Ni verkar vilja veta om min dejt. Vet inte om det känns rättvist att kalla det för dejt längre. Numera har det nog övergått till en person som jag träffar. Utan att avslöja namn på människan kan jag kanske berätta lite om hur vi träffades.
Det var för fyra och ett halvt år sedan, innan jag träffade min förra sambo. Nån gång på vårvinterkanten där så spenderade jag mycket av min tid med att sitta på Lunarstorm. Ja, det var där vi började prata med varandra.
Lunarstorm. Tänka er så länge sedan va? Först mailade vi på sagda community, sen övergick vi till ICQ (det var på den tiden då jag vägrade använda mig av msn). Nästa steg blev till att prata i telefon så halsen skavde – vi hade fyrtimmarssessioner. Och tillslut så träffades vi. Människan bor tyvärr sextio mil bort. På gamla goda tiden tror jag att jag var där två eller tre gånger och han här lika många.
Ja, sen gick det som det gick. Det var lite olika omständigheter som gjorde att jag kände att det inte var helt rätt och sen träffade jag ju den där sambon och blev pangkär och sa en dag på telefonen till den här ”dejten” att vi nog inte skulle höras mer. Och så gjorde vi inte det.
Han hävdar att han försökt ta kontakt med mig ett par gånger under åren men jag måste ha förträngt det hela. Satt väl hemma och kollade på Så ska det låta med killen när jag ignorerade hans sms.
För några månader sedan började vi prata på msn igen. Jag höll det till en början på en väldigt proper nivå, men efterhand så smög det sig på. Jag kom på att han ju är roligt och smart och så började jag tänka på honom i allmänhet också. Till slut var vi ju tvungna att ses.
NERVÖS! Oj jisses Amalia. Jag hade ju hunnit ha fjärilar i magen i flera veckor då, och det hade bara tilltagit. Men det gick ju bra kan vi konstatera. Vi fortsätter att träffas när det går, det känns bättre och bättre för varje gång. Jag försöker hålla i hästarna dock. Ta det lugnt och känna efter, softa. Ja, ni hajjar. Det är rätt frustrerande att bo så långt ifrån varandra dock. Speciellt när han just dragit hem och jag finner att jag sitter här och längtar igen, efter två timmar.
Han är supernajs mot mig. Jag gillar honom lite mer för varje gång vi ses. Jag känner mig väldigt omtyckt och bekräftad och mår bra tillsammans med honom och snart ska vi gifta oss och skaffa barn. Eller också inte. Vi får se.
Jaha, det var en fråga. Ni kan fortsätta ställa frågor ett tag till. Nu ska jag färga lite hår och skriva klart min tenta. Pöss.
