Eftersom jag inte fattar hur jag har tid att uppdatera det här så tänker jag bara skriva att jag sjöng bra och sen får ni se resten av bilderna i morgon. Hoj!

Upptagen med annat glömde jag bort att planera paketinslagningen till Livs doppresent. Oh noes! Var tvungen att improvisera med det jag hade hemma och jag rotade längst in i mina gömmor för att hitta ett skrynkligt silvrigt omslagspapper. Det var tyvärr inte meningen att det skulle vara skrynkligt. Men väl silvrigt.

Eftersom jag, som samordnare till dopfikat, vet att färgtemat är vitt-lila-silver så manglade jag på med massa olika nyanser av dessa och resultatet blev över förväntan. Kunde till och med klämma till med en uggla (som för övrigt är en gratis printable som ni hittar här) i lila toner.

I mitten hamnade härligheten – buffébordet. Fikabuffé är en toppenidé (<– varsågoda att sno det rimmet om ni vill, jag bjuder på det) Känns hästarna igen? Det är Alexanders hästar, med nya band, från namnfesten. Jag, Emelie och Andréa är gamla klassisar från ettan till nian, kan ni tänka er. Bara som lite kuriosa, alltså.

Här är servettringarna jag har pysslat med. Alla åttio av dem. Har också gjort matchande skyltar till alla tårtor och kakor (som syns nertill i bild lite suddigt). De är SÅKLART gratis printables, fast jag minns inte varifrån. Dock minns jag att det tog ungefär en hel evighet att hitta de perfekta runda etiketterna för ändamålet.

Borden blev dekorerade med ljus och små tuplanvaser och sen gick jag loss med pennorna och ritade på borden. Det tyckte jag var skoj. Det var dock inte så jätteuttänkt i förväg och tiden började bli lite knapp så det blev lite hastigt. Tänker dock spara idén i idébanken uppe i huvudet och plocka fram den en annan gång, och då förhoppningsvis med lite mer tid att göra det hela mer utsmyckat och pråligt.

Nånstans mitt i tog jag paus och satte mig ner med en sallad med ägg, räkor, kräftstjärtar och keso. Salladsbuffé är också en bra idé.

Vimplar fick buffébordet också. Dessa har Emelie suttit och klippt ut och trätt upp på hampasnöre. Detta är samma Emelie som efter förra dopet, när hon bestämde sig för att sy massa servetter, svor på att hon inte skulle göra NÅGONTING inför nästa dop. Jaja. Så kan det gå när man är kompis med mig.

Kunde inte hejda mig med tuschpennan, men det blev väl fint att det här är det första man ser när man kommer in i lokalen. Skrev också ut namnet på borden som den sista lilla touchen innan vi stängde igen och åkte hem.

Klockan åtta var vi klara och såhär glad blev Emelie för det. Nu var det dags att vila! Eller? Nej, för Emelie skulle hem till två barn, man och husgäst för att baka en tårta till buffén. Själv åkte jag hem och fick huvudvärk, målade naglarna, förberedde det här inlägget och gick och lade mig.

Vi kanske ser ut som att vi ska på begravning men vi är i alla fall stiliga. (Jon är minst lika cool han, om någon tvivlade.)

Oj, jag har glömt att sjunga upp? Hejdå!

I morgon ska jag fika! Jag har ju redan fuskat i januari men för att vara jag är det här helt makalöst bra, det hoppas jag att ni förstår. Jag är godisråttan personifierad. Har varit så otroligt fast i sockerträsket att jag i mitt vuxna liv ätit godis i princip varje dag. Nu kan det gå veckor mellan gångerna. Fatta den grejen?

Orelaterad bild. Tänkte jag skulle göra ett inlägg med favoritappar och har just hittat denna som skall med – Collage Day. Tipsa om fler appar är ni snälla, så ska jag sammanställa värsta bästa inlägget sen. Vilka appar kan ni inte leva utan?

Det blev en hackig sovmorgon idag. Kidet gillar att testa ljudstyrkan i sin röst om mornarna. Men jag gillar ju att snooza, sade hon käckt. Till frukosten gjorde jag läpptestet, för att kolla om morgondagens läppar skulle tåla en dopfika. Det blev VG. Slängde sedan ihop en sisådär 46 kladdmuffins som jag INTE tänker provsmaka. Efter det tog jag kidet för lite soffmys till Musses klubbhus innan det var dags att dammsuga.

Jag har kreativitet och inspiration i medvind idag. Då är det lika bra att passa på med städning och fejning. Om ni inte hör något mer från mig har jag fastnat i microfiberduken.

Älskade lilla köttpaket, där ligger du och väntar.

Dagen; Fixa sista prylarna på stan, äta lunch, inte orka skotta ock be Jon göra det istället, pyssla paket, bli lite besviken över hur pysselskillsen sjunker av att inte hålla på, öva sång, irritera sig över att inte få till ett bra slut, nöja sig med allt, pyssla ihop det sista, KÖTT och Homeland.

Kosten: Det går förhållandevis bra. Jag hade en liten dipp på Jons födelsedag när han fick välja både hemlagad pizza-lunch, tårta och sen godis till filmkväll. Dagen efter hade vi en mycket dramatisk kattkris som slutade med att veterinären ringde och sa att operationen hade gått mycket bra. Då blev vi veka och jag åkte ner på ICA och köpte ett paket Ben&Jerrys att fira med. Förutom det dock, har jag inte fuskat. Nu är det menstider och jag har faktiskt lyckats stå emot än så länge. Jag äter lite jordnötter ibland på kvällen och det har blivit ett och annat hallon med vispad grädde, men jag känner att det är inom ramarna för vad som är rimligt denna tid i månaden. (Jävla mens.)

Träningen: Det går jättebra att hålla det jag lovade sist – alltså att sluta cykla på den där träningscykeln eftersom det var så dödligt tråkigt. Jag har också skottat all snö som kommit. Tyvärr har det inte kommit någon snö, men förutom det går det jääääättebra. Med andra ord; fysisk aktivitet är lika med noll just nu.

Framtiden/skolan: Jag är fortfarande tillfreds med mitt beslut om att inte fortsätta studera till lärare. Det är inte ett yrke som passar mig (”just nu” som psykologen sa). Jag är för stresskänslig. Jag skulle gå under. Förutom det är framtiden ett frågetecken. Vill hemskt gärna plugga något till hösten igen men vaaaaaad? Det finns ett program jag väldigt gärna vill gå men jag har inte så stora förhoppningar om att komma in. Ska söka en hel hög med grejer till hösten och förhoppningsvis kommer jag på något. (Här får ni hemskt gärna komma med tips på vad en stresskänslig själ som jag själv skulle kunna göra för att tjäna mitt uppehälle i framtiden.) Jag har också ögonen öppna efter jobb, men kanske borde öppna dem lite mer.

Föräldraskapet och ångesten: Jodå, det är under kontroll. Ångesten alltså. Alexander är helt galen och drar sig upp mot allt för att sedan SLÄPPA och falla handlöst åt vilket håll som helst. Alltså är jag inställd på att vara med honom hela hans vakna tid tills han hittar balansen (och jag med, för den delen). Igår morse när han ramlade och slog ansiktet i vardagsrumsbordet kunde jag hantera det väldigt bra så det lägger jag på pepp-sidan. Har också skaffat mig en ångest-bok; en anteckningsbok där jag ska skriva ner tankar, aha-upplevelser och strategier jag kommer på. Föräldraskapet som sådant går bra. Det är heaven and hell, som alltid med föräldraskap. Ibland är det skitskoj, andra gånger orkar jag varken vara lugn, tålmodig eller pedagogisk. Så får det också vara.

Samlivet: Nä nä nä, inga smaskiga detaljer här inte. Men det går bra. Visst känns det ibland att tiden tillsammans utanför hemmet är väl begränsad men det går det också. Alexander är snart 11 månader och vi har köpt en resesäng så romantiska kvällar hägrar någonstans där i horisonten nu. Jag kan se dem, nästan ta på dem. Så länge får vi leva på att vi faktiskt är hemskt bortskämda med tid till varandra på hemmafronten om kvällarna. Vi äter middag, vi tittar på film och har oss. Inte fy skam.

Ja, ungefär så ser det ut. Livet får just nu en stark trea av fem möjliga. Med några fler biokvällar och en plan för framtiden hade det fått en fyra, men jag jobbar på det. (Graden fysisk aktivitet är jag för tillfället nöjd med, även om jag förstås kunde önska att jag ville och orkade röra mig mer.)