Framtiden och magkänslan (och det färgade ofärgade håret)

God förmiddag. Igår färgade jag håret. I exakt samma färg som jag redan hade. Fast jag väljer att inbilla mig att håret har en friskare och naturligare ton nu. Vad mer? Jo, det är nu DAGS ATT SÖKA SKOLA och därmed också ha lite ångest över framtiden.

Jag har på senare tid funderat mycket på det här med magkänsla. Jag anser mig själv vara en person med god intuition. När jag ser tillbaka på olika händelser/personer där jag haft en stark magkänsla så har det visat sig stämma mycket bra. Något jag däremot är ganska dålig på är att agera efter min magkänsla, vilket förmodligen hänger ihop med en något vacklande självkänsla som gjort att jag inte vågat lita på vad min intuition sagt mig. Jag har tänkt att jag ska bli bättre på det.

Det är förstås lite problematisk att det ibland kan vara svårt att avgöra vad som är magkänsla och vad som är rädsla. Till exempel när det gäller att fatta stora beslut inför framtiden. Kanske har man hamnat i ett beteendemönster som gör att man sabbar lite för sig själv, eftersom att man är rädd för att misslyckas. Då kan rädslan sätta sig i magen och lura en. Det gäller då att leta ännu djupare efter den äkta intiutionen och våga lita på att det är magkänslan och inte rädslan som talar.

Ok, det låter lite flummigt men håll ut.

När det gäller det här med att utbilda sig till och arbeta som lärare så säger min magkänsla mig att jag skulle vara väldigt bra på det, att jag är något av en naturlig lärare som har många kreativa idéer och som skulle fixa undervisningsdelen galant. MEN – och det här är ett stort men – min magkänsla säger mig att själva läraryrket, det som inte handlar om den rena undervisningen (vilket är en väldigt stor del av arbetet), skulle äta sönder mig. Läraryrket är ett byråkratyrke och byråkraterna är en yrkesgrupp som karaktäriseras av en ständigt ökande arbetsbörda som hela tiden innebär att man måste prioritera, och således också prioritera bort, vad man ska lägga sin tid och sin energi på.

Jag gick en kurs om stressforskning kring läraryrket som rörde upp magkänslan ordentligt. Jag gick den därför att jag vet med mig om att jag är stresskänslig och för att jag tänkte att den skulle kunna hjälpa mig att hantera stressen. Istället växte sig bara magkänslan starkare och starkare; byråkratyrket är inget för mig, jag skulle gå sönder. Såklart lyssnade jag inte på min magkänsla, inbillade mig att det var rädslan som talade istället, och fortsatte plugga ett helt år till innan min mammaledighet.

Men vet ni, jag har börjat lyssna på magkänslan och den säger åt mig att byta bana. Om läraryrket hade handlat om att undervisa så hade situationen varit en annan, men med allt det jag vet om hur yrket fungerar och om hur jag själv fungerar så har jag insett att ekvationen inte går ihop. Jag måste våga lita på mig själv! Jag tvivlar fortfarande och tänker en gång i timmen att jag är löjlig och egentligen bara är rädd, men min magkänsla har talat tydligt.

Det är därför jag sitter här och har ångest över framtiden. Inte för att jag inte vet om jag ska fortsätta läsa till lärare, utan för att jag vet att jag inte ska göra det. Jag ska byta bana. Jag ska göra något annat. Men FOR THE LOVE OF GOD VAAAAAD? Jag vill följa mina drömmar, göra det jag brinner för, försöka leva på passionen. Men vågar jag?

*ClIfFhAnGeR*

Uppdateringar

Jag tänkte att det var dags att uppdatera er om hur det går med mitt liv. Vi betar av område för område.

Kosten: Det går förhållandevis bra. Jag hade en liten dipp på Jons födelsedag när han fick välja både hemlagad pizza-lunch, tårta och sen godis till filmkväll. Dagen efter hade vi en mycket dramatisk kattkris som slutade med att veterinären ringde och sa att operationen hade gått mycket bra. Då blev vi veka och jag åkte ner på ICA och köpte ett paket Ben&Jerrys att fira med. Förutom det dock, har jag inte fuskat. Nu är det menstider och jag har faktiskt lyckats stå emot än så länge. Jag äter lite jordnötter ibland på kvällen och det har blivit ett och annat hallon med vispad grädde, men jag känner att det är inom ramarna för vad som är rimligt denna tid i månaden. (Jävla mens.)

Träningen: Det går jättebra att hålla det jag lovade sist – alltså att sluta cykla på den där träningscykeln eftersom det var så dödligt tråkigt. Jag har också skottat all snö som kommit. Tyvärr har det inte kommit någon snö, men förutom det går det jääääättebra. Med andra ord; fysisk aktivitet är lika med noll just nu.

Framtiden/skolan: Jag är fortfarande tillfreds med mitt beslut om att inte fortsätta studera till lärare. Det är inte ett yrke som passar mig (”just nu” som psykologen sa). Jag är för stresskänslig. Jag skulle gå under. Förutom det är framtiden ett frågetecken. Vill hemskt gärna plugga något till hösten igen men vaaaaaad? Det finns ett program jag väldigt gärna vill gå men jag har inte så stora förhoppningar om att komma in. Ska söka en hel hög med grejer till hösten och förhoppningsvis kommer jag på något. (Här får ni hemskt gärna komma med tips på vad en stresskänslig själ som jag själv skulle kunna göra för att tjäna mitt uppehälle i framtiden.) Jag har också ögonen öppna efter jobb, men kanske borde öppna dem lite mer.

Föräldraskapet och ångesten: Jodå, det är under kontroll. Ångesten alltså. Alexander är helt galen och drar sig upp mot allt för att sedan SLÄPPA och falla handlöst åt vilket håll som helst. Alltså är jag inställd på att vara med honom hela hans vakna tid tills han hittar balansen (och jag med, för den delen). Igår morse när han ramlade och slog ansiktet i vardagsrumsbordet kunde jag hantera det väldigt bra så det lägger jag på pepp-sidan. Har också skaffat mig en ångest-bok; en anteckningsbok där jag ska skriva ner tankar, aha-upplevelser och strategier jag kommer på. Föräldraskapet som sådant går bra. Det är heaven and hell, som alltid med föräldraskap. Ibland är det skitskoj, andra gånger orkar jag varken vara lugn, tålmodig eller pedagogisk. Så får det också vara.

Samlivet: Nä nä nä, inga smaskiga detaljer här inte. Men det går bra. Visst känns det ibland att tiden tillsammans utanför hemmet är väl begränsad men det går det också. Alexander är snart 11 månader och vi har köpt en resesäng så romantiska kvällar hägrar någonstans där i horisonten nu. Jag kan se dem, nästan ta på dem. Så länge får vi leva på att vi faktiskt är hemskt bortskämda med tid till varandra på hemmafronten om kvällarna. Vi äter middag, vi tittar på film och har oss. Inte fy skam.

Ja, ungefär så ser det ut. Livet får just nu en stark trea av fem möjliga. Med några fler biokvällar och en plan för framtiden hade det fått en fyra, men jag jobbar på det. (Graden fysisk aktivitet är jag för tillfället nöjd med, även om jag förstås kunde önska att jag ville och orkade röra mig mer.)

Livet och framtiden

Ingen concealer i världen kan dölja mina ringar under ögonen idag, men om den finns så VILL JAG HA DEN!

Kunde inte somna igår. Hade så många tankar och framtidsångest så min hjärna inte tog tillräckligt lång paus för att jag skulle kunna somna förrän vid två inatt. Ett par timmar senare var det bara att gå upp och mata ett kid. Ett kid som för övrigt hade skrikfest igår kväll. Sånt är också lite utmattande.

Hur som helst, framtidsångesten var inte helt av ondo. Jag har nu lämnat in ansökan till vårterminen och har därmed garanterat att jag håller mig flytande ett tag till. Våren är dock fortfarande oviss. Åh, livet.

Jag fick igår också en påminnelse om varför jag slutat hänga på familjeliv. Hamnade in en diskussion på en blogg, trodde jag. Men det här med att kommunicera genom text är knepigt. Jag missuppfattade situationen totalt och det som jag hade tolkat som en vänlig men lite gnabbig och aningens ironisk diskussion, slutade med att jag blev… förolämpad?

Jag hade glömt att det är så det funkar på internet – om någon missförstår så är det fritt fram att vara hur otrevlig som helst. Det är det där med att vara otrevlig mot människor som jag inte förstår och ja just ja, det var ju därför jag lade ner familjeliv.

Kryppositionen är ett faktum, men det går fortfarande bara bakåt. Och trötta kidet valde att ta sin förmiddagslur vid matbordet.

Jag gör kväll

Klockan är halv tio och jag har lagt mig till sängs. Jag är verkligen inte gjord för kass sömn. Hur klarade jag mig de där första månaderna med kid egentligen? Två skräpiga nätter och jag är inte ens mentalt rustad att ta hand om ett kid som haft skrikkväll.

Nu har jag alltså gosat ner mig med en katt och tentakvällslektyr och klockan är bara halv tio. I kvällens Idol regerade Olle och det stör mig att alla genusdebatter måste hamna i sandlådan på grund av att folk tror att genus handlar om att man ska skämmas om man är ”för kvinnlig”. (Eller tror de verkligen det? Det kanske bara är gamla härskartekniken förminskning det handlar om?) Jag är godissugen men det är tur att min menskalender berättat att det beror på min ägglossning.

Hur är det med er? Jag efterlyser lite mer interaktion med mina läsare så jag får veta vilka ni är. Berätta; hur har er dag varit? Puss och kram.

Litteraturen och sällskapet, och jag har just upptäckt tilt shift-funktionen.

Vacker men meningslös

Nu är rönnen som vackrast. Övriga året är det ett rätt meningslöst träd (synd att vi ett skitstort på gården; det som syns på första bilden) men just nu kan det mycket väl vara en favorit. Åååååh, jag älskar hösten. Och våren. De där årstiderna när det händer saker är mina årstider.

Jag har tappat lite inspiration när det gäller fotandet. Blir mest att jag försöker krysta fram något. Det här är alltså krystade foton och dessutom de enda bilderna från idag. Tror det är för att jag känner att jag inte blir bättre för tillfället. Och hur söt min son än är så börjar han bli ett rätt tröttsamt motiv.

Jon jobbar tolvtimmarspass och jag tänkte att jag skulle försöka skriva lite på tentan nu på kvällen, men istället målar jag naglarna. Såklart. Som vanligt. Senapsfärg idag. Och kollar på Idol. Och äter lösgodis. Stört hård konkurrens i kvällens Idol-kval. Bara två som går vidare? Känns ju inte bra. Här kommer juryn vara tvungna att utnyttja ett eller två wild card tror jag.

Nu ska jag under en kort stund tänka väldigt intensivt på kritiken som riktats mot rational choice-teorin. Hej så länge.

Busenkelt!

Alexander somnade som vanligt men jag förväntar mig att han kommer vakna med feber någon gång under kvällen/natten. I övrigt känns livet mycket lättare sedan vi fick hemtentan och jag läst igenom frågorna.

Busenkelt! Älskar hemtentor som är baserade på seminariefrågor. Älskar mig själv när jag varit tillräckligt förberedd inför varje seminarium för att ha koll och inte behöver läsa in mig på massa litteratur till hemtentan.

Min största utmaning kommer vara att verkligen begränsa mig till en halv A4 på varje fråga då det är frågor man kan skriva böcker om och jag är the master of ordbajsning. Men annars känner jag att jag kan skriva den här tentan i sömnen. Med vänster hand. På iPhonen. Med tumvantar.

Föreläsningsbabbel

Vi har en enormt seg dag denna måndag. Alla är trötta, till och med hunden. Jag sitter och lyssnar på en streamad föreläsning om Samhällskunskapens didaktik och DÖR av uttråkning. Spelar lite Wordfeud samtidigt. Jag och Malin håller, samtidigt som vi spelar, på att skriva en historia. Varje gång man lägger ett ord är man tvungen att lägga till en mening till historien, och den meningen måste innehålla ordet man just lagt. Skojigt.

Nu har jag glömt att lyssna på föreläsaren så jag kan lika gärna fortsätta blogga. Detta köpte vi på den lilla och rätt dåliga loppisen igår:

Gammal hederlig väggfast plåtlampa från IKEA, eftersom vi varit tvungna att ta bort den runda rottinglampan som stod direkt på golvet nu när Alexander blir allt mer mobil. Stilen passar jättebra in med alla andra vita lampor i vardagsrummet och jag känner nu att jag vill tillägga att jag ÄLSKAR våra vardagsrumsväggar. Lampan kostade tjugan.

Handväska till mig i SANN åttiotalsanda. Vet inte riktigt vad jag ska matcha den här med men kanske min blåa prickiga klänning. Eller något enfärgat med ett färgglatt skärp i midjan. Och olikfärgade naglar. Åh. Kostade också tjugan.

Ja, det var allt vi kom hem med. Det fanns sjukt mycket scrapbookinggrejer till billig penning men jag kände att jag inte hade tid att ge mig in på något pill, inte nu när jag har barn och SÄRSKILT inte nu när jag har iPhone. Är fullt upptagen med min iPhone. Det går knappt att prata med mig.

Igår laddade jag hem en app som hette Zombify och gjorde en zombie av Jon. Eftersom jag var totalt oberedd på att bilden också skulle röra sig och låta så blev jag skiträdd där jag satt för mig själv i mörkret.

Nej, nu kanske jag måste lyssna på vad han pratar om. Det har något med läroplanen att göra, om efterkrigstiden och idén om folkhemmet och en välfärdsstat. Känner mig oerhört inspirerad. Hej.

JAG är grunden för samhället

Börjar dagen med att läsa ur den här boken, vars framsida främst inspirerar till att hoppa från en bro. Den är, omslaget till trots, väldigt intressant.

Jag är rätt intresserad av mekanismen bakom min egen fobi mot att bryta mot regler, både uttalade och outtalade sådana. Jag och Jon har inte riktigt samma respekt för regler – ofta känner jag mig tvungen att säga något i stil med: ”Men så GÖR man inte”.

Jag tänker på kösystem, tvättstugeregler och hurvida man får väsnas i en lägenhet vid vissa tidpunkter på dynget. Sådana saker.

Idag insåg jag att det är den rädslan som är grunden för samhället. Rädslan för att göra fel, bli utesluten, gör att vi rättar in oss i led som alla i någon mån faktiskt inskränker på vår frihet. Förhoppningsvis är vi så bra socialiserade att vi tycker att fördelarna med att tillhöra en grupp – familj, organisation, stat, samhälle – väger upp för de lagar och regler vi är tvungna att underkasta oss.

Varde samhälle. 

Första steget taget

Idag har jag tagit de nödvändiga stegen mot ett kort studieuppehåll. Det innebär att efter jag tentat denna kurs tar jag resten av terminen ledigt för att fundera över min framtid och umgås med min familj. Känns som ett vettigt första steg mot ett bättre mental hälsa.

Väldigt mycket av min identitet sitter i att ha en högskoleexamen. Det har alltid varit målet, även om jag kanske varit ovanligt trögstartad med mina avbrutna gymnasiestuder och harvandet med både komvux (tråååååkig skolform) och folkhögskola för att tillslut inneha behörighet till vidare studier. Hela bilden av mig själv, av den identetet jag har, blir liksom därför skakad i grunden när jag föreställer mig INTE sluta där ändå.

Några av de utbildningar jag nu är inne och ögnar på är yrkesutbildningar och även om det finns något väldigt tröstande och bekvämt i tanken att ha ett lugnt och icke överambitiöst yrke, så känns det läskigt. Jag lägger ingen som helst värdering i vilka studier man väljer – det handlar om att jag tvingas omvärdera vem jag är, vilken bild jag har av mig själv, vad jag vill och hur jag föreställer mig mitt liv.

Och jag trodde ju att jag var klar med det där. Att visst skulle andra kriser komma, men när det gäller utbildning och yrkesval var jag ju i alla fall klar?! Nåväl, studieuppehåll och tidsfrist. Vi börjar där.

Pluggig tjej som koncentrerar sig på den sista tentan på flera månader. 

Seminarium

Svärmor kom och hämtade Alexander och jag blev tvångsgosad av katt under seminariet. Observera att jag målade om naglarna igår.

Seminariet var inte lika läskigt som föreställt. Vi hann inte ens diskutera de kapitel jag inte hann med. Pluggchokladen måste alltid vara med.

Jag hann äta lunchlåda med Dagens Nyheter och annan kelsjuk katt innan kidet kom tillbaka. Vad ÄR det med katter och ligga på papper?

Lustigt att jag hinner sakna honom på så korta stunder.