Att Facebook har problem med att översätta saker från engelska till svenska är ingen nyhet, men…
the bottom is nådd?

Nu är det strax dags för seminarium igen. Jag har bara klivit upp ut sängen och satt mig i soffan. Läst, kollat på lite tv-serier, somnat ett ögonblick, klappat en katt. Ja, och så har jag orkat ta mig in till köket för att göra potatismos och fiskpinnar till lunch.

Men jag är hela tiden sugen på godis. Hela tiden. Och sen när jag får godis inser jag att det ENDA jag tycker är gott för tillfället är Marabous mjölkchoklad. MAAAAARAAABOOOUU! vill jag ropa hela vägen ner till macken. Men som sagt, nu är det dags för seminarium och sen ska jag träna.

Träna. Svettas. Bli fit. Känna mig rätt värdelös för att jag inte orkar så mycket, men komma hem och känna mig bra för att jag tog mig iväg. Typ så.

Skönt med lite sällskap när man pluggar.

Så är det väl nästan klart då, att jag ska hålla i en skrivarkurs till våren. Pratade med kvinnan in charge idag och hon sa ”självklart ska du få hålla i en kurs”. Vet inte riktigt hur det ska se ut ännu men åh, det kommer blir SÅ BRA. Världens roligaste extrajobb dessutom.

Jag tycker ju om sånt där. Planera. Stå framför en liten klass. Undervisa. Känna mig lite viktig. Ja, det blir bra det här.

(Och nu får ni inte döma mina skönlitterära kunskaper utifrån mina tråkiga blogginlägg. Jag besitter faktiskt kunskaper i området. Promise.)

När jag klev upp i morse tittade jag mig omkring och tänkte ”det här går inte längre” och sen började jag städa. De som känner mig vet att det förmodligen inte var det minsta stökigt innan, förutom att jag vikt ihop några klädesplagg lite slarvigt och lagt i hallen plus att det var lite disk i diskhon. Men det kände som det var grus överallt. Och på handfatet var det damm. Så jag städade.

Intressant värre.

Sen upptäckte jag att jag kände mig halvt förlamad i armarna. Så har det känts hela dagen idag. Ända ut i fingrarna känner jag mig halvt förlamad. Som när man vaknat ur riktigt djup sömn och knappt orkar röra sig. Faktiskt väldigt jobbigt, och en oerhört skum känsla.

Kvedsov en stund på soffan pga mensvärk, drog ner på bibblan för att leta bilderböcker och käkade middag på Kaffestugan med Anna.

Sen gick jag på bio. New Moon. Då jag inte känner någon som är särskilt intresserad av hela Twilightgrejen (förutom Jenny i Uppsala) så tänkte jag att jag går väl själv då. Har aldrig gått på bio själv i hela mitt tjugonioåriga liv så det kunde väl vara på tiden. Men sen när jag kom in i salongen så var två av Annas söner (och en flickvän) där så jag satt med dem. Kladdade choklad på tröjan och filmen var typ lika bra som jag hade förväntat mig.

Köpte fiskpinnar, gick hem. Hej. (Jag tröttnade på det här inlägget.)

Jag gillar tyskspråkiga filmer. I synnerhet tyskspråkiga filmer som utspelar sig under andra världskriget. Idag såg jag Anonyma – Eine Frau in Berlin, om en kvinnas kamp för överlevnad de sista dagarna av kriget i ett, av Sovjetiska trupper, belägrat Berlin. Spännande historia. Och sann.

Varför tycker jag det är så sjukt intressant med andra världskriget? Rena krigsfilmer är jag inte så intresserad av, utan levnadsöden. Jag är också nästan lite morbidt fascinerad av historier om koncentrationsläger och en av mina drömresor skulle vara att åka till Polen och besöka Auschwitz.

Har du en andravärldskrigetfilm att rekommendera, så gör det. Snälla?

Jag lyckades ta mig ända till macken idag för att köpa lösgodis och en burk coca cola. Har kollat på tysk film om andra världskriget ikväll. Och som alltid när jag ätit godis (som för övrigt faktiskt är ganska äckligt har jag upptäckt) blir jag så sjukt sugen på mat. Vill gärna laga en riktig middag. Klockan är väl lite mycket för det nu kanske så istället sitter jag och googlar recept på mat. Jag gillar att kolla vad Per Morberg brukar laga. Dreglar lite och längtar efter KÖTT.

En vacker dag ska jag köpa hem en riktigt fin köttbit och äta till middag, fast jag är ensam. Sen ska jag duka fint till mig själv och dricka coca cola ur vinglas. Vardagslyx, som folk brukar tjata om hela tiden.

Förresten var det en sak som störde mig igår när vi var på innebandy. Det var ju massa korplag som hade nån slags turnering och två av lagen hade blandade lag. Det ena laget hade en enda tjej med och det andra laget fyra tjejer (och åtta killar). Det senare nämnda laget gick hela dagen under benämningen tjejlaget. Jag blev ju skitglad och tyckte det skulle bli spännande att se ett tjejlag vara med. Snacka om besvikelse.

Sen gjorde det mig irriterad att de lag som hade tjejer med fick lägga straffar i början av matchen, för att typ jämna ut ställningen. Eh. I korplag finns det inget krav på talang, det är allt från unga smärta människor till medelålders tjockisar med astma som är med och spelar och ändå ska man jämna ut så fort det kommer en tjej och ska vara med och leka med ”the big boys”.

Är det inte ungefär samma sak som att bara från början säga att man tror att hon är kass? Och vilket underbart bra självförtroende man ska få av det. Som i den där boken jag läste, när man spelade brännboll i skolan och alla flyttade närmare så fort en tjej kom och skulle slå. Hur lätt är det att göra bra ifrån sig när alla redan förutsatt att du ska misslyckas? Sånt gör mig lite förbannad. Nej, inte så lite heller faktiskt.

Fan, läs den där boken nu.

Förresten, ni trodde väl inte att någon människa kan spexa till det vid 29 års ålder och fortfarande se såhär perfekt ut? Älskar mitt premiummedlemsskap på picnik och tillgången till alla touch up-funktioner. Ska airbrusha ALLT i framtiden.

Den här bilden på mig och Hanna är så himla typisk. Jag försöker dölja min dubbelhaka genom att böja ned huvudet och ta bilden lite uppifrån och ska alltid pluta med läpparna på något lite spexigt sätt, medan Hanna sätter på sin lite beslöjade koketta blick och försöker se så oskyldig ut som möjligt. Love.

Av någon anledning blir det jämt soppa när jag, Lisa och Hanna ska äta något tillsammans. Det blev det igår kväll också. Och massa öl för mig. Plus ett par groggar alldeles för sent (tidigt på morgonen). Spelade ett JÄTTEROLIGT spel som gick ut på att slå tärningar och ljuga. Efter ett tag blev vi dock rätt fulla och flyttade in festen till vardagsrummet, dansade till Mr Vain och Sommaren i City. Sen avslutade jag och Lisa kvällen med några musikalduetter. KUL kväll. Nästan värd hur jag mådde när jag vaknade. Nästan.

Några bilder från gårdagen i Sälen när vi hängde på en läktare och hälsade på Ewa. Idag har bakfyllan mig i sitt grepp. Skulle inte ha groggat till halv fyra på morgonen.