<- Några dagar för sent men här är korten som utlovat.

Klockan är åtta på söndag kväll och jag konstaterar att den goda drinken inte var värd hela min helg. Eller var det tequilan? Och är det konstigt om jag är sugen på tequila nu? Hur som helst så lovade jag ju lite bilder från lilla turen till Falun, och sedan sket jag i det. Eller, jag orkade inte. Nu har jag dock nästan återgott till det normala och här kommer några bilder från i onsdags och torsdags.

Stina sitter och chillar i en fotölj. Vi förklarar hela konceptet kring Turbojugend Mora för Ola och han tittar på mig som att jag inte var helt riktigt i huvudet.

Hanna och Maria som också var med.

På torsdagen hänger jag och Stina på stan hela dagen. Här har vi just hittat en kopp kaffe till mig och ser tre tjejer i likadana kläder. Tröjorna är alla i samma modell och kommer från Gina Tricot. Jag har en själv. En röd. En alternativ bildtext kunde vara: man blir som man umgås.

En rolig bildtext kunde vara: ”Din pappa måste varit tjuv för han har stulit alla himlens stjärnor och placerat dem i dina ögon.” Eller är det för långsökt? (Alla som fattade räcker upp en hand.)

Käkar så jäkla god lunch i form av cesar-sallad. Ja, den här tänker jag på fortfarande.

En biscotti och en kopp kaffe till efterrätt. Vi befinner oss i Italien. Eller Falun var det ja.

Tvingas lyssna på ett hemskt ostämt dragspel. Killen spelar Kalinka. Jag är sur.

Sen blir jag glad igen för jag äter en jättegod cheesecake. Dessutom äter jag den med gaffel. Blir ju så mycket godare då. Det är förresten såhär jag ser ut när jag skrattar med kaffe i munnen. Försöker vänja mig vid att se mig på kort där jag inte poserar.

Juiceglass är det bästa som finns!

<- Gränsen mellan en raggningsreplik och en förolämpning är hårfin.

Igår var jag ut i Falun. Kunde konstatera att folk är MYCKET SNYGGARE DÄR. Fick nästan huvudvärk av alla snyggingar. Till en början tyckte jag att det var spännande att det fanns så mycket att spana på, men lagom tills kvällen var slut hade jag tröttnat på att vrida på huvudet hela tiden.

Jag uppskattade kvällen mycket, men trivs nog rätt bra att gå ut här i Mora ändå. Där kan man spana in en eller två människor, och sedan koncentrera sig på dem. Igår försvann snyggingarna i mängden och enligt min eminenta slutledningsförmåga så bör jag också ha gjort det. Går INTE an.

Fast jag raggade i alla fall. Åt Hanna. Haha. Hanna satt nykter och blyg i ett hörn och hade spanat in en kille i flera timmar. Så tillslut gick jag fram till honom och gav honom Hannas nummer. Han messade redan någon timme senare. Lyckat, med andra ord.

Det går att hyra mig för en nätt timpenning. Om man nu skulle behöva någon som raggar åt en menar jag. Just think about it.

Roligaste citatet kom, som vanlig, från Hanna. När hon på natten satt och skulle komponera ett sms uttalade hon orden som skall komma att gå till historien (eller i alla fall bli en pin eller en tisha):

”Men om jag frågar om han gillar att fika kanske han tror att jag tycker han är tjock.”

Hahaha. Hahah. Jag dör. Fnissar fortfarande när jag tänker på det.

Nästa gång kanske jag ska koncentrera mig på att ragga för egen del istället. Men det är ju kul att kunna vara den där hjälpsamma och osjälviska ibland.

I morgon ska ni få se bilder. Nu ska jag sova. En annan ska ju upp och JOBBA i morgon. (Och mamma, det är bara roligt om du kommenterar.)

<- Humor

På tal om humor måste jag säga några ord om det här roliga fotot som vi arrangerade när Mando Diao hade skivsignering. Jag stod på andra sidan stängslet och skulle se ut som ett sånt därnt hysteriskt fan. Tänk, att jag tycker det blev jätte roligt.

<- Peace & Love

Ett axplock av vad jag gjort på festivalen. Någon som kan skönja en gemensam nämnare?

Nej, men faktum är faktiskt att det inte funnits särskilt mycket tid till att dricka öl som följd av för få öltält, mycket bra musik och för långt mellan scenerna. Fredagen blev totalt ölbefriad för min del, då jag hade fullt upp med att kryssa mellan konserterna. På lördagen prioriterade jag dock ölen och stannade kvar i öltältet när jag väl kommit in.

Trots det har jag haft det helt KUNG. Sett massor med musik, upplevt mycket humor, skrattat, softat, stressat, ätit, umgåtts, sovit, promenerat, rökt en cigarett eller två, solat, svettats, köpt armband till förbannelse. Och så vidare.

Har gjort ett album på Facebook, så vill man veta mer om vad som hände får man bli kompis med mig där. (Och skriva i vänförfrågan att man läser min blogg.)

Nu orkar jag faktiskt inte dryfta den här festivalen på bloggen mer. Det är nästan tisdag nu, jag måste gå vidare med mitt liv. I morgon planerar jag och Stina en liten revivalkväll i hennes gillestuga. Vi ska se på Dårfinkar och Dönickar, äta varma mackor, bläddra i gamla Vecko Revyn och göra marängsuisse. Fridens!

<- Jättelångt inlägg om musiken på festivalen.

Stiko Per Larsso. Vi började festivalveckan genom att se leksandsgossen på Athena. Blev lite överraskad över att se ytterligare två personer jag gått i skolan med stå på scenen och lira med honom. Kul. Athena var den mysigaste och mest intima scenen dessutom. Musiken funkade bra, jag var nöjd.

Elias And The Wizkids. Soft häng vid en soft scen. Satt i gräset och kände mig nöjd. Musiken var rolig men dock inte minnesvärd i vimlet av alla band.

Detektivbyrån. Musiken är kul och stämningen var mycket bra. Det bästa var frisyren.

Monster Magnet. Jag har aldrig sett dem förut och uppskattade det hela, men jag har förstått att andra inbitna fans har blivit väldigt besvikna. Basisten var bäst. Kul att få höra Space Lord live. Stina tyckte att frontmannen såg lite svullen ut. ”Som att han ätit beasås.”

Keane. Överraskande bra. Rös flera gånger, till och med i efterhand när jag läste recensionerna. Keanes musik kan låta lite mjäkigt när man lyssnar på det hemma i stugorna och inte har möjlighet att skruva upp volymen, men live gör det sig verkligen. Verkligen.

Milow. Ayo Technology är ju min och Karins låt så den här konserten fick vi ju lov att se. Lite tråkig dock. Låg ner i gräset och slappande av och blev ändå en bra början på fredagen.

Fatboy. Riktigt rolig och dansant konsert. Ståbas uppskattas. Sångaren hade ”det” kunde vi konstatera.

Timbuktu. Han är ju en himla charmig och rolig kille alltså. Bra är han också. Och dansant, skulle det visa sig när han och bandmedlemmarna hade en lite dansundervisning.

Turbonegro. Roligaste konserten på veckan. Kanske för att jag sett fram emot den längst. Jag och Stina tog plats 40 minuter innan det började så vi fick stå längst fram. Röj minsann. Och bra bra bra. BRA.

Mando Diao. Äh, det här är sån där musik som jag inte känner något för över huvud taget. Rör inte an vid någon sträng i mig. Men mina vänner ville dit och jag hade inget bättre för mig.

Moneybrother. Helt ok konsert som jag är glad att jag såg men kanske inte blev sådär översvallande lycklig av. Bra musik och snygg kille.

Mary. Fler folk jag gick i skolan med. En i bandet var jag dessutom hemskt kär i så det här fick jag ju lov att se. (Inte han på bilden, han känner jag över huvud taget inte.)

Håkan Hellström. Definitivt festivalens överraskning. Jag har aldrig gillat Håkan och planen var egentligen att gå och se Faith No More, men sen blev jag lite full på öl och mina kompisar ville se Håkan och jag kände mig kärleksfull gentemot dem och ville inte skiljas så jag följde med. Det var ju jättebra! Grym stämning. Typ det perfekta avslutet på festivalen.

Nu har jag bara tagit med de konserter som jag faktiskt gick på. Hoffmaestro tänkte vi gå på men det var så fruktansvärt mycket folk att vi stannade i en halv låt ungefär innan vi drog. Lykke Li lyssnade jag till från ett öltält. Likaså Melody Club. A Camp gick vi förbi och Sugarplum Fairy såg jag max två låtar av. Lars Winnerbäck tvingades jag lyssna till i ett annat öltält.

Otroligt bra festival när det gäller musiken. På lördagen fanns det fler band jag hade velat se men då prioriterade jag att dricka lite öl i den stekheta solen istället. Ja, oj, det här blev ett långt inlägg. Nu måste jag kamma håret och åka och jobba igen.

<- Hej, jag heter Jenny Karlsson och jag gillar att sär skriva.

Men HEJ! Jag förstår att ni saknat mig och undrat vad som blivit av mig. Sa ju att jag skulle uppdatera under festivalen men tyvärr funkade det inte med internetet i lägenheten. Och från mobilen kom jag inte in på wordpress. Det enda jag kunnat gjort på hela tiden är att uppdatera min status på Facebook. För er som inte är vän med mig på FB kommer här mina uppdateringar.

Jenny Karlsson tar med sig sitt laminerade festivalschema och åker på Peace & Love.

Jenny Karlsson sitter och avnjuter en öl och lyssnar på något latino-aktigt. Jag är alltså MITT I SMETEN.

Jenny Karlsson hann vara inne på festivalområdet i fem minuter innan hon såg en tutte. EN NAKEN TUTTE! Det här är ju livet, alltså.

Jenny Karlsson har avnjutit Monster Magnet och Keane. Två sidor av samma mynt. Så nära men ändå så långt ifrån. Endast kärleken kan skilja oss.

Jenny Karlsson har besökt Ben & Jerry’s-vagnen. Det var det värt!

Jenny Karlsson behöver ingen jävla jeansjacka!

Jenny Karlsson sitter i skuggan av en björk och äter pizza och dricker öl. Helt ok, om jag får säga så.

Jenny Karlsson sitter och lyssnar till Melody Club och avnjuter en kall fatöl. Vill inte att festivalen ska ta slut.

Jenny Karlsson dricker en öl och väntar på Sugar Plum Fairy. Vi ska, så att säga, göra barn tillsammans.

Jenny Karlsson dricker ännu en öl och hör Money Brother i bakgrunden. Nu dricker vi ur och går dit, vettja!

Jenny Karlsson Jag gillar att sär skriva.

Jenny Karlsson dricker öl. Igen. Men herregud. Är det aldrig nog, eller?

Jenny Karlsson lyssnar på den där jävla Lars Winnerbäck och dricker öl.

Jenny Karlsson Det finns en kille som kallas för Apan.

Jenny Karlsson är hemskt glad att hon hamnade på Håkan Hellström mot sin vilja. Oj, vad bra det var.

Jenny Karlsson är hemma igen. Nu ska ni slippa mina dryga statusuppdateringar varannan timme.

Två saker kan vi konstatera av det här. Ett. Jag heter Jenny Karlsson. Två. När jag är full har jag en förmåga att särskriva. Det har faktiskt hänt förut.

Jag har så mycket jag vill berätta för er men just nu vill jag mest bara dö i soffan tillsammans med mitt rör gröna Pringles och en film. Kan i alla fall avslöja att jag INTE blivit gravid men nästan gått och gift mig. Mer om det sen. Här får ni en liten teaser från den makalöst fantastiska festivalen.

Var god ignorera att jag ser ut som ett mongo.

<- The Helg (Karlstad)

Helgen var det ja. I fredags förkväll bilade jag och Hanna ner till Karlstad för att hälsa på Lisa i lilla studentlägenheten. På vägen såg vi två älgar, en räv och en träbjörn. Hanna körde, jag satt i passagerarsätet och var nervös. I skymningen kom Lisa och mötte oss utanför en Pressbyrå och kramkalas uppstod. Efter att ha parkerat bilen och burit upp grejerna åkte vinflaskan fram och upp. Lite snickelisnack, lite fnisselifnul och sen korkade vi i raketkukarna (som vi numera kallas öronpropparna) och sov sött.

Lördagen började med en fin gemensam frukost. Vi gjorde oss så snygga vi kunde, alltså helt totally smashing gorgeous, och åkte in till stan. Hanna och Lisa sprang omkring och provade kläder och shoppade. Jag halvt AVLED av en blandning mellan uttråkning och magont över att se kläder jag ville ha men inte unde köpa. Främst på Divided. Efter en fika (kaffe och banan för egen del) på Waynes kom humöret tillbaka och jag uthärdade tappert en halvtimme till innan vi åkte hem och gjorde soppa.

THE SOPPA alltså. Potatis- och purjolöksvarianten. Det är den bästa. Vitvinsdunken åkte upp och vinet åkte ner tillsammans med middagen och några och ett par salt- och vinägerchips. Sen blev vi snygga. Till och med snyggare än totally smashing gorgeous och så drog vi på stan.

Det var meningen att vi skulle gå och se Dollhouse på Nöjesfabriken men ÅTERIGEN blev jag nedröstad. Jag får fan aldrig se någon livemusik, om det inte är något coverband som spelar på BP. Först blev jag helt nedröstad i Sälen och missade Sahara Hotnights, trots att det var en av anledningarna till att jag ens åkte till Sälen. Och sen det här. Orkade dock inte stå och tjafsa och jag är inte bitter så tillslut hamnade vi på Glada Ankan, som tydligen skulle vara bra för folk i ”vår ålder”. Visst, jag trivdes. Men aber så varmt det blev på stora dansgolvet efter ett tag. Min fina frisyr gick åt helvete. På bussen fick jag en fransman i knäet. Tydligen ska han ha varit jävligt snygg också men jag vet inte. Inte Min Stil alltså. Hem till Lisa igen, några chips, nån chokladbit och sen i med raketkukarna och sömn.

Söndag. Vaknade halvbakis men en burk coca cola senare kände jag mig återställd. Städade och diskade och hade mig medan de andra två slöfockarna låg och tittade apaitskt på mig. Sen gick vi till Kronoparken och avnjöt pizza i en park. Hängde där, snickelisnackade lite och sen bah var det dags att åka hem. The end.

Helgens citat står Lisa för. Scenario: vi står i badrummet och gör oss snygga för kvällen. Lisa pratar om någon, minns inte vem, och tycker sig veta hur man bör leva sitt liv rätt. Mitt i allt avbryter hon sig själv med att förvånat utbrista
”Men står jag här och moraliserar?”
med betoning på varje ord.

<- Ski & Rock – nån typ av sammafattning

Men OJ, jag glömde att jag skulle berätta om Sälen. Har hängt lite hos farmor idag. Druckit kaffe, kollat på Australiensk såpa och käkat brownies. Och så har det glömts bort lite. Men ok, här kommer en liten recap.

Åkte upp vid ett-tiden på fredagen. Poppade lite musik och Jenny öppnade öl i baksätet. Väl i stugan (som såg ut som en fejkpanel/furu-spya) blev det två hetsiga öl innan vi åkte iväg till Lindvallen på After Ski. Jag var inte beredd alls på alla fyllon, alla människor, livebandet eller den kopiösa MÄNGD alkohol som intogs under loppet av, ja, typ en timme. Jag åker ju inte skidor så jag har aldrig hängt i fjällen förut förutom på sommaren. Visste ni att den officiella wööööwöwöwöwööööwöööö-låten i fjällen är Seven Nation Army med White Stripes? Jag hade ingen aning. Hela grejen gjorde mig hemskt övervädligad. Efter en HÖGLJUDD taxifärd tillbaka till stugan lagade vi mat som var så SJUKT god så jag bara dog. Vi fortsatte festen, hamnade på Högis på kvällen, jag fick fetångest ochville mest av allt gå tillbaka till stugan, gräva ner mig under täcket och åka hem igen på lördagen. Men det gjorde jag inte! Nej, ner ni. Jag red ut vågen, blev KARATEFULL, gick hem och toksomnade i sängen.

När jag vaknade på lördagen mådde jag mycket bättre. Eller ja, i alla fall en coca cola, en alvedon och lite potatisgratäng senare. Solen sken som aldrig förr och jag bestämde mig för att stanna. Spenderade halva dagen med ryggen mot en husvägg och ansiktet mot solen, och andra halvan av dagen liggandes på ett täcke på en solindränkt altan. MYS på hög nivå, alltså. Sen orkade vi inte laga mat så vi drog till Lindvallen och käkade pizza. På kvällen blev det lite mindre fest, men desto trevligare. Hamnade återigen på Högis, dansade röven av mig och gick hem helt nöjd klockan två.

Vaknade pigga och glada på söndagen, käkade frukost och städade stugan innan jag och Hanna for till McDonalds i Lindvallen för en kaffe i solen innan vi åkte tillbaka till Mora. Väl hemma drabbades både jag och Hanna av antiklimax de luxe och träffades igen ett par timmar senare, käkade en falafel på en uteservering och tog en liten promenad i eftermiddagssolen. Najs avslutning på najs helg.

Inget hångel. Inget ragg. Inte ens en flirt. Snygga blonda tjejen var där. Skymtade henne på dansgovlet på lördagen, blev SÅKLART nervös och vände ryggen till. Sen var hon borta. I övrigt såg jag typ EN enda människa som jag tyckte såg det minsta intressant ut. Det var något med desperationen som lyste i varenda ansikte. ALLA ville ligga. Sjukt avtändande. Sista timmen på dansgolvet på lördagen var som att simma med hajar. Vilken jävla köttgrop. Bara för att vi stod fyra tjejer och dansade för oss själva trodde alla killar inom en hundrameters radie att vi väntade på just DEM. Vi blev bara irriterade. Ville ju för fan bara dansa. Sjukt jävla störande.

Efter helgen fick jag TRE nya kompisar på Facebook. (Fler bilder finns på just Fejjan, men för att du ska kunna se dem lär du bli kompis med mig. Det kan du bli, om du orkar.)

<- On The Road Again

I natt kom magkatarren igen. Värren än någonsin. Det är som att det blir värre för varje gång. Det var så läskigt, jag hade så ont. Tillslut kräktes jag, vilket jag aldrig har gjort av min magkatarr förut (och nej, det var inte någon vinterkräksjuka, den som haft ett riktigt anfall av magkatarr vet att man inte tar miste). Sen blev det bra igen och jag fick äntligen sova några timmar.

Om en halvtimme ska jag åka hem. Måste byta till glasögon så jag ser något när jag ska köra, och ta en powernap så jag orkar. Peace!

<- Tillbaka till livet.

Jag blev sjuk. Men innan det hann jag ha väldigt trevligt. Queerklubben bestod mest av bögar och deras heterosexuella snygga tjejpolare. En och annan flata kunde också skymtas men de stod inte tätt direkt. Roligt var det dock. Musiken på stora dansgolvet gjorde det näst intill omöjligt att stå still. Varför kan de inte fatta vad clubmusik är uppe i Mora? Jag gillar visserligen Poker Face med Lady Gaga men det är inte så att lemmarna börjar rycka sådär som de gör till skumma clubversioner av Firestarter med The Prodigy.

Idag börjar jag återkomma till livet. Det är fantastiskt vad lite sömn kan göra för en stackars infekterad kropp. Ska möjligtvis kanske orka släpa mig iväg till Kungsmässan och köpa något plagg. Det är ju REA. I morgon åker jag hem igen. Till katter och snö och säng och Anna och good olde pålitliga tråkiga Mora.