drog ceremonidelen igång genom att min far spelade lite Jimi Hendrix. Jag var helt i min egen bubbla så jag minns inte vad han spelade, men jag kan ha hört Wind Cries Mary.

Med gott mod tog jag mig an uppgiften att leda en ceremoni. Mer om ceremonin kommer i ett separat inlägg.

Med ännu godare mod spelade och sjöng jag en kärleksbit för min käre son.

Pappa Jon fick hålla i världens (eller i alla fall festens) medelpunkt medan jag skötte biffen.

Såhär vackra var vi i matchande dalaband och allt. Genomtänkt. Koordinerat. Det kommer även ett inlägg om kläderna, var så säker.

Efter ceremonin blev det tårtbuffé, motha fukkaz! Förutom att vi beställde tre tårtor (blåbär, hjortron och schwarzwald) så bakade jag själv en Pavlovatårta (som jag ska testa att göra en LCHF-variant på snart) och en kladdkaka med någon slags chokladfrosting på. Helena bidrog med en Red Velvet Cake och svärmor bakade citrontarte. Sammanlagt fanns det allså sju sorters godsaker att mumsa på.

Sedan blev det inte så mycket bilder på tårtätande människor eftersom vi alla bara sprang omkring som yra höns. Först när det lugnade ner sig fick kameran komma fram igen.

Tillslut fick jag sätta mig ner och njuta av tårta, för första gången av många denna helg.

Alexander skickades runt och fick hänga med både Anna, morbror Joakim och fadder Marisol. Och många fler.

När tillfälle gavs gick vi runt hörnet och tog lite kort på Alexander tillsammans med sin fadder…

…och sin far.

När alla hade gått hem öppnade vi presenter. De var väldigt fina presenter allihop, men inget var ju till mig?! Här har jag ansträngt mig till fingerspetsarna och så är det bara Alexander som får paket. Vet ni vad han har gjort under hela tiden jag har planerat och fixat den här festen? INGENTING! Han har legat och sovit, ätit, sugit på sina tår och bajsat, det är vad han har gjort.

Den bästa kylen. Såhär vacker har den aldrig varit.

Till sist tog mamma, pappa, fadder och kid en välbehövlig pizza-paus i trädgården.

Tack till alla som kom för en fantastiskt fin dag. Tack särskilt till Hanna som läste dikt, Marisol som sjöng och höll tal, Helena och svärmor som bakade tårta, mamma, mormor och svärmor (och vem mer det kan tänkas ha varit) som hjälpte till med arbetet med buffén och kaffet, pappa som spelade gitarr, alla som höll Alexander glad och nöjd och så vidare. Bra insats av alla, helt enkelt!

Sneak peak

God morgon. Dagen efter dagen D och huset fullt av TÅRTA, korv med bröd och räksallad, pizzarester och läsk. Jag ser fram emot en mycket degig dag tillsammans med husgäster, kid och boyfriend.

Gårdagen gick jättebra. Jag är sjukt nöjd och stolt över min (och de andras såklart, men främst min) insats vad gäller ceremonin. Höll tal, lyckades att inte grina, sjöng inte falskt. Ja, det var väldigt bra helt enkelt. Vädret var dessutom perfekt, dekorationerna helt klockrena, tårtorna sjukt goda och uppskattade och Alexander var knappt gnällig en sekund på hela dagen.

Det låter som ett skämt, men så var det verkligen. Det kunde inte ha blivit en bättre dag.

Många bilder blev det också, men jag känner att jag måste få tid till att redigera, organisera och dela upp det i flera inlägg. Så länge kan jag bjuda på några smakprov.

Dagen D

Vi är framme vid Dagen D. Idag skall det ske. I natt hade jag så mycket ångest över hela grejen att jag var tvungen att gå upp och ta mig en lugnande för att kunna sova. Exakt ALLT kändes som en dålig idé. Och hålla tal???? Sjunga???? Vad fan tänkte jag på?

Idag känns det bättre. Lite. (Säger hon och pillar på kartan med lugnande tabletter som ligger i tryggt förvar i fickan.)

Status

Baka två tårtor, läsa fel i BÅDA recepten, börja om från början.

Ingen rast, ingen ro

Har fuskat med dieten och drömde helt vidriga drömmar om konsekvenserna – jag skulle sätta på mig mjukisbyxor men det gick inte för magen var så svälld att den hängde ner mellan benen. Tänk värsta gravidmagen, fast gelé-style och hängande.

Tydligen så har jag fått en finne på örsnibben. Meningsfullt.

Denna morgon skiner solen. Det bådar gott att både SMHI och YR menar att solen skall skina även i morgon, men det där ovädret på söndagen känns oroande.  Helt plöstligt börjar det blåsa och så tar det några timmar innan regnet kommer. Det räcker med att det är kallt, blir det regn i morgon också så blir jag SUR. (Eftersom det är produktivt att bli sur på saker man inte rår över.)

Idag skall det fixas. Ingen rast, ingen ro. Mjukisbyxorna på för maximal rörelsefrihet. NU KÖÖÖÖÖR VI!

Ni får titta på mitt face tills jag kan blogga igen. 

Pre-per-ratio-ns

Talet går långsamt framåt. Vi har i alla fall enats om vad det skall innehålla, nu ska det skrivas också. Jag börjar mer och mer luta åt att göra det kort och smärtfritt.

Alexander, du är vår son och därför måste vi älska dig. Hoppas du får ett hyfsat liv. Hej.

Fast vid närmare eftertanke var det kanske inte så vidare smärtfritt.

Brännblåsestatus: lever och frodas under en kompress som jag klippt till av en bomullsrondell. Frågan är om det är bättre att ha en perfekt rund och lite konstig brännblåsa på armen, eller ett plåster, på bilderna från Alexanders namnfest som folk kommer plocka fram och titta på i ungefär hundra år?

Förberedelserna för namnfesten går framåt. På schemat idag (sånt här är nämligen så jävla intressant att läsa om):
♥ Handla allt till lördagen
♥ Förbereda två slags tårtor så mycket som det går
♥ Städa inomhus; dammsuga båda våningarna, göra huset representabelt
♥ Skriva klart alla tal och öva, samt göra klart lilla häftet som jag skall läsa ur (här lämnas INGET åt slumpen)
♥ Öva på sången så den sitter även när jag är full på Tequila

Om jag inte bloggar är det för att jag är ANAL (jaaaaa, det ÄR ett uttryck, kanske inte ännu enligt Svenska Akademien, men enligt MIG).