Trädgårdsmästare Dr Fadder

Dr Fadder har varit här och förgyllt vår söndag. Snart har hon bott i stan sina två år och det är först NU som hon avslöjar att hon älskar att hålla på i trädgården. Det har röjts undan lite oönskade träd, grenar och buskar idag och Dr Fadder var inte sen att hugga en spade och gräva i trädgården. Ja tack, liksom. Jag vill inte gärna erkänna det men även jag kan känna en viss tillfredsställelse i trädgårdsarbete, men det betyder inte att jag inte gärna slipper. Vi bestämde att vi skulle ha ”trädgårdsdagar”, vilket innebär att Dr Fadder och Jon jobbar medan jag pekar med hela handen och tar hand om barnet.

Söndag

När jag höll på att bädda sängen kom Alexander och tog tag i min hand och ledde mig till ytterdörren. Han ville ut. Jag förklarade att det regnade och var så dåligt väder att vi var tvungna att stanna inne och då började han vrålgrina. Under ett uppehåll tog vi en tur ut på gatan så han fick plaska i lite vattenpölar men det började regna igen så vi gick in.

Och vad ville jag säga med den tråkiga vardagliga historien? Jo, att det är väldigt trist med tråkigt väder när Alexander är svår att underhålla inomhus.

Några andra saker jag gärna vill tala om:

• Igår somnade jag med mobilen i hand, vilket är väldigt ovanligt, och vaknade först vid klockan sex i morse. Måste ha varit otroligt slut för jag brukar aldrig sova på det viset.

• Har flera gånger under förmiddagen börjat spontanblöda näsblod. Också ovanligt.

• Kombinationen av den mystiska natten, näsblodet, den senaste tidens krämpor och min nyvunna hypokondri gör mig övertygad om att jag lider var någon mystisk sjukdom.

• Måste googla symptom, eller starta en tråd på Familjeliv där hemmadoktorer kan diagnosticera mig. Återkommer med vilken dödlig sjukdom jag har.

Dagens lunch

Dagens lunch ser kanske inte mycket ut för världen men det är så jäääääävla gott med mozarella och balsamico. Dessutom är det helt lagom efter förmiddagsfikat uppe hos Hanna, som bestod av kaffe och rostat bröd med ost, gurka och aromat. Ååååh, aromat. Ååååh, rostat bröd. Det var så himmelens gott.

Nu sover hela huset utom jag. Barnet har just slocknat för sin middagslur, alla katter är helt utslagna på diverse ställen, Jon har intagit gästrummet efter att ha jobbat natt och Frej ligger förmodligen tryggt bredvid honom under täcket och agerar kamin. Kanske man själv ska ta tillfället i akt och ta en tuppis på soffan.

Utedag

Det har varit en riktigt utedag. På förmiddagen tog vi barnet och hunden och drog till en fotbollsplan där båda kunde springa fritt. Alexander höll på att skratta ihjäl sig när Frej kom springande mot honom. En annan är ju smått livrädd med tanke på att Frej springer i typ 50 km/h. På riktigt alltså. Det blev mellis ute i det fria också.

På eftermiddagen tog vi en tur till stans bästa lekpark där Alexander fastnade för en jättestor spade. Vi käkade lite glass i solen (men kalla vinden), inmundigade en banan, gungade lite, lekte i sandlådan, åkte karusell tills Alexander blev yr i skollan och sen gick vi hem. Men innan vi gick hem tog jag den här mycket artsy bilden på en övergiven blomma:

Jag är vanligtvis inte så klyschig men barn är verkligen en outtömlig källa till glädje. Vet inte vad jag hade tagit mig till utan Alexander i dessa dagar. Kombinationen mellan Alexanders ohämmade sätt att visa glädje och den villkorslösa gränslösa kärlek jag känner för honom är helt oslagbar när det gäller att få hjärtat att lätta lite. Det är den BÄSTA anledningen till att skaffa barn tror jag.

Puss.

Krämpor

Till vänster: dagens mycket preppiga kid. Till höger: såhär ser jag ut när jag slappnar av i ansiktsmusklerna.

Jag har krämpor. Så många krämpor just nu. Främst sitter det i ryggen, som konstant känns överbelastad och svag. Har haft smärtor i svanken men nu är det mest en obehagskänsla. Det strålar ut i benen också, och domnar lite. Kroppen vill inte vara med. Inatt fick jag dessutom synbortfall på höger öga. Pendlar mellan att tro jag har någon livshotande sjukdom och att inse att det är oron och sorgen som måste ut någonstans.

Och på tal om ut nånstans så tänkte jag nu klä på mitt barn och gå ut och leka med pinnar och brunnar. Sånt gillar han.

En stund för avslappning

Jag har lämnat barnet till sin farmor och Jon är på jobbet. Således är jag SJÄLV hemma, mitt på dagen. Det händer jättesällan nu för tiden. Och vad gör jag? Sätter mig vid datorn förstås. Jag har ringt ett par samtal också men nu tänker jag mest bara njuta av att inte behöva göra någonting. Förutom att jag hela tiden glömmer bort att jag inte behöver göra någonting. Avslappning kommer visst inte på beställning.

Mina tankar snurrar hela tiden. Det är möjligt att jag inte har tänkt så mycket vid något annat tillfälle i mitt liv. Alltså är jag helt slut mentalt. Tankarna handlar allra mest om min bror och hur mycket jag önskar att jag kunde ta det han går igenom och bearbeta det åt honom. Så att han slipper. Hellre det än att stå bredvid och se hur han mår och vara totalt maktlös. Samtidigt sjunker det hela tiden mer och mer in att Maria faktiskt är död. Vilket i sin tur innebär att det förmodligen sjunker in mer och mer för min bror också. Och så vill jag ta hans smärta och gå och begrava mig med den. Står inte ut med att han lider. Hur ska då han stå ut med att lida? Ja, och så går tankarna. Runt, runt. Som en centrifug. Eller en karusell. Och jag klamrar mig fast vid den för att inte ramla av.

Det är svårt att slappna av, men nu ska jag i alla fall göra ett aktivt försök och lägga mig ner i soffan.

Tio minuter till mig, tio minuter till dig

Jag erkänner – idag myglade jag till mig lite tid för mig själv. Efter ett möte gick jag och köpte en glass som jag sedan inmundigade i bilen tillsammans med en bok innan jag åkte hem igen. Ibland får man göra sånt och idag var det helt absolut nödvändigt. Inte för att jag har så himla mycket att göra hemma förstås (just nu bloggar jag medan kidet sitter på golvet och slickar på plastlock), men ibland kan jag sakna sådana enkla saker som att vänta på bussen.

En trettiotvåårig livstid av att alltid vara lite före klockan (tidspessimist) har gjort mig van att vänta. Det finns alltid något att ägna sig åt i tio minuter innan skjutsen kommer – lyssna på radio, tänka en tanke, läsa en bok. Dötid blev tillslut värdefull tid. Sen dog dötiden och nu skapar jag den istället.

Plus att Tip Top är en så jävulusiskt god glass.

Sval morgon

God morgon. Idag har mitt molniga väder kommit. Hoppas det håller i sig så man får svalka av sig lite. Slängde täcket igår och låg och frös på morgonkvisten. Skööööönt. I detta nu springer Alexander omkring som en galning, stannar då och då och ger ifrån sig ett vrål ända från tårna. Det hela för tankarna till denna video:

Familjefika

Idag har något så bisarrt inträffat som att hela min barndoms kärnfamilj (som iofs aldrig fanns) fikat tillsammans. Plus min sambo, mitt barn och mammas sambo. Men ändå. Två dagar i rad har vi slagit oss ner vid samma bord och inmundigat saker. Det är så himla synd att det ska till en begravning för att sådant ska inträffa dock.

Efter att alla givit sig av mot sina hörn här i världen tog vi barn i vagn och hund och gick en glasspromenad i solen och värmen. Nu känner jag mest för att krascha i soffan – en kudde, en bok och en påse chips skulle vara att föredra. Istället blir det snart chorizo och film. Minst lika bra.

Smaskens

Kvällens supergoda middag. OBS, behöver ingen hjälp med associationerna. Jag älskar vitlökssmör. Jisses Amalia. Och den där smokey honey-marinaden kan jag dö för. Nom nom nom. Och nu är det visst bara sova kvar av denna dagen. God natt.