Men oj så skoj det varit! Alexander och Harry har inte varit särskilt intresserade av varandra men de har lekt sida vid sida och jag har fått gosa med en annan bebis för en stund. Nu sover (hum och harkel, för det har jag förstås ingen aning om) gästerna i gästrummet efter att alla föräldrar fått slappa framför en skojig komedi.

Kanske ska sätta upp att driva ett litet världshus på listan över möjliga framtida sysselsättningar.

I morgon kommer det bilder, nu ska huvudet vila.

Igår åt jag chips, sen blev jag akut deprimerad och började fundera ut en teori om att själva insulinpåslaget (eller någon annan kedjeeffekt) påverkar psyket så att jag blir nedstämd, och nedstämdhet i allmänhet har jag en ovana att ”bota” med ännu mer kolhydrater. Kanske är det något med belöningscentrat när man är sockerberoende som jag själv som gör att när den omedelbara lyckoeffekten av chipsen avtagit behövs ännu mer kolhydrater för att bibehålla humöret.

Dagen efter chipskvällen har jag gjort en annan en kostrelaterad observation. När jag äter mig mätt på kolhydrater och sen blir hungrig igen är det oftast hand i hand med ett väldigt illamående. Det händer inte när jag äter LCHF. Då kan jag naturligtvis fortfarande bli skithungrig men det är inte alls på samma sätt; inte lika outhärdligt, inte lika akut och framför allt inte med samma påverkan på humöret.

Vi har lånat LCHQ-boken av den där Paulún, för att kolla vad det var men jag blev genast misstänksam när jag läser att han menar att det är farligt att vara i ketos. Det är en sanning med modifikation eftersom det finns två olika sorters ketos. Den ena är skadlig och den andra (som en vanlig frisk människa får med LCHF) är inte det. Känner att jag jobbar mig upp mot ett inlägg om vanliga fördomar kring LCHF. Typ som att det går ut på att man vräker i sig fett och kött, att hjärnan blir slö utan kolhydrater och att ketos är farligt. Vilka fördomar har ni, eller har ni hört talas om, där ute som ni skulle vara intresserade av att jag tog upp?

Lite av ett rubber-face är jag allt.

Fotoförhålladena i en skumt upplyst restuang är allt annat än optimala, men jag lyckades i alla fall fotografera maten. Till förrätt tog jag soppa, vilket måste vara den ultimata förrätten. Jättegott. Och ja, jag åt upp brödet fast jag hade tänkt lämna. Behövde något som sög upp vinet i magen. Till huvudrätt tog jag lax med extra grönsaker och skagenröra. Jon slog till på den svartvita klassikern med pommes. Mums, var det.

Lite synd (och konstigt) var det att de hade delat upp vårat stora sällskap bestående av 30 personer på fyra bord. Vi hade tänkt oss ett långbord eller två, så att man kunde umgås lite mer. Men sällskapet var ändå hemskt gott och vi fick lära känna lite nya personer så det var väldigt roligt ändå. Städade (pensionärer) som vi är sade vi tack och adjö halv elva och promenerade hem till barnvakten och sonen. Dagen efter luktade det matos i hela sovrummet (överdrift) – där får man för att man blir placerad vid köksingången.

(Lite roligt var det att alla sju människor vid vårat bord hade en iPhone.)

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – fikabuffé är typ världens bästa idé. Och de där violmacaronsen var huuuuuur goda som helst. Åt två. Kul att fikat gick i samma färgtema som dekorationerna, tycker jag.

Det är utmattande att döpas så Liv tog en vila i någon annans vagn.

Många hade dräkt på sig. Det är så otroligt vackert, men måste ha varit varmt som i en finsk bastu (som alla vet är några grader varmare än en vanlig bastu).

Det minglades runt buffébordet i Finn Karins Rum på Anderasgården.

Huvudpersonen med sin fadder och faster Elin.

Vi fikade. Ni må tro att vi fikade. Detta är vad jag har väntat på i hela januari. På min tallrik ser vi en bit blåbärstårta, kladdkaksmuffins med hallon och grädd, violmacaron och mormors syltkaka.

Alexander hade ingen större lust att sova så han var med på fikat. Därefter däckade han inne i kapellet och fick sova hela sin eftermiddagslur i vagnen innan vi åkte hem.

Sen öppnades det MASSOR med presenter (var ju trots allt 75 gäster på dopet). Av oss fick Liv en tavla med ett sånt där skolkort med bokstaven L på. Jag gillar att ge bort tavlor jag. Lätt att göra personligt.

Min vackra nuna – det ni alla har väntat på. Såhär såg jag ut under dagen, med röda läppar och lösögonfransar. Till kvällen svidade jag om till sotade ögon utan läppstift eftersom det skulle ätas och drickas. Jag blev hemskt nöjd med kvällens look MEN tog inte ett enda kort på det. Ni får rama in det här istället.

Det var ett väldigt lyckat dop må jag säga. Tack för att vi fick vara med och för att jag fick sjunga. Det tyckte jag om. (Och nej, det finns inget videobevis på att jag sjungit om ni nu sitter och väntar på det.)

Nä, jag vann inte på Triss denna söndagsmorgon. Inte heller verkar lottoraden gett någon avkastning. Jag är nöjd ändå och min tumme upp är för gårdagen som var en hit.

Det var fint i kyrkan
Jag sjöng bra
Fikat var gott
Alexander trivdes och sov middag i vagnen
Jag var hyfsat snygg
Behövde aldrig stressa
Alexander somnade jättebra på kvällen
Maten var god
Vinet var gott
Sällskapet var gott
Alexander sov hela natten
Jag fick sovmorgon till tjugo över nio

Nu ska vi kolla när Alexanders farbror och flickvän ska åka skidor i nationell television. Håll tummar!

Eftersom jag inte fattar hur jag har tid att uppdatera det här så tänker jag bara skriva att jag sjöng bra och sen får ni se resten av bilderna i morgon. Hoj!

Upptagen med annat glömde jag bort att planera paketinslagningen till Livs doppresent. Oh noes! Var tvungen att improvisera med det jag hade hemma och jag rotade längst in i mina gömmor för att hitta ett skrynkligt silvrigt omslagspapper. Det var tyvärr inte meningen att det skulle vara skrynkligt. Men väl silvrigt.

Eftersom jag, som samordnare till dopfikat, vet att färgtemat är vitt-lila-silver så manglade jag på med massa olika nyanser av dessa och resultatet blev över förväntan. Kunde till och med klämma till med en uggla (som för övrigt är en gratis printable som ni hittar här) i lila toner.

I mitten hamnade härligheten – buffébordet. Fikabuffé är en toppenidé (<– varsågoda att sno det rimmet om ni vill, jag bjuder på det) Känns hästarna igen? Det är Alexanders hästar, med nya band, från namnfesten. Jag, Emelie och Andréa är gamla klassisar från ettan till nian, kan ni tänka er. Bara som lite kuriosa, alltså.

Här är servettringarna jag har pysslat med. Alla åttio av dem. Har också gjort matchande skyltar till alla tårtor och kakor (som syns nertill i bild lite suddigt). De är SÅKLART gratis printables, fast jag minns inte varifrån. Dock minns jag att det tog ungefär en hel evighet att hitta de perfekta runda etiketterna för ändamålet.

Borden blev dekorerade med ljus och små tuplanvaser och sen gick jag loss med pennorna och ritade på borden. Det tyckte jag var skoj. Det var dock inte så jätteuttänkt i förväg och tiden började bli lite knapp så det blev lite hastigt. Tänker dock spara idén i idébanken uppe i huvudet och plocka fram den en annan gång, och då förhoppningsvis med lite mer tid att göra det hela mer utsmyckat och pråligt.

Nånstans mitt i tog jag paus och satte mig ner med en sallad med ägg, räkor, kräftstjärtar och keso. Salladsbuffé är också en bra idé.

Vimplar fick buffébordet också. Dessa har Emelie suttit och klippt ut och trätt upp på hampasnöre. Detta är samma Emelie som efter förra dopet, när hon bestämde sig för att sy massa servetter, svor på att hon inte skulle göra NÅGONTING inför nästa dop. Jaja. Så kan det gå när man är kompis med mig.

Kunde inte hejda mig med tuschpennan, men det blev väl fint att det här är det första man ser när man kommer in i lokalen. Skrev också ut namnet på borden som den sista lilla touchen innan vi stängde igen och åkte hem.

Klockan åtta var vi klara och såhär glad blev Emelie för det. Nu var det dags att vila! Eller? Nej, för Emelie skulle hem till två barn, man och husgäst för att baka en tårta till buffén. Själv åkte jag hem och fick huvudvärk, målade naglarna, förberedde det här inlägget och gick och lade mig.

Vi kanske ser ut som att vi ska på begravning men vi är i alla fall stiliga. (Jon är minst lika cool han, om någon tvivlade.)